STOCKHOT-M den 30 Jan. I en revy af riksdagsärerndena, berörer Stockholms Dagblad de förhandlingar, som egt rum inom statsutskottet i fråga om bibehållande af de vid förra riksdagen för rikets embetsoch tjenstemän beviljade lönetillökningarne. Förklarande kort och godt den nedsättning uti ministrarnes och de högre administrativa embet: männens löner, hvilken borgareoch bondeståndens ledamöter inom utskottet sökt genomdrifva, vara för statskas-san så obetydlig, att derpå, urfinansiel synpunkt, knappt förtjenar att spillas ett ord, bar Dagbladet gjort den splitternya upptäckten, att denna lönebestämningsfråga skulle ha en annan betydelse än den finansiella, nemligen en. — politisk! Detta är säkerligen en lika stor nyhet för representationen och för allmänheten som för oss. Eller hos hvilken annan än Dagbladsförfattaren har den aflägsnaste tanke uppstått depå, att nedsättningsförslaget skulle innefatta ett indirekt sätt alt gifva sitt missnöje tillkänna med den nuvarande ministören.. För vår del måste vi på det bestämdaste protestera mot detta försök att göra spörjsmålet om några tusen riksdaler mer eller mindre i ministrarneslöner till en kabinettsfråga! Det är beklagligen sannt, att då det lyckats de höga anslagens målsmän i de privilegierade stånden, att undertrycka den spa samhetsyrkande oppositionens sträfvan, att få lönefrågan behandlad efter någon allmän grundsats, det ligger i sakens natur att personliga konsiderationer med afseende på vissa tjensters för tillfället varande innehafvare icke kunna undgå att göra sig gällande när lönen för hvarje särskild befattning skall särskildt fastställas, Men detta är en missriktning, hvilken det är publicitetens pligt att af alla krafter motarbeta, icke. såsom Dagbladet, söka upphöja till allmän regel och utsträcka till frågan om befattningar, i afseende å hvilka allraminst något afseende bör fästas på de tillfälliga innehafvarne. Vi anse det ock högeligen otillbörligt att insinuera till den grad småaktiga bevekelsegrunder hos de utmärkta och fosterländskt sinnade representanter, som borgareoch bondestånden vid denna riksdag insatt i statsutskottet. 4 4 För att ådagalägga huru oklokt-det skulle vara, att, på sätt Dagbladet här antagit, gifva tillkänna ett missnöje med de nuvarande ministrarne, uttömmer sig tidningen derefter i de mest öfversvinneliga loford öfver den nuvarande ministeren, såsom den mest konstitutionella Sverge någonsin egt o. s. v. Vi, som anse oss kunna. egna statsrådets nuvarande medlemmar all aktning och erkänsla för deras många obestridliga förtjenster och för de flera ganska vigtiga åtgärder, för hvilka landet hos dem står i skuld, utan att vi derföre behöfva blunda för eller sticka under stolen med deras obenägenhet för allt egentligt politiskt framåtskridande, deras likgiltighet eller passivitet vid en mängd: ganska betänkliga befordringsåtgärder, synnerligast ininom armen — vi finna det likväl vara långt ifrån en artighet, utan tvärtom en ganska grof förolämpning mot dessa statsrådsledamöter, att, på sätt Dagbladet gjort, hos dem förutsätta ett sådant småsinne, att de skulle finna sig sårade af och möjligen föranledas utträda ur rådkammaren, endast derföre, att ständerna droge in någon mindre del af det tillfälliga dyrtidstillägg, som beviljades vid sista riksdagen under ett tidskifte, då lefnadskostnaderna obestridligen voro högre och landets financiella ställning obestridligen synts gynsammare än för närvarande. Det tyckes verkligen som om hrr statsråder, med afseende på en lofprisare, som utgår från sådana föreställningar, hade något skäl bedja Gud bevara sig för sina vänner. Statsutskottet har i dag förehaft frågan