gJort att med Dlitar at en glasruta, som nan slagit sönder, öppna pulsådern på ena armen, för att pi det sättet taga lifvet af sig och undgå den svensk: lagskipningens långsamma tortyr. Timmermanner Lindström, som hade varit åsyna vittne till mordet å kapten Lagerhamn, var nu. tillstädes och berättade hzad han hade sett. — Så väl för detta vittnesmål som för hvad som förekom rörande vakt. mästaren Mellins brefstölder i posten skola vi i mor: gon redogöra. — cr Mo FE OR AA I u OA Göteborg den 1 Febr. I härvarande poliskammare inställdes sistlidnemåndag en skrädderiarbetar vid namn Olof Pettersson från Hisingen, men numera bosatt här i staden, hviiken person blifvit föregåend: sönda zsmiddag af polisbetjeningen anhållen vid Bier halle, der han, sittande i ett träd, inför en stor folksämling hållit åtskilliga fria föredrag och dervid han. bland annat, lemnat sina åhörare den öfverraskandt underrättelsen, att den yttersta domen innan da gens ända skulle dem vederfaras, hvarföre han upp manat hvar och en i sin stad att, i likhet med honom, sörja för sin egen säkerhet. Denna säkerhet va emeNertid ick? större än att hån, midt under: sinz uppbyggliga betraktelser, blef afbruten af en polis konstapel, som; enär folksamlingen allt mera ökade: och myckes oväsende uppstod, sett sig föranlåten at: tåga den upphöjde predikanten i förvar, hvilket dock först lyckats efter många svårigheter och invändningar från denne senares sida. Vid det med Olof Pettersson anställda förhör röjde han en-i hög grad af religionsgrubbel förvirrad sin nesförfattning, ehuru han, på framställde frågor, til en början afgaf temligen rediga svar, hvilka dock åt följdes af vidlyftiga utdrag ur, som ået tycktes, mormonskrifter. Han berättäde sålunda, att han för e: tidsedan gjort bekantskap med några i Redbergslir boende, till mormohernas samfund hörande personer hvilka gifvit honom till läsning åtskillige :skrifter som, enligt Olof Petterssons åsigt, innehållit två si motsatta trosläror, ätt han, efter en tids läsning och grubbel öfver dessa skrifter, icke visste hvad har skulle tro och känt sig, som han sade, mycket olycklig4 och evigt förtappad samt funnit någon räddning för. sin själs salighet icke vara möjlig med mindre har blefve döpt,; men att han, ehuru tillfälle härtill ge nom anbud af mormoner, hvilka varit så goda ati härutinnan vilja bispringa honom, flera gånger yppats, dock i ånseende till den kalla väderleken ej velat härpå ingå, utån hade han, för verkställande at denna för sig, såsom han ansåge, högst nödvändiga rentvagning från sina synder, beslutat sig för att afvakta en blidare årstid. Hans belägenhet hade emellertid blifvit allt mer och mer förtviflad, hvarfört han slutligen vändt sig till sin själasörjare, som skänkt honom Nya Testamentet, men, efter läsning häraf :och sedan han fått en tredje troslära i sitt hufvud, hade han blifvit ännu. mera förvirrad, så att han känt sig vara besatt af den onde anden och mogen att när som helst fara af till de varma länderna. Såsom anledning till den upphöjda ställ niog hän vid omnämnda tlilfälle intagit, uppgat Olof Pettersson, att han samma dag på morgonen af vär Herre sjelf erhållit underrättelse, att den -:agen skulle afkunnas den yttersta domen, och i förskräckelsen häröfver hade Olof Petterson, som icke visste hvad hans lott härvid skulle blifva och icke vore säker på om Hån skulle komma att höra till de utvaldes antal, krupit upp i ett träd, för att, som han uttryckte sig, vara himmelen närmare och kunn: passa på när solen kom i hans närhet och då med densamma göra sitt intåg i himmelen. Denna hans tillämnade lysande bimlafärd hade dock, på sätt uppgifvits, blifvit förekommen af en prosaisk polis konstapel, hvilket Olof Pettersson förmenade hafv: skett till stor olycka för sig; helst han varit på så god väg att få fara hädan från denna jemmerdal. Olof