Sa om ändring i kongl. kungörels en den 22 September 1848, det måtte rikets ständer bos K. M:t anhålla om utfärdande af en författning, hvarigenon: medgifvest att auktioner å landet må alla tider af året fortgå till klockan 9 på aftonen. Reservation är anmäld af hr F. O. Silfverstolpe, med hvilken grefve C. M. Lewenhaupt, hr O. af Geijerstam, kontrakts prosten Falck och kyrkoherden Ternström instämt. N:o 16. Afstyrkor af Håkan Olsson från Kri Dstads och J. ÖO. Almqvist från Norrbottens län i bondeståndet väckta motioner om tillägg till 5 i kongl. förordningen den 29 Augusti 1843 angående sockenstämmor i riket. GÄRDAGENS AFTONPLENA. Ridderskapot och Adeln. De sedan förmiddagen afbrutna öfverläggningarne rörande bankoutskottets berättelse n:r 6, fortsattes med 10 punkten, afbandlande protesterade vexlars iuberäknande i den metalliska valutan. Hr Printzensköld begärde först ordet och tyckte att utskottet i temligen skarpa ordalag bedömt fullmäktiges åtgöranden. Det funnes här så mycket mindre skäl till anmärkning, som: ingen förl:st uppstått, och ett motsatt handlingssätt skulle gjort penningställningen ännu värre än den var. Med hr P. instämde grefve Lagerbjelke, som ansåg fullmäktige endast då handlat orätt om de låtit sedlar utelöpa för dessa protesterade vexlar, ty att genast afföra dem nutur den metalliska valutan, kunde man icke begära. Grefven ansåg likväl utskottet haft skälför sin anmärkning, i formelt hänseende. Utskottets utlåtande försvarades deremot af hr von Ehvenheim, hr Flach och friherre Tersmeden, hvilka sammanstämmande förklarade att de icke gerna kunde tänka sig en sämre metallisk valuta än protesterade vexlar. Hr Flach förvånade sig dessutom öfver att utskottets ordalag aldrig lyckades att få nåd för hr Printzenskölds ögon, och friherre Tersmeden trodde utskottet hafva uppsökt den lindrigaste form för att tillrättavisa ett så vilseledande sätt att.föra bankens räkenskaper. Sedan hr Printzensköld fortfarit att protestera mot uttrycken i utlåtandet, och frih. Tersme den sagt sig icke kunnna förstå på hvad sätt utskottet annars skulle framkommit med sin väl befogade anmärkning, lades denna punkt till handlingarne. Vid 1ll:te punkten, afhandlande vexeltransaktionerna med Stockholms kreditförening, begärde frih. Tersmeden först ordet och förklarade att han ansåg svenska folket stå i skuld hos bankofullmäktige för det mod och den rådighet som de visat, och som är långt ifrån vanlig inom våra penhingeverk; men åtgärden var i alla fall icke laglig och det behöfdes således ständernas safktion derpå, hvilket också vore meningen med detta utskottets yttrande. Sedan åtgärden lyckats, försvarar den sig sjelf, men bankoutskottet måste tillse att reglementet följes och har derföre icke på annat sätt kunnat uttala sin opinion öm saken. H D. G. Bildt uppstod i anledning af ett yttrande utaf friherre Tersmeden, att utskottet långt ifrån att klandra, i stället prisat deras mod och rådighet, och förklarade att han icke efter denna förklaring ville hålla på sin under förmiddagen yttrade åsigt. Påminde nu att banken för sina vexlar intagit sedlar, och detta vore väl detsamma som silfver för banken sjelf. Hr Akermon ansåg att manpå förmiddagen uttömt ämnet, men kunde dock ieke underlåta att yttra sin förvåning öfver att man äflas att gifva en laglig form åt bankens transaktioner med Stockholms kreditförening. De sedlar man fick in, hade man förut lemnat ut, och inte förstärkes en bank med metalliskå kassor genom att den ena dagen ge ut en sedel och den andra taga in igen samma sedel. Hr Printzensköld förklarade sig icke längre vilja uppehålla sig vid sjelfva saken, utan i stället tala om svenska språkets lagar. Fann det