vid behandlingen af riksstatens 9:de hufvudtitel til rikets ständer afgifva utlåtande I sammanhang med nu framställda ämnen, har ut: skottet: ansett sig äfven böra afgifva yttrande i an ledning af den vid sednaste riksmöte väckta, för samtliga statsdepartementen äfvensom de flesta andra embetsverk gemensamma frågan om indragning af kanslistoch kopistbefattningarne, hvarom en all män framställning jemväl blifvit i högstberörda nädiga proposition meddelad: Enligt åberopade protokoll öfver finansärenden, har nermligen departementschefen vid underdånig före dragning af till statsregleringen hörande frågor, i afseende å kanslistoch kopistbeställningarne inom konungens kansli och motsvarande tjenster inom andra embetsverk, erinrat om den af rikets ständer vid sistlidne riksdag yttrade åsigt, att dessa tjenster vid en bifvande reglering borde indragas, mot det att särskilda medel anvisades till bekostande af hithörande göromål; såsom skäl hvartill blifvit anfördt, att ifrågavarande tjenster hufvudsakligen vore afsedda för utskrifning, kollationering och afsändande af expeditioner. Häremot hade nu departementschefen, hvad kanslisterne beträffar, anmärkt, dels att desse tjenstemän ganska mycket. sysselsättas äfven med andra, mera maktpåliggande göromål än de nyss uppräknade, såsom biträde vid uppsättningen af expeditioner, protokollsföring, utredning af vidlyftigare ärenden m. m., dels att den förändrade, på en permanent arbetsfördelning grundade arbetsordning inom statsexpeditionerna, hvilken vid sednaste riksdag lyckades vinna rikets ständers bifall och redan blifvit införd, i den mån det kunnat ske, uttryckligen förutsatt kanslisttjensternas bibehållande. Men om också i dessa tjensters egen beskaffenhet icke låge något direkt hinder för deras indragning, ansåge likväl departementschefen, att, med hänsigt till så väl tjensteverksamheten som pensionsrätten, det hyarken vore nyttigt eller billigt, om de civila embetsverken så organiserades, att den första ordinarie befordran ej gerna kunde vinnas förr-än vid 40 eller 50 års ålder, och för mången utsigterna att ens någonsin uppnå en fast och betryggad ställning nästan helt och hållet stängdes. Detta skulle emellertid blifva: fallet, derest protokollssekreterareplatserna i kansliet och dermed jemförliga tjenster inom andra verk blefve den Jägsta lönegraden på stat; och hvilka betänkliga följder, som häraf kunde befaras i afseeade å embetsmännens så väl. sjelfständighet som duglighet, syntes icke behöfva vidlyftigt utvecklas. Hvad sålunda blifvit yttradt med hänsigt till kanslisttjensterna eller i allmänhet, gällde äfven, åtminstone i väsendtlig mån, angående kopisterne och tjenstemännen i lägsta graden vid andra verk, — dock kunde visserligen en del. af desses göromål, och deribland förnämligast den tidsödande renskrifningen, der sådant finnes lämpligt, besörjas genom tillfälliga biträden; emot en efter arbetet afpassad godtgörelse, hvadan ändamålet bäst skulle vinnas på det sätt, att ett mindre antal af dessa platser bibehölles på stat, men de öfrige indroges med vilkor, att ett emot lönen svarande belopp ställdes till embetsverkets förfogande, för befrämjandet af ärendenas gång; och borde bestämmandet af det antal dylika platser, som kunde befinnas lämpligt att bibehållas eller indraga, för hvarje embetsverk särskildt komma under ompröfning; varande detta departementchefens yttrande och förslag enligt statsrådets underdåniga tillstyrkan af K. M:t i nåder gilladt och godkändt. Emot: hvad sålunda blifvit af K. M:t föreslaget har väl hr Björck, uti ofvanberörda inom borgareståndet afgifna anförande erinrat, att med den af rikets ständer ifrågaställda indragning af kanslistoch kopisttjensterna och lönebeloppens anvisande till KE. M:ts disposition åsyftades en ändamålsenligare reglering af arbetet inom statsexpeditionerna, på det dugligheten och de större insigterna måtte kunna göra sig mer gällande, då nemligen för de yngre tjenstemännen härgenom skulle beredas tillfälle till någon godtgörelse för den tid och det arbete de mäste använda för att vinna erforderlig öfning och erfarenhet i göromålen — samt att, enligt hans åsigt, bibehållandet af den nuvarande organisationen icke vore lämpligt för vinnandet af omförmälda ändamål. — Utskottet anser dock genom departementschefens ofvan anförda yttrande vara ådagalagdt, att indragningen af ifrågavarande befattningar skulle, ej allenast hvad de yngre tjenstemännen beträffar, allt för mycket aflägsna utsigterna för deras befordran till ordinarie tjenst och derigenom ofördelaktigt inverka på deras utbildning och duglighet, utan ock medföra ganska väsendtliga olägenheter för göromålens behöriga gång såväl inom statsdepartementen som öfriga embetsverk — och härtill kommer, att ett af de väsentligaste skäl, som, hval angår K. M:ts kansli, åberopats till stöd för den ifrågaställda indragningen, nemligen att 2:ne särskilda tjenstegrader ej skulle vara nödiga för bestridande hufvudsakligen af renskrifningsoch expeditionsgöromål, numera upphört att vara gällande, sedan den af departementschefen omförmälda förändrade arbetsordning inom statsexpeditionerna blifvit antasen, enligt hvilken kanslisterna fått, under tillsyn af expeditionssekreterarne, öfvertaga de uppsättningsgöromål, som förut uteslutande tillhört desednare, hvilka deremot nu hufvudsakligen häfva att sysselsätta sig med ärendenas utarbetning och beredning ill föredragning. — I betraktande häraf finner utskottet sig hafva grundad anledning att hemställa, det frågan om en allmän indragning af kanslistoch kopistbefattningarne må förfalla; xommande dock utskottet att, vid granskningen af le särskilda statsexpeditionernas och öfriga embetsverks aflöningsstater, tillse, i hvad mån inskränkning dessa tjenstemäns nuvarande antal, på sätt K. M. öreslagit, lämpligen må kunna vidtagas. mr ETEN fim alalktricka tolagrafgarikaot