BLANDADE ÄMNEN. Norska frågan behandiad på teatrarno. I de nyårspjeser, som varit gifna på ett par at Stockholms smärre teatrar, har bland andra tidens företeelser äfven den norska frågan kommit på tapeten. De scener, som hänsyftat härpå i de särskildta styckena, ha haft ett visst tycke med hvarandra eller åtminstone utgått från samma idd; och för hvar gång dessa stycken gifvits ha ifrågavarande scener framkallat lifliga applåder, hvadan de tyckas temligen återgifva den populära uppfattningen af det umnionella förhållandet och tvisterna derom. På Ladugårdslandsteater är det en norsk skarpskytt, som går arm i arm med hr Folke och låter denne erfara många prof på ungdomligt öfversitteri, upptagna och besvarade med godmodig beskedlighet. På södra teatern förekomma uti det derstädes redan 16 gånger för fulla hus gifna nyårsstycket Slutbalen? följande scener: (Svensson kommer in, bärande Norberg på ryggen, och stannar i fonddören.) Norberg (sprattlande). Släpp mig! jag vill gå först! Svensson. Ja, men nyss kunde du ju inte gå för dig sjelf? Norberg. Det är detsamma, nu kan jag det! (trotsigt) Släpp mig! Svensson (beskedigt). Ja gudbevars, kära Norberg! bara du säger ifrån, så. (Släpper ner honom.) 6 Norberg (går helt frankt in och bugar sig för Le temps och Sylvester). Tjenare go herrar! Svensson (går mycket beskedligt ver till höger om Norberg). God afton, god afton! Sylvoster (till Le Temps). Hvilka de der? Le Temps. Tvenne kompanjoner som ligga i lufven på hvarandra. . Norberg (rycker Svensson iroc ken). Nej, jag vill gå till höger. Svensson (beskedligt). Ja; men jag är både äldre och större. Norborg. Angår mig inte, jag skall, develn gale mig, gå till höger! Svönsson (beskedligt). Ja bara du säger ifrån, så ... Sylvester. Hvad den äldre är beskedlig af sig! Lo Tomps. Han har blifvit det på sednare tider. Förr var det en baddare till karl. Han gjorde det ena: storverket efter det andra; men nu har han blifvit trött på gamla dagar. . Norberg (til Le Temps). Tackar för balen, den var rätt treflig, och jag är mycket nöjd med arrangementerna. z Le Temps. Är ni nöjd? Norberg. a det är väl egentligen för mig som den var tillställd! Lo Temps. Tror ni det? Å Norberg. Der jag är, finns ingen annan! Sylvester. Jo, den är god! Lo Temps, Ja, det var en karribel! (Går fram till Norberg och fattar lans hand.) Eur gammal är herrn, om jag får fråga? Norberg. Det rör er inte! Lo Temps (klappar honom på azeln). Ni blir nog en dugtig karl, bara ni blir torr bakor öronen. Norberg (ond). Herre! Svensson. Herrarne ska inte bry sig om gossen! Han är nog bra, fast han har för mycket krut i sig! Men det är bättre det än att varå en döddansare. ; Norberg. Du behöfver inte lägga din näsa i blöt, jag talar för mig sjelf! : Svensson (beskedligt). Jaja, kära Norberg, bara du säger ifrån, så! Norberg (triumferande till d andra) Ni ser att jag kan handtera honom som jag vill. Sylvester. Jojo, det går till en tid, sade bonden, när han körde sjön midsommardagen. Do förro. Danobla (från fonden). Danobia. Nå, ändtligen får jag rätt på er! Jag har varit förföljd utaf en probenreuter i hvit rock, som oupphörligt påstått att han skulle ärfva mig. Ändtligen blef jag af med honom för ett ögonblick sedan! rå S : På hvad sätt då? —CRSSon Danobia. Jag sjöng den tappre landssoldat; midt för näsan på honom. Men kom nu go vänner, så gå vi ut och dansa en fransäs, och stå vis å vis mot hvarandra. Norberg. Tackar så mycket för sällskapet! (Vänder sig bort och talar såkta med Le Temps och Sylvester.) Danobia (till Svensson). Tål du ännu hans näsvisheter? z Svensson (godmodigt). Ah! han menar ingenting med dem!