meddelat beslut, rörande riksdagsmannavalet i Sundsvall, väl yttrat sig om Wallenbergs rätt att erhålla fullmakt, men icke ingått i den vidsträcktare pröfning af hans behörighet att vara r ksdagsman, som hr Bomans. framställning onekligen påkallat; och då nu borgareståndet yrkat, att frågan huruvida Wallenberg kunde till riksdagsman godkännas, måtte ståndet till afgörande underställas, åsyftades dermed ingalunda, -att under ståndets öfverläggning och pröfni g skulle komma en fråga, hvari regeringseller. domaremakten förut meddelat beslut, resolution eller utslag. Den fråga, hvaröfver embetsmyndigheterna meddelat beslut, var icke uteslutande densamma, borgareståndet vil!e pröfva. Något hinder för en sådan ståndets pröfning anser utskottet således icke vara at 90 g regerings formen åsyftadt. Innan utskottet meddelar resultatet af denva sin undersökning, har utskottet trott sig böra vidröra en annan mening, som under öfverläggningen inom utskottet blifvit framstäld oeh hvarom yttrats olika tankar. En del utskottets ledamöter hafva förmenat, det borde utlåtande meddelas; huruvida den af hr Boman emot hr Wallenbergs riksdagsmannabehörighet framställda anmärkning blifvit inom rätter tid väckt; samt att, i händelse utkottet funne anmärkningen hafva för sent framkommit, utskottet på ett sådant förhåliande borde grunda ett gillande af talmannens vägran att framställa den äskade propositionen. Men då utskottet, enligt 55 8 riks-lagsordningen, endast har att ingå i pröfning af den fråga, hvarå talmannen vägrat proposition och hvarom stridighet i åsigter förefunnits emellan honom och ståndet, anser sig utskottet icke heller ega befogenhet att öfver berörde inkast afgifva yttrandr. Vid betraktande af hvad bär ofvan blifvit anfördt samt den gjorda utredningen af föieskrifterna i riksdagsordningens 18, 19 och 21 SS, äfvensom af den ifrågasatta tillämplighe. ten utaf 90 S regeringsformen på förevarande rall, får utskottet förklara den af borgare. ståndet äskade proposition derom, huruvida ståndet gillade hr Wallenbergs riksdagsmannabehörighet, icke kunna såsom grundlagsstridig af talmannen vägras.