Pettersson, som jemväl till kroppen befann: vara sjuklig, blef af poliskammaren anmäld till inta gande å allmänna och Sahlgrenska sjukhuset för er hållande af nödig läkarevård. (G. P.) -— MM Fn hh or et AR a An LANDSORTSNYHETER. Östersund den 1 Februaris För den till Amnade filialbanken härstädes har man nu börjat ställa i ordning säkerhetshandlingar. . Sistlidne mån: dag inlemnades till rådhusätten ett icke så litet an tal reverser, ställda till nämnde bank, med begäran om inteckning i diverse gårdar inom staden. Om kring tvåtredjedelar af miniribeloppet äro för när varande tecknade inom detta samhälle, hvarest man har att påräkna icke så; obetydligt ännu, hvarför det icke kan lida något tvifvel,det banken kommer till stånd, Senast i slutet af Mars månad hoppas man till och med kunna försätta den i verksamhet. Till sammanträdet den 11 dennes böra de, som i banken vilja bliffa delegare, ställa sina hypoteker i ordning till granskning, ; — Frävarurörelsen här i orten under innevarande vinter är ingenting mindre än liflig. Härtill torde finnas flera orsaker, men den första i ordningen är likväl att utlandets behofver af trävaror för närvarande äro så öfverfyllda, att afsättningen för när mäste framtiden är svår, om icke omöjlig, såvidt man icke vill vräka bort varorna till rampris; alt till följd af den öfver vanligheten stora skeppningen i fjol från de norrländska hamnarna. -Den andra orsaken finner man i innevarande vinters för skogsaf. verkning och skogskörslor högst hinderliga snömassor, hvilka snart sägdt begrafvit sjelfva skogarna, åtminstone äro färdiga att sluka hvarje obevingadt lefvande väsende, som söker afvika från den rätta stråten, d. v. s, från snöplogsfåran. Men det är icke blott trävarurörelsen, som Jider af den ovanligt ymniga snön; hvarje annan rörelse har men deraf, ja, man torde snart, om nederbörden fortfar, icke ens kunna röra sig ur stället, om icke medelst simning; och till och med detta medel halp ej för åtskilliga personer under färd till senaste Wemdalsmarknaden. De måste, efter ansträngande försök att kafva sig fram, vända åter till de ställen, hvarifrån de kommit, för att der afblda en gynsammare tid. Ett starkt töväder är det enda, sol kan hjelpa saken; men det synes som vi skulle få vänta på sådant. (J; FT.) Gefle den 2 Februati. På mörgonen den 17 sistl. Januari påträffades af trenne personer husmansenkan Karin Ersdotters i Lillbyn, Färila socken, 14åriga dotter Margret, . som under sednare tiden vistats hos bonden Mickel Persson i Lillbyn, förfrusen och död mellan nämnde, öfver. 2 mil från Färila kyrka belägna skogsby och krononybygget Hedbäcken. Margret hade dagen förut blifvit afsänd till en fem fjerdingsväg aflägsen by, Carlsberg, i Loos, att återställa en lånad häst; derifrån hade hon gående återvändt samt ankommit till Hedbäcken, hvarifrån hon fortsatt vandringen till det på en god fjerdingsväg från nybygget belägna hemmanet i Lillskog. Sedan bon tiliryggalagt omkring två tredjedelar af dennå väglängd, hade hon å vägkanter nedsätt en så kallad näfverkuns, hyårefter hön, som under vandringen varit väl klädd mot kylan, aflagt en del af klädes persedlarne och varit å vägkanten sittande, derefter gått cirka en sextondels mil, icke ät bemmet, atan åter till Hedbäcken, hvarunder hon syntes hafva vacklat åt ömse sidor af. vägen och på flera ställen setat och legat i snön samt slutligen dukat under, liggande baklänges på vägen, Hon hade i lifstiden ofta varit besvärad af svåra magplågor. — Ett nästan oafbrutet snöfall under sednare tiden har betydligt ökat snömassorna, hvilka längre norrut äro mycket större än häromkring, flerestädes betäckande gärdesgårdarne, Der kan ock ej annorlunda vara, då der i 3—4 veckors tid oafbrutet snöat. Allmogen har derföre der mycken möda att hålla landsvägarne öppna, då man flera gånger hvar rr KAT 8 RR KKR RN