RIKSDAGEN. Statsotskottets betänkande i lönereglerings; frågan. (Slut från lördagsbl.) Under förutsättning att denna hemställan vinner godkännande af rikets ständer, har utskottet icke ansett nödigt att för närvarande ingå i hufvudsaklig pröfning af den uti K. M:ts proposition meddelade, här ofvan omförmälda framställving, att de aflöningsanslag; som för embetsverk, kårer och stater varda vid denna riksdag beviljade, i allmänhet måtte definitivt på stat uppföras. Om nemligen rikets ständer i afseende på sjelfva aflöningsbeloppen komma att särskildt besluta för hvarje kår eller embetsverk, synes äfven frågan om hvarje aflöningsanslags, provisoriska eller ständiga beskaffenhet lämpligast böra i sammanhang dermed afgöras, helst, såsom flere af ofvanbemälde motionärer jemväl anmärkt, de olika förhållanden, som kunna ega rum, beträffande ifrågaställda förändringar i vissa embetsverks organisation, härvid ej kunna undgå att i hvarje enskildt fall tagas i öfvervägande; och tillstyrker således utskottet, det rikets ständer måtte besluta, att frågan om aflöningsanslagens definitiva uppförande -på stat bör till pröfning förekomma i sammanhang med bestämmandet af anslagens belopp för särskilda embetsverk, kårer och stater. Enär emellertid utskottet för sin del ingalunda förnekar giltigheten af den grundsats, K. M:t till stöd för nyssberörda framställning åberopat, hvilken ock uti vårt land — alltifrån den tid, då statsförvaltniogen erhöll den närmare bestämda organisation, som sedermera under två århundraden utgjort grunden för de offentliga embetsverkens inrättning och verksamhet — varit allmänt gällande, nemligen att, för upprätthållande af tjenstemannakårens sjelfständighet och . duglighet, medlemmarne deraf, likasom de genom 36 regeringsformen äro försäkrade att ej kunna utan ransakning och dom skiljas från sina innehafvande sysslor, jemväl böra ega den trygghet för sin ekonomiska ställning, att de för arbetet i statens tjenst dem tillerkända löner ej må kunna när som helst minskas eller indragas, så, och då utskottet icke kan antaga annat, än att rikets ständer, med tillämpning af samma grundsats, skola finna skäligt att på ordinarie ståt uppföra aflöningsanslagen åtminstone för de embetsverk, för hvilka någon mera omfattande organisationsförändring under den närmare framtiden ej anses vara af behofvet påkallad — har utskottet i följd häraf funnit sig böra nu jemväl underställa rikets ständers pröfning det af K. M:t framställda förslag beträffande de vilkor, som vid ifrågavarande lönereglering böra bestämmas för civila embetsoch tjenstemän. De af K M:t i sådant hänseende föreslagna bestämmelser äro af följande innehåll: 1. Ljuspenningar och spanmålsförhöjningar under lönerna utgå icke till dem, som uppbära löner eller arfvoden på gällande stat; och dessa löntagare, så vidt de tillhöra rikets kollegier åtnjuta inga sportler af lösen för verkens utgående expeditioner, hvarmed dock diariibevis och afskrifter icke förstås. Sportlerna redovisas årligen till kronan och aflemnas till statskontoret, emot provision af sex procent å de influtna beloppen. 2. Embetsoch tjensteman, som uppbär lön eller arfvode på gällande stat, skall, efter hvad i allmänhet eller för särskilda fall kan varda af K. M:t eller vederbörande embetsverk bestämdt, vidkännas skäligt afdrag å aflöningsbeloppet, dock icke öfverstigande fjerdedelen, derest, vid erhåilen tjenstledighet, sjukdomsförfall, hvilket räcker öfver två månader, eller eljest förekommande hinder för tjenstens utöfning, annan person till tjenstens bestridande behöfver förordnas. 3. Två eller flere ordinarie tjenster med lön på rikets stat må icke hos samma person förenas, såvida icke K. M:t dertill, efter vederbörandes hörande, lemnar nådigt bifall. Huruvida den, som redan innehar flera dylika tjenstebefattningar, må mera än en af dem bibehålla, ankomme på pröfning af K. M:t i ofvanberörde ordning. 4. Hvarje embetsoch tjensteman är underkastad den vidsträcktare tjenstgöringsskyldighet eller jemkning i åligganden, som vid en blifvande förändrad organisation af embetsverken eller eljest i allmähhet kan varda stadgad. 5. Före början af nästa statsregleringsperiod utnämnd embetseller tjensteman, som, hellre än att underkasta sig ofvanstående vilkor och förbehåll, vill med den före år 1858 bestämda aflöning åtnöjas, varde dervid under då gällande bestämmelser bibehållen, så länge han i samma tjenst qvarstår, men vare vid befordran eller transport till annan tjenst skyldig att ställa sig de nu föreslagna vilkor och föreskrifter till efterrättelse. 6. I alla fullmakter eller förordnanden, som å embeten och tjenster inom den nya lönestaten utfärdas efter fastställandet af dessa bestämmelser, intages förbehåll, att embetets eller tjenstens innebafvare är underkastad tillämpningen af samma bestämmelser. 4 I afseende på här ofvan upptagna 2:a punkt, har utskottet funnit skäl till den förändring, att det vid sjukdomsförfall stadgade afdrag af en fjerdedel utaf