Sverge, derest det vill påstå:att Norges Grundlov icke är detta lands verkliga egendom, utan att Sverges samtycke behöfves för att Norges folk och konung skola kunna ändra de stadganden i densamma, hvilka ej äro intagna i riksakten och derigenom gjorda till ett kontrakt -med Sverge. Men denna bevisning åstadkommes ej derigenom att man visar möjligheten af att det afslutade kontraktet kan vara bristfälligt, utan den kan endast åstadkommas genom att bevisa följande tvenne saker: nemligen både att detta kontrakt verkligen saknar den hos alla kontrakter allmänna egeuskapen, att vara fullständigt, och tillika, att den rättighet, som påstås ej vara öfvergifven derigenom att den icke är intagen i kontraktet, verkligen har varit förvärfvad utom kontraktet.. Det är denna sistnämnda fråga — och Grundlovens 14 , äfven utan något afseende på att den ej är upptagen i riksakten, kan anses innehålla en kontraktsmessig rättighet för Sverge -— som vi nu skola öfvergå till att undersöka. .(Forts.) rr rt EE