skulle dock ett undantag kunna göras för föräldrarnc hvilka borde-ega att denna rätt utöfva. Grefve BE. Sparre hemställde, huruvida det skull gå an att säga: nu äro myndighetsrätt och gifto mannarätt detsamma, men vi göra ett undantag fö! föräldrarne. Varnade för att kasta konteqvenserns öfver bord, emedan dessa, i fråga om lagstiftning alltid uttaga sin rätt. Lagstiftningen har en gång sagt, att de icke äro liktydiga; nu kan man icke säga tvärtom, och en återremiss tjenar till ingenting ty antingen stannar utskottet vid sitt förra beslut eller också antagerfdet friherre Armfelts förslag. Detta vore bara ett sätt att få höra talen och deklamationerna omigen. Hr Carlhoim-Gyllensköld talade för bifall till befänkandet och bemötte de öfriga talarnes yttranden. Ansåg det förordade förslaget farligt för familjens bestånd, ty dottern kan ju på detta sätt indraga en probenreuter i familjen och gifva honom röst i dess angelägenheter. I fråga om återremiss önskade talaren, att förä.drarne mätte erhålla rättighet, ått frikalla dottern från skyldigheten att begära giftomans tillåtelse. Till slut uppträdde friherre Hugo Hamilton med ett på on gång enkelt och vältaligt anförande, uti hvilket han gjorde en jemförelse mellan äktenskapets helgd i det land, der friheten i detta hänseende är störst, nemligen i England, och de länder, der qvinnans rätt är begränsad af lagår, nemligen Frankrike och de öfriga latinska länderna. Ingen lärer kunna neka, att i England är äktenskapets helgd vida större än i dessa länder. Ser man detta, och hyser man, med varmt förtroende för qvinnans goda och ädla egenskaper, den åsigten, att den rena, värdiga känslan icke är vådlig — ty vid den djuri ska och låga känsla, som här blifvit så mycket omordad, ville talaren inke fästa sig — så kunde man icke annat än önska bifall till friherre Armfelts förslag, hvilket innebure den enklaste gärd af rättvisa åt qvinnan. Detta anförande helsades af ståndets bifallsrop, och öfverläggningen förklarades slutad, hvarefter resultatet blef det i går omnämnda. t