underligt att fast man prisat fullmäktiges mod och omtanka, så har man icke gifvit dem ett enda bifall, man har öfverallt låtit det dervid bero, och det torde väl vara ett bevis på mindre vänliga tänkesätt hos utskottet, Hr RB. T. Cederschiöld kunde icke prisa fullnäktiges mod och dristighet, ty det kan aldrig bli nägon förtjenst att gå utom bankoreglementet; och hr von Ehrenhöim ansåg det fortfarande högst nödvändigt för utskottet att förklara det fullmänktige gått utom gränsen för sia befogenhet, på det att detta icke för framtiden måtte blifva en vana. Utskottets utlåtande bifölls. . 12:te punkten bifölls utan diskussion. 18:de punkten bifölls efter någon diskussion -mel lan friherre Tersmeden och hr Printzenskjöld, hvilken senare fortfor att anse fullmäktige orättvist bedömda af utskottet. 14:de punkten bifölls utan diskussion. Vid 15:de punkten, angående bankens nya sedlar, begärde hr Liljeköök ordet samt uppdrog en längre historik öfver den nuvarande sedeltillverkningen. Talaren förklarade, att de klandrade utgifterna vore för maskinerna till tryckningen, och icke för papperstillverkningen. Ansäg det omöjligt att genast kunna göra goda sedlar, och fästade uppmärksamheten på att de, som sist utkommit, redan äro betydligt bättre än de första. Friherre Tersmeden anmärkte, att det låge fem år emellan beslutet om den nya myntenheten och de nya sedlarnes egenskap af gällande mynt, och trodde att efter så lång beredelsetid hade sedlarne bordt kunna vara i ett bättre skick. Skälet till långsamheten torde dock få sökas i det spända förhållande, som, enligt hvad kändt är, egt rum mellan föreståndaren vid Tumba bruk och bankens föreståndare för sedelfabrikationen. Det är ett faktum, att privatbankernas nya sedlar äro af bättre papper än riksbankens, och dock äro äfven de gjorda vid Tumba. Anmärkningen gäller dock mindre nuvarande bankofullmäktige än de, som den tiden hade detta ständernas förtroende. Hr Print öld förklarade sig tacksam för detta friherrens erkännande, fastän utskottet icke uttryckt det i ord, utan endast menat det. Fullmäktige hafy. gjort. allt hvad på dem kunnat ankomma, och oenigheten mellan föreståndarne hade härvidlag intet med saken att skaffa. Ansåg klandret fortfarande för hårdt, och anhöll att punkten mätte läggas till handlingarne. Att anklaga fullmäktige för det sedlarne misslyckas, fann talaren vara detsamma som att på friherre Tersmeden lägga skulden för en, genom hans smeders vårdslöshet, misslyckad jernfabrikation. Utlåtandet lades till bandlingarse. På samma sätt 16—!8:de punkterna utan dis kussion. Af 19:de punkten, angående användande af bankens reservfond, bifölls i:sta afdelniogen utan diskussion, Den andra, avgående fullmäktiges åtgärd att anvisa endast 90,009 rår rmt åt nya filialbanker, uppkallade på nytt hr Irintzenskjöld, hvilken dervic tillät sig ett utfall mot en af reservanterna i utskottet, kontraktsprosten Almqvist, hvilket på det skarpaste ogillades af friherre Persmeden, hr Wolfeli och hr Nordenfelt, hvarefter hr Printzenskjöld anhöl att detta hans yttrande måtte få utgå ur protokollet hvilket af ståndet bifölls. Diskussionen gällde egent ligen slutorden uti utlåtandet: har utskottet anset sig icke böra öfser fullmäktiges omförmälda åtgär uttala Något klander, hvilket af hrr Printzenskjöt och Björnstjerna ansågs för skarpt, men af de öfrig: försvarades, hvarefter utlåtandet lades till hand lingarne. ; På samma sätt 20:de—22:dra punkterna, utan nå gon egentlig diskussion. Vid dechargefrågan uppstod deremot en längre oc! ganska liflig sådan, hvilken öppnades af hr W. I Dalman, som i ett längre anförande motiverade si: i åsigt att orden i allmänhet borde ur döåchargeme I. Tr 2 KR f Il I