BECKER a BEVKEA ER, at VER TER RN DATSEAr BEROR a I TAR RENA KA icke hade iakttagit. Det hade ålegat dem att taga i betraktande alla förhandenvarande omständigheter. De hade dervid bland annat bort finna just: af den låga kurs, till hvilken vexlar kunde köpas, att för hållandena icke vore naturliga. Talaren hade sig visserligen bekant, att bla rediten icke är under alla omständigheter fördömlig, ty den kan understunlom anlitas äfven af verkligt solida hus, då de vilja inlåta sig på någon större affär, men det vore v ligen icke svårt för dem, som voro med affärss aingen förtrogna, att göra sig reda för affärens verktiga beskaffenhet. Talaren anförde härvid ett exempel på det sätt, hvarpå vingleri med blankoelle kallade ackommodationsvexlar bedrifves, och han ansåg att den, som hade haft tillfälle att något mare följa på spåren vexelrörelsen på Stockholms vörs näst före krisens utbrott, borde hafva insett att många affärer bärstädes voro grundade på vingleri af detta slag, i den mest vidsträckta skala. En vigtig omständighet borde för öfrigt vid bedömandet af denna las i sigte, den nemurståndsatt att iolåta sig som förutsatte en ökad sedelutgifning, huru fördel aktig och säker affären än må hafva varit. Om t Xx, en person vändt sig till banken med ran att få belåna 50,000 skeppund jern, till blott.50 p if dessvärde, så skulle banken omöjligen hafv aat inlåta sig med honom. Men fullmäktige torde deremot hafva sagt till bonom: skrif bara en Jap, på en person i Hamburg, och ni skall få d: oenniogar. ni beböfver.s Talaren hemställde, om et! Iylikt förfarande i sjelfva verket vore något än att rent af ggå bankoreslementets Tör er i afseende på sedelstock: belopp. Och om nu ned olägenheten af att derigenom blottstältla ba metalliska kassa, tillika följde ökad impo, det väl skäl att på sådant sätt för enskildes rä göra en ökad sedelemi Alltså hade follmäktige, så fi ån grundsatsen att fordra full ort annat än ökat sedelemi ankoreglementet medgifver. Talaren instämde i det mer acceentaerade klander br Ekman föreslagit. NS fögon ytterligare a Hr Hjerta. Iogen lär kunna påstå, att det förag till beslut, som hr Ekman i sin reservation framställt, innebär någon oriktighet, eller att det ligger någon öfverdrifven stränghet i den starkare båtonade anmärkning detsamma innehåller, i jemförelse med utskottets förslag, om man nemligen betraktar sakförhållandet i och för sig sjelf, sådant som det num: presenterar sig mera fristående från alla de omständigheter, som vid tillfället kunde utöfva en allmänare inverkan på öfvertygelsen. Ja, om man fast åller denna synpunkt af saken i och för sig sjelf. så ville man visserligen gå än längre och säga, at om hrr fullmäktige hade velat strängt hålla i sigte syftningen med 109 i bankoreglementet, att med vexelköpen endast afse bibehållande och konsoliderande af bankens metalliska kassa, så hade hrr fullmäktige gjort. rättast i att icke köpa annat än sålana papper, hvilka, på sätt hr Lsllerstedt yttrat. vorde vara lika goda som gull, d.v.s. icke annat in långa eler å vista betalbara vexlar. Hade letta skett under året 1857 ifrån den tid dåbanken sörjade köpa vexlar, så hade följden deraf sannolikt olifvit, att krisen Kär inträffat några månader tidi gare, och det säkra är väl, att detta hade varit en vinst för landet derigenom att det hejdat spekuladonerna, tvingat mänga att realisera tidigare och besparat en eller annan million i ränteförluster. Y:terligare vill jag äfven medgifva, att många tecken redan ifrån början af sommaren 1857 gåtvo tillkänna att svårigheter skulle uppstå i penningemarknaden. Men en annan fråga är, huruvida nå son kunde förutse, att en allmän kris skulle inträffa I detta afseende hafva hrr Kock och Palander redan påpekat