nade jag ett ögonblick och frågade åter ner till bäten: ,Hvad pocker? Ligger ni och har slagt för er här midt i hamnen ? En svensk röst, det vill säga en skånsk. svarade ändtligen: Ja men! Aha? ni är från Helsingborg? Så på lag. Men det var ett förbaskadt väsen ni håller; törs ni det i Borgmesterens Gade, med andra ord: i Havnecaptainens Havn? Hvad är att göra? Man vill icke tillåta grisen att komma — lefvande i land, ty levende Qveg är underkastadt tull; men slag. tadt kött är här gudskelof tullfritt till införsel; det kom inte hin ihåg att det var denna rdifferens på åskilnad. Nu sticka vi grisen ibjäl, så spatserar han helt stolt och ogeneradt tullkammaren förbi. Hah! Ah, det låter sig förstå.n Ännu ett skri, hvasst ibörjan, derefter svagare samt döende bort i en dallrande rossling, och det var skedt de internationala tullanordningarne tillfyllest; rättfärdigheten var uppfylld. Orverlemnande mig åt en filosofisk betraktelse öfver det gamla temat, hurusom döden jemnar allt, till och med inför de kungliga tullsystemernas nogräknade och stränga inqvisition, fortsatte jag min gång, fann min jakt väntande med lossade segel, hoppade ner i densamma och lit -ticka från land. Det var en skäligen ruskig dag mes betäckt vinterhimmel; ett grått och melankoliskt vatten, betydligt upprördt efter den föregående dagens storm, låg framför oss; vinden var emot, hvartill ytterligare kom en våldsam ström, sådan man ofta finner den i Sundet mellan Helsingör och Helsingborg och hvilken mången gång gör seglatsen tvärs öfver ytterst förarglig, äfven då man har vinden för sig. Färjemännen lofvade mig att vara ötver på halfannan timma; det blef fulla tre. Först gjorde vi ett slag upp till Hven, derefter vände vi och drefvo Helsingborg förbi nedåt Höganäs; ett nytt slag förde oss upp till höjden af Råå, ändtligen efter några mindre kryssningar lyckades det oss att sticka rakt in på Helsingborg: Helsingborgs hamn företedde en ganska frappant vinteranblick. Mast vid mast reste sig inom den lilla bassinen; och då vi bunno närmare, lät sig en mängd vinterliggare afreputerlig briggriggning igenkänna bland andra fartyg af mindre kaliber. Vår båt kunde ej ens finna en plats att smyga in till sjelfva käen, utan måste vi lägga till utanför en skonert, öfver hvars däck jag måste söka mig en passage så godt sig göra lät. Det var märkvärdigt, — hade jag sagttill min danske styrman, då vi nalkades Helsingborg, — detta ser ju ut som något stort. Det? — detta är ett intet mot i höstas, — svarade dansken, — då skulle ni ha sett hamnen propp uppfylld först och främst, och sedan mången dag hela tio skepp på redden utanför! Det var en lång tid det utskeppades från hamnen icke under 1000 tunnor säd om dagen, ofta vida mer...n Verkligen? 2 De kan troe, det vil ikke vere ret mange Acer til Helsingborg bliver en stor Stad!v Dessa ord uttalades med en profetisk högtidlighet, som slog mig. Det är tydligt att den stora handelsflotta, som förliden höst freqventerade Helsingborgs hamn, har väckt en v.ss uppmärksamhet på andra sidan Sundet. Ingen är, som -bekant, profet i sitt fädernesland, och Helsingborg gäller måhända icke ännu bland Sverges städer allt hvad det förtjenar, men Helsingör har sina ögon fästade på denna systerstad och anar hvad deraf i en framtid kan blifva. Den danske färjemannens yttrande var för öfrigt fullkomligt fritt från all afundsjuka och var snarare hållet i tonen af en vän, som känner sig glad öfver att den andra vännen tager till i välmåga och börjar få isterhaka. För egen del vill jag visserligen icke v:ga det räknestycke hur många år Helsingborg ännu kan behöfva på sig för att blifva en stor stad, men obestridligt är att den på kort tid tagit ett ofantligt ryck framåt. Jag fästar mig härvid icke, såsom den danske färjemannen, endast vid de många flera fartyg, som numera anlöpa denna hamn, mot hvad det var för få år sedan, eller vid den ständigt stigande spanmålsexporten bärifrån, — ehurn det alltid är ett respektabelt faktum att denna sport, som år 1840 utgjorde 4000 tunnor, förlidna år uppgick till omkring 200,000 — jag finner detta framsteg ovedersägligen bevisadt genom mycket annat derjemte. Staden har i den allra nyaste tiden lagt sig till filialbank (och detta precist i den kritiska tid, då man på diverse andra orter förgäfves sökte att åstadkomma den nödiga fonden för ett sådant etablissement), den hav skaftat sig gaslysning, — Och jag tror mig hafva sett så pass många gaslysningsinrättningar, att jag vågar förklara hr Milnes verk i Helsingborg för ett särdeles lyckadt och vackert — den bar förskönats genom åtskilliga enskilda byggningar, verkligen värda en stor stad, den har sednast i.dessa dagar beslutat uppförandet af ett praktfullt teaterhus. Den drömmer om hela nya fashionabla qvarters anläggande på höjden ofvanom den gamla historiska staden, om storartade käer längs stranden med tillhörande plinteringar och promenader, om ett stadsb:bliotek (hör!), om ett drätse verk, jag glömicke den stora drömmen om en Jernväg cr den redan mera avancerade frågan om hamnens förbättrande och utvidgning. I sjelfva verket är den sednare frågan af den allra största vigt och betydelse för staden; det gäller om ett Jån af staten, begärdt af den innevarande riksdagen, för ögonblicket förmodligen under diskussion i vederbörSkulle det ej kunna beviljas — jag fi ätter denna möjlighet, ehuru man säger mig att chancerna äro för — skall visserligen icka dat gamla Svor a skakar I gina