r 3 efter irbemtande af högsta domstolens ytande angåe ude de för sådant fall troligen högst afvikelserna derifrån, föreläggas K. M:t och derefter i nådig proposition föreslås rikets ständer. Med en dylik, i så väsentlig mån förenklad och förkortad ar betsmetod skulle det sannolikt hafva blifvit möjligt att måbända redan vid innevarande riksdag till rikets ständers antagande öfverl emna de ännu återstående delarne af lagberc:dningens förslag till strafflag samt att dere. fter måhända snart nog vid