tascherade trupper, endast utgjorde 16 å1857bataljoner. Samme författare misstager sig äfven, då har uppgifver generalerna Mörner och Rosenblad såsom divisionsgeneraler under Essen vid inbrottet i Norge. Vid detta tillfälle var Essens arm indelt i tvenne fiygelkårer, af hvilka den högra, som inryckte öfver Prestbacka, komme nderades af general Sandels, och äö S eh. Den n mot fäst stnämnde anryckte v ningen Fredriksten, hvarifrån de derstädes posterade norska trupper tillbakadrefvos af kårens avantg.rdc fort som dessa trupper hunno att framrycka, och sålunda utan något särdeles motstånd. Posteringen vid Svinesund kunde först anses turne: rad sedan svenska trupperna hunnit på andra sidan om Fredrikstens fästning. Vegesack, som ec-rnerat denna fästning, blef verkligen ett ögonblick alarmerad af den norska kåren, som avancerade emot Kjö!l och således i ryggen på cerneringskåren. Han sände lerföre genast en anmälan derom till kronprinsen, med anhållsn om tillstånd att upphäfva cerneringenp samt med större delen af sin kår marschera emot ienden vid Kjöl, hvaremot nya trupper borde beordras till förstärkning mot fästningen, hvilket allt också genast gillades. och , verkställdes. Vegesack marscherade likväl endast med 5 bataljoner, en sqvadron husarer och 4 kanoner mot Kjöl, hvarifrån norrmännen vid våra truppers annalkande skyndsamt drogo sig tillbaka mot Rackestad, der en träfrnoing reföll, som efter en par timmars strid bragte norr nen på flykten — något, som deremot skulle ha vit ett kinkigt arbete, om prins Christian hade stannat der med hela sin styrka, hvilken norska tidningen uppgifver till 10,000 man Enligt den nor ske prestens på stället utrago skulle prins Christian ler i armåns åsyn hafva tagit nattvarden, till bevis att hans vilja vårit att, som man säger, stå tillsists man, men nu lemnade han i stället endast Stabel var med omkring 2000 man. Hade en af de svena bataljonerna något mera påskyndat sitt yckande, så hade hela dervarande norska artil tillika med en stor delaf de norska trupperna fallit våra händer. Efter denna strid framryckte Vegesock, förstärkt if generalmajor Cederström (som ställde sig under len förres befäl), mot Glommen och Onvstasand, ast en t igen hårdnackad strid föreföll, hvil de till följd ingen s-ger på den norska sidan t norska bladet påstår, utan tvärtom ett verklig: nederlag, i det att skansen, som utgjorde brohufvu t, öfvergafs, det der posterade artilleriet genom bron: ndergående försänktes i Glommen och alla norsk: epper drogos tillbaka till flodens ändra strand r inlopp genom en rekognoscering underrät Ise, att fienden med en tr uppstyrka stod vid Trög , nästan i vår rygg. Förstärkt genom general es division, som af kronprinsen ställdes under Vegesacks befäl, ryckte denne sistnämnde mot Trögad, hvarest svenskarne genom denna förstärkning voro norrmännen mycket öfverlägsna. Dessa blefvv också, på mindre än en half timma och efter er zanska obetydlig strid, bragta: till återtåg. Med denna strid slutades alla sådana, och underhandlingens väg började beträdas. Onekligen betedde sig general Gahn ganska oskickigt och blottställde derigenom sin kår för det miss ide, som sedan drabbade den vid Metskog. Samma örhållande visades af samma person äfven 1808, unler hvilket krig man måste medgifva att, med några mdantag, kriget ofta fördes skickligare på den norska än på vår sida. Författaren begagnar detta tillfälle för att yttra ett par ord i anledning af ett bref från landshöfling Hans Järta, anfördt i Tidningen Nya Dagligt Allehanda och tillhörigt Brinkmanska arkivet, hvaruti omnämnes en något. Donquixotisk plan af prins Kristian, nemligen att icke nöja sig med Norge, utan ifven dermed söka förena Sverge. Detta hade säkerligen ingen vid den då varande armån i Norge någonsin hört omtalas, utom brefskrifvaren Er. v. V. om