Röältegångsoch Polissaker. Ransakningen med postvaktmästaren G. Melin. Såsom i går i korthet omnämndes, börjades i går. i närvaro af postkamreraren Broman, ransakningen. dervid Melin, iklädd fångdrägten, var från häktet inställd. Till en början upplästes en öfverståthållareembetet sistlidne lördag tillhandakommen skrifvelse ån generalpoststyrelsen, hvaruti omförmäles den a upptäckten, samt misstankar uppgifvas vara r handen mot ordinarie vaktmästaren Melin örenämnde daghade nemligen en extra vakt mästare, hvilken jemte Melin bestridt vakten, anträffat uvder soffan uti kamrer Bromans enskilta arbetsrum 12 st. hit anlända och till olika personer adresserade bref, hvilka voro ämnade att vidare afsändas till södra och vestra orte. na, men obehöriger qvarhållits härstädes aga alla brefven synbarligen varit utna och ånyo förseglade, samt sedan en längre tid anmälan gjorts om att orekommenderade bref, som innehållit penningar, spårlöst -försvunnit, så föll genast misstankan på Melin. åsom i går omnämndes, blef genom utaf polisen i örgår afton hos ogifta qvinspersonen Hultberg anställd visitation och hållet förhör, dervid tilfälligtvis Melin även anträffades, Melins brottslighet ådara lagd till en början genom den hos henne anträffade juvelsringen. Derefter erkände han förbrytelsen och affördes i häkte. Melin, uppmanad af polismästaren att afgifva en anningsenlig bekännelse, uppgaf att han d. 17 Ok-ber 1853. blifvit antagen till extra vaktmästare samt den 12 Augusti 1858 blifvit befordrad till ordin: Hans tjensteåliggande hade bufvudsakligen bestått ti att under Kontrollörens uppsigt ur ångfartygslådor och diligensväskor uttaga och uppräkna deri hitkomna bref. Under uppräknandet af brefven, dervid han oftast varit ensam, hade ban allid frånskilt de bref, hvari han trott peaningar varit inneslutna. Under det han burit in brefven i den s. k. kassan, hade ban oförmärkt stoppat på sig de aflagda brefven, :hvilkas antal varierat mellan 3 d 12 stycken: någon gång hade dock antalet varit större. Fan hade strax efter det han-blifvit ordinarie börjat med att tillgripa ett och annat bref, men då han sett sitt brottsliga företag krönas med framgång, och ingen misstanke mot honom yppats, hade han ökat antalet samt oftare förnyat detsamma. De nu anträffade bref, hvilka förorsakat brottets upptäckande, uppgaf Melin att han förvarat under soffan, men den dagen glömt inlemna desamma. Han hade icke anat att någon skulle kunnat få reda på ett gömstöl!e, som han haft i flera år. Då ban tillgripit bref, Hade hab alltid, blifven ensam uti vaktmästarerummet, uppbrutit dem. Till en början ville han icke erkänna att. med undantag af det rekommenderade bref, som han åtkom medelst tillgripande af en postpåse från Båstad och innehållande 760 rår, något af honom upporutet bref innehållit högre belopp än 30 rår rgs. Han erkände dock slutligen, då kamrer Broman genom journalen visade att flera orekommnenderade bref, innehållande 100 rdr och deröfver, spårlöst förssudnit, att han tillgripit äfven dessa. Melin antog, att det belopp, han på förenämnde sätt tillgripit, uppgått till omkring 1500 rdr: men enligt hvad hr Broman nu uppgaf, trodde han sig till nästa rättegångsdag kunna uppgifva ännu högre belopp, som blifvit tillripet och hvilket, vid jemförande af det belopp Melin erkänt sig hafva förstört, äfvensom det han skänkt qyvinspersonen Hultberg, torde blifva betydligt större. Sedan Melin erkänt stölden af brefpåsen från Bå stad, erkände han slutligen att han äfven tillgripit ef brefpåse till Grenna och då lyckats hvälfva misstanken om tillgreppet på sin numera aflidne kamrat Löfström. Att uti December månad 1858: hafva uppbrutit brefvet, innehållande juvelringen, erkände ban, äfvensom att ha inna uti kontrollrummet stulit bref, då afgående posten skulle expedieras. Tillfrågad hvarifrån han erhållit de hos honom anållna tre sigiller, svarade Melin; att han tillgripit dem redan för flera år sedan å pulpeter inne uti expeditionen för afgående Fekommengenade bref. Kamreraren Broman upplyste, att enligt hvad han efterbört, vore denna Melins uppgift riktig. Stgillerna voro sådana, hvilka utaf afsändare af rekommenderade bref blifvit efter, verkställd försegling qvarglömda. Slutligen måste Melin äfven erkävna, att han under helgdagar, då han haft vakt, äfvensom vid fiera a tilifillen, mottagit bref jemte postporto, men dt brefven utan behållit postpengarne och ven. onen Hu:tberg blef nu förekallad och bede, att hon alitsedan många år, då hon tjenade, nat Melin, men först för två år sedan hade deras iatimare bekantskap börjat. Melin hade af bagaren Leffler skaffat henne brödförsäljning i huset n:r 21 vid Svartmangatan, hyrt mångle ivättigheter samt bekostat butikeas inredning, äfvensom till inköp af varor för rörelsens bedrifvande lemnat henne i kon tanta penningar omkring 700 rdr. Presenter hade hon äfven erhållit, och deribland sidenklädning, schal, parasoll, broseh m. m., men påstod att hon sjelf köpt den förlofningsring hon nu vid förhöret bar på sitt finger. Den anhållna juvelringen hade hon nyårstagen erhållit af Meliv. Hon hade dagligen baft ringen på sig, ty hon kunde ej ana att denvar af så stort värde, då Melin yttrat, att han å en auktion köpt deusamma bland annat skröp,. Hultberg, hvilken icke kunnat förneka att hon afvetat det Melin vore gift, visade sig mycket fräck och tycktes föga bekymra sig öfver det öde, som drabbat Melin, hvilken deremot visade mycken ånger öfver sitt brott Ransakningen fortsättes om lördag. Det bör tillö gas, att Melins beklagansvärda bustru icke haft ringasto kännedom om mannens brottslighet.