Article Image
vil I UUTIG UTI dat Te had iUuviulsna PTS ATV Vv motsvarande, annat än i vissa af B-llmans idylliska sånger. Här i Rungsted skapade Ewald likaledes — bland en mängd mindre lyriska dikter, för det mesta beställda tillfällighetspoemer, till hvilka nöden var fader, svårmodet moder och brådskan jordegumma, — sitt större heroiska sångspel Balders död, detta, som, enligt Oehlenschlägers eget erkännande, väckte i hans själ den första gnistan af nordisk diktareeld. Ännu mer än förut emanciperade sig Ewald i detta poem från de gamla stela och tröga formerna och hela den traditionella poetiska skolastiken. Med en frihet i manren, som på en gång ställde honom alldeles ensam i litteraturen och ett halft århundrade fram i tiden, slet han sig här fullkomligt lös från allt hvad af gammalt varit som klassiskt och ensamt saliggörande erkändt och antaget, och i t. ex. Valkyriernas sång: Over Bjerg, over Dal, Over brusende Söer, Utrettede svinger Valballiske Möer De ulodige Vinger , etc. etc. etc. höra vi redan framtidens lyrik med en öfverraskande nyhetens makt tränga sig fram genom det alexandrinska tidehvarfvets enformiga och sömniga predikotoner. . Från Rungsted flyttades Ewald 1775 af sin familj till Söbeekshus, det säges för att bin-l. dra honom från en tillämnad äktenskaplig för1. bindelse med en ung, vacker flicka, öfver. hvars rykte man, ehuru måhända dock med orätt, har velat kasta en skugga, men hvars framtid säkerligen på detta sätt i hvad fall som helst bäst skonades från lätt beräkneliga olyckor. På Söbekshus tillbragte han tvennel. ytterst melankoliska år, hvarefter han ändtligen, genom några vänners och gynnares mellankomst, erhöll en liten pension från hofvet och blef satt i tillfälle att vända tillbaka til hufvudstaden. l Balders död blef här 1778 på kongl. befallning uppsatt på scenen; Ewald var sjelf närvarande vid den första föreställningen (som gafs till hans benefice) och helsades med ljudliga lefverop af publiken. Det var hans första triumf, men den var i sanning lysande. Detta allmänhetens offentliga erkännande af bans poetiska förtjenst verkade för en tid, ehuru blott en kortare, helsosamt såväl på hans lynne som på hans helsa; han började återfå något af sina brutna krafter och han påbegynte redan följande året en ny större dramatisk-lyrisk skapelse: Fiskernen. Till grund för sångspelet Fiskrarne låg en enkel handling, nyligen passerad på sjelfva den danska kusten. Ewald tog den ut aflifvet och gjorde deraf ett drama, hvars hufvudförtjenst är, att det alltigenom är af den bjertaste hemlandskolorit och i hvarje detalj naturtroget och karakterstroget danskt. För öfrigt återfinner man här i fullt mått Ewalds öfvervägande lyriska lynne, och de särskilda sånger, visor o. s. v., hvilka innefattas i handlingens ram, äro alla hvar för sig sanna maästerstycken af musikalisk lyrik, fritt rörande sig i omvexlande former och takter, sjungande i toner, icke hörda förr. Många af dessa sångstycken i Fiskrarne hafva blifvit det danska folkets favoritvisor och lefva på hvar mans läppar ännu i dag. Ett sådant är Knuds Orlogsvisen: Kong Christian stod ved höien Mast I Rög og Dampp, etc. etc., en sång, som uppenbarligen inspirerat Tegner till hans Kung Carl, den unga hjelte, han stod i rök och damn. Ett annat sådant är Lises sång om Liden Gunver,, det första danska försök till att i modernare poesi begagna folkvisans egendomliga grundton. Ett tredje är sjömanssången: En Sömand med ett modigt Bryst kan aldrig fattas Penge,, o. s. v. 0. 8. VAndra att förbigå. Äfven detta sångdrama blef offentligt uppfördt på den kungliga teatern, med musik af den äldre Hartman. De fiskare från kusten vid Sundet, hvilka spelat med i den verkliga handling, som utgjorde styckets grund, voro jemte skalden inbjudna till den första representationen; då någon frågade dem, hvad de tyckte om pjesen, svarade de: Jo alldeles så der gick det till, endast att vi icke sjöngor.Efter fulländandet af Fiskrarne, skref Ewald intet mera betydande opus. Han förföll snart åter i sin gamla melankol, och sjukdomen fick lätt öfverhanden öfver dvnne, af ungdomscxcesser och ett aldrig rätt ordnadt lefnadssätt i förtid uttärda lekarsen. Han framsläpade ännu ett par år af en beklagansvärd existens och afsomnade ändtligen 1781, endast 37 år gammal. Hans begrafning skedde utan egentlig pomp och stät, me med ett deltagande från publikens sida, 50m gjorde den till en verklig händelse. Så stort sorgetåg efter en enskild man hade man aldrig tillförene sett i den danska hufvudstaden. Om aftonen gafs på teatern Ewalds Fiskrarne,, och konungen med hela hofvet öfvervar denna. föreställning, till hvilken skalden Abrahamson hade skrifvit en särskild prolog. Vi hafva här i sammandrag lemnat endast en löpande framställning af en mans lif och verksamhet, hvilken utgör en af den nordiska litteraturhistoriens märkvärdigaste figurer. Hammerichs arbete innehåller naturligtvis mycket, som. vi nödgats förbigå, och uppehåller sig öfverhufvud taget utförligt och i detalj vid åtskilligt intressant, som här endast kunnat antydas. Vi hatva också med denna vår anmälan snarare endast velat fästa uppmärksamheten på — en monografi, som förtjenar att genomläsas och studeras från perm ll. perm, än sjelfva skrifva Ewalds lif och häfda bans betydelse för den nyare danska vitterheten. Såsom ett ypperligt hjelpmedel för rätta förståndet af denne Ewalds betydelse vilja vi endast slutligen omnämna den tila antologi ur skaldens särskilda arbeten LEE ä OT tt ot Nå JD — Et

25 januari 1860, sida 3

Thumbnail