omständigheter, som förtjena att tagasi bektande. . Jag ber att. dertill få tillägga, att då man i anledning af räntornas stigande i den utländska penningemarknaden, förfrågade sig i London el er Hamburg, så fick man altid derifrån till svar, att penningebristen till en hufvudsaklig del vore föranledd af kriget i Indien, och att den allmänna tanken der vore, att det onda vore öfvergåen e; ty in zenstädes tycktes man ännu hafva aning om att missbruket af krediten och spekulationssvindeln voro så stora som det ivom kort visade sig. Och en sak som kanske framförallt är vigtig att ihågkomma är, att äonu de första dagarna efter den 17 November, då krisen först utbröt, hoppodes en stor dl af dörsen härstädes allmänt, såsom ännu måste vara väl i minnet, att krisen skulle kKudna besvärjas och oil åter ordnas, om-ett hus i Hamburg, som hade de mesta förbindelserna med -:Scterge, genom ett manskott sattes i tillfälle att återtaga siva affärer. Tron härpå var då s rk, att ett sådant samm skott verkligen skedde. Allt detta visar, att en gana stor del af-a erlden vid äftad med in vi oefann sig i en ku att afficiera äfven hrr ige godkände de deputerades åtgärder. Tager: man allt detta i betraktande, så tror jag att det förslag, utskottets plaralitet afgifvit, innehål !er en tillräcklig aumärkning såsom en vink för framsiden, helst då betänkandet, med det bihang som reservationerna innehålla, är genom trycket offentligsjordt. Hr Rinman, F. Bestred uppgiften att deputerade nköpt endast det dåliga, som lemmats qvar af an Ira, men nekade: icke, att de understundom inköpt mindre goda vexlar. Redan: 1850 hade i bankou kottet anmärkts, att barken köpte åtskilliga vexl m enskilda ej: velat åka, men när de då varit r lan inlösta, kunde någon armärkning ej ega rum. Trodde annan säkerhet, än garanti för accepten,icke a saknats, då allra största delen af vexlarnenu voro nlösta, och ville han upplysa, att af det obetydliga vanken ännu hade att fordra vore mer än hälften bevakadt i den firmas konkurs, med hvilken rikssäldskontoret kontraherade ett lån på många millioaer. Röstade för utskottets förslag, som han fann :öga skilja sig från hr Ekmans. Hr Wallonberg erinrade att jemförelsen emellan le ifrågavårande vexeltransaktionerna och det af fullnäktige i riksgäldskontoret med Johns et komp. aflutade lånekontrakt betydligt haltade. I förra falt utlinade staten och i sednare fallet upplånade sten penningar. Man kan väl låna af hvem som helst, men bör se sig för till hvem man lemnar krelit. Det är ostridligt att ätskilliga erhöllöo högre edit än de förtjente, just derigenom alt riksbanken ill så betydliga belopp köpte deras vexlar. Väl ernrades att på den tiden ej stort andra vexlar funnos, och att derföre riksbanken nödsakades hålla till go0 med hvad som bjöds. Tal. ansög detta vara en rvexling emellan orsak och verkan; hade riksbann icke köpt de mindre goda vexlarne och till ytserligt nedtryckt pris, så bade den otvifvelaktigt fätt bättre. Tal ansåg det ur statsekonomisk sycpunkt cke hafva varit någon vinst för landet att riksVancen utöfrer en viss gräns arbetat att nedtrycka kursen, hvilket ofelbart verkade såsom en premie på mporten och en drawback på exporten. Tal kunde icke biträda hr Ekmans reservation medan uti densamma silfverkassans ställning uppsafs såsom enda skälet för vexelköp :och att således ullmäktige skulle kunna utan afseende på stundin1e liqvider uppskjuta vexelköp till dess att silfvercassan visade sig i starkt fallande. Trodde att utskottet tillräckligt framhållit frågan och begärde erföre godkännande af hvad utskottet föreslagit. Den i förbigående af hr Lallerstedt uttalade åsigt utt fullmäktige skulle för sig uppställa en lista öfver le hus af hvilka Man avsåg vexlar kunna köpas och