verkat, visar sig kanske mest i det biträde som kommit mindre mäktiga folk till de i deras strider för sjelfständighet, samt dei uti att, då förr Europas makter förde kri för att underkufva hvarandra eller bemäktig sig en större eller minåre del af motstånda rens område och såmedelst öka egen mak och förstora. eget välde, krigen numera all oftare föras i ändamål att i strider för sjelf ständighet och sjelfbestånd understödja svagar och förtryckta folk, Så, när för en mansål der tillbaka grekernas folk reste sig ur mång årigt förtryck och med vapen i hand fordrad att åter intaga sin plats bland Europas sjelf ständiga nationer, var det tre af Europas stor makter, som grepo till vapen för att under stödja denna frihetskamp och hvilka väsent hgt bidrogo att åt densamma bereda fram gång. Sednare såg man en af dessa makter Frankrike, på samma sätt undertödja Belgiei i dess strid för oberoende, oeh våra daga hafva sett först Frankrike och England ge mensamt med Sardinien strida för Turkiet skydd mot en annan makts angrepp, och nt sist detta samma Frankrike företaga ett vidt utseende krig för Sardiniens och mellerste Italiens befrielse från det hot och det för. tryck en mäktig grannstat på dem utöfvade Väl har Sverge icke deltagit i dessa strider men det har derföre icke undgått inflytelser af nationernas förändrade förhållande till hvarandra och icke undandragit sig uppfyllande af de pligter, hvilka häraf blifvit en följd. Också när samma folk, som så länge äflats att hålla Italien i bojor, hotade att med härsmakt beröfva en med den svenska beslägtad nation en del af dess område, tvekade icke Sverges folk att göra sig färdigt till strid för denna nation, med hvilken det fordom fört blodiga krig och af hvilken det sett sin egen sjelfständighet hotad. Städse hafva äfven de känslor, Europas civiliserade nationer egnat å! hvarje för frihet och sjeltständighet kämpande folk, lifligt delats af det svenska folket och icke minst visat sig i det varma deltagande, hvarmed det följt Italiens ädla folk under och efter den nya skiftning i dess öden, som det sista kriget lät hoppas och äfven medförde. Högt aktande sin egen, genom mången blodig strid bevarade sjelfständighet, kan svenska folket ej annat än med hängifna välönskningar följa hvarje annat folks strider och uppoffringar för vinnande af en aldrig för dyrt köpt sjelfständighet; sjelft från urgamla tider vant att efter egna lagar styras af den, som dess egen röst dertill kallat, kan det ej ett ögonblick tveka att erkänna och, i hvad på det ankommer, häfda denna rätt för andra folk. Derföre ock, då det blifvit beslutet att, i likhet med hvad förut under dylika förhållanden egt rum, mellersta Italiens angelägenheter skola göras till föremål för öfverläggningar på en kongress mellan Europas makter, och Sverge äfven blifvit kalladt till deltagande häruti, har visserligen icke inom Sverges landamären någon tvekan funnits om den talan Sverges ombud borde, i öfverensstämmelse med svenska nationens enstämmiga mening, på kongressen föra. Och kunde för Sverges folk pligten att åt mellersta Italiens invånare yrka hvarje sjelfständigt folks oförytterliga rätt, att fritt bestämma om sin styrelse, göras ännu heligare och dyrbarare än den i sig sjelf är, så har detta skett genom det sätt, hvarpå mellersta Italiens folk, sig sjelft lemnadt, vårdat sina angelägenheter och intressen, och hvar:genom det visat sig moget för frihet och sjelfständighet. Af hvad sålunda blifvit yttradt följer, att utskottet gillar motionärernas åsigter om den talan Sverges ombud hade att på kongressen föra. Men då konungens upphöjda och frisinnade tänkesätt äro kända och åt honom förvärfvat folkets odelade förtroende samt derjemte förekommit, att h. exc. hr statsministern för utrikes ärendena, under öfverläggningarne hos ridderskapet och adeln, tillkännagifvit, att ombud för kongressen redan blifvit af K. M:t förordnade och Änstruktioner för dem utfärdade, och af h. exc. hr statsministerns tillika gjorda förklaring, att dessa instruktioner vore enliga med K. M:ts och hans rikens värdighet samt rikenas sanna konstitutionella intressen, torde få antagas följa att nämnda instruktioner öfverensstämma med den ofvan uttryckta mening, så anser utskottet att vid anförda förhållanden någon rikets ständers åtgärd 1 anledning af motionerna icke vidare erfordras.