Sachsen och Brandenburg, landtgrefven af Hesse m. fl., under det att från ena sidan Elisabeth England och från den andra Gustaf Adolf af Sverg med deras råd och fältherrar äfven närma sig de protestantiska altaret. I bakgrunden af denna, de höga koret i en kyrka uppfyllande hufvudgrupp se man i en halfcirkel reformationens förelöpare, Arnol af Brescia, Petrus Waldns, John Wikleff, Johan Hus m. fl., samt ofvanför de sistnämnda i närheten a orgeln författarne och kompositörerna af den ge nom reformationen till blomstring komna tyska kyrko sången. Tidens öfriga data och tecken på religio nens och statens område i krig och fred, i konst oc! vetenskap: skildras äfvenledes genom sina mest fram stående representanter, hvilka i särskilda grupper in taga kyrkans skepp, likasom utgörande församlingen Så finner man konsten representerad af tyskarne Al brecht Därer, Peter Vischer, Hans Holbein, Luca: Kranach, men äfven af påfven Julius II, Michael An Belo, Rafael m. fl.; skaldekonsten af tyskarne Han: Sachs, Sebastian Brant, Fischart m. fl., men äfvar af Petrarsa, Shakespeare, Cervantes m. fl.; filosofier af Giordano Bruno, Baco af Verulam, Renå Descar. tes; de öfriga vetenskaperna af Sebastian Frank, Seb. Mänster, Copernikus, Galilei, Kepler, Paracelsus, Reuchlin, Erasmus m. fl. Bland upptäckarne af nya verldar befinna sig i främsta ledet Columbus och Walter Raleigh. Protestanternas, hugenotternas m. fl:s ecclesia militans ändtligen personifieras genom Ulrich von Hutten, Conde, Coligny. De särskilda personernas gruppering är utomordentligt karakteristisk, och en fin-och djup uppfattning af tidens anda och dess historiska företeelser uppenbarar sig deri. Monumentraseriet, som på sednare tiden Brasserat förfärligt i Tyskland, griperfortfarande omkring så att man väcker projekter om uppresande af statyer öfver allehanda båda lefvande och döda prrsoner, äfven åtskilliga, som äro föga märkliga. Under sådana förhållanden är det hugneligt att berätta, att konung Otto af Grekland haft så mycket förständ och takt, att han med tacksägelse afböjt det uppresande af hans staty, som kommunalrådet i Athn redan hade beslutat, och förklarat, att de 100,000 drachmer, som voro bestämda dertill, kunde auvändas nyttigare genom att derm:d på något sätt bidraga till. den minnesvård, som konungen gerna ville uppresa i sina undersåtares hjertan. Så berättar den i Athen utkommande tidskriften Aion. — Bildhuggaren Kiss stora arbete, S:t Georg som dödar draken, en symbol af revolutionens undertryckande, har blifvit köpt på Prinsen-regentens i Preussen befallning och skall uppställas på operaplatsen i Berlin. Denna grupp var på den stora pariserexpositionen, men tillvann sig der icke synnerligt bifall. — Vid Rogers första återuppträdande på stora operan i Paris hade han förbehållit sig 312 platser för sina vänner. Hvilken lycklig menniska! — utropar en fransk följetonist — som har så många vänner! — Richard Wagner i Paris. Medan Liszt frivilligt öfvergifver Weimar, den hittillsvarande skådeplatsen för hans sträfvanden för den nytyska skolans, parti, försöker en annan af dennas heroer en propaganda för framtidsmusiken i Paris. Richard Wagner har ifrån Schweiz flyttat öfver till den franska hufvudstaden, men varit ganska missnöjd med less innevånare, derföre att de ej visat sig gästväniga mot honom, d. v. s. icke genast uttryckt en vemotståndlig längtan efter hans musik. Emellertid lir det honom genom vänskapligt understöd ännu nöjligt att i Paris låta höra några af sina arbeten, intingen i konsertsalen eller på teatern, och han har edan inbjudit Wienersångerskorna fru Csillag och fru Dustmann-Meyer samt de båda ryktbara tenorerna Pichatscheck och Niemann att medverka dervid.