BLANDADE ÄMNEN. Lazzaronerna. I sina Bref från Neapel meddelar: Leving Schicking många träffande anmärkningar -och iakttagelser om: den märkvärdiga elkklassen lazzaronerna. Neapel:har. den :stora olycevan. att ej ega någon medelklass. Det har på ena sidan blott adel och galantuomin, hvilka umgås med hvarandra på fullkomligt jemniik fot, samt å den andra pöbel. Neapel är verkligen pöbelns stad; pöbeln är en makt, som ofta varit fruktansvärd. De rika och bildade äro nödsakade att smickra honom, sjelfva konungen: håller in sin häst, då han möter en laxearonhop, räcker dem handen och låter dem smeksamt vidröra hans arm, ansigte och kläder. I hvilken nära, daglig förtrolighet den nuvarande konungens farfar, der etikettstränge Ferdinand I, lefde med dem, är allom bekant. Väl har det egentliga lazzaonslägtet, d. v. s. menniskor, som lefde utan bestämd sysselsättning och utan tak öfver hufvudet, utdött. Alla ha de nu för tiden bostäder, om dessa också utgöras endast af hålor i Posilippoberget; de iha äfven gjört början med att förse sig med en viss garderob. Visserligen ser man ofta pojkar, hvilkas hela drägt, då de gjort stor toilette, består i en omkring höfterna bunden:säck, ett trasigt skynke, som betäcker skuldrorna, samt en talisman på bröstet. De flesta stoltsera dessutom med. en varm frygisk mössa af skarlakansrödt ylletyg. Sedan hufvudet blifvit så väl skyddadt, kunna fötter och ben naturligtvis icke ha några anspråk, utan äro bara till och med om vintern. Hvad sysselsättningen beträffar, så äro, såsom nämndes, äfven i detta hänseende dolce far nientes gamla, godå tider, då lazzaronerna sorglöst lågo på hafsstrandens mjuka sand och solade sig såsom ödlor, längesedan förbi. Många af dem ha blifvit handtverkare; handtverksnärjngeni Neapel tillhör till största delen ursprungligen lazzarismen. Men äfven de öfriga ha alla någonting att bestyra. Antingen utropa de till salu fisk, frukt, blommor eller flygskrifter, eller borsta de de förbigåendes skodon. En dylik skoputsare drifver vanligen jemte sin skoputsaresyssla lifliga bankiraffärer; bredvid honom står ett gammalt, maskstunget bord, hvarpå tornesi och grani ligga uppstaplade i små högar, och der man får tillvexla sig småmynt. Andra idka kommissionshandel. De skaffa sig af en snickare ett nytt, välpoleradt skåp, en nödtorfteligen uppfejad gammal vagga, ställa sig dermed på Largo San SpiJomförelse mellan Stockholms den 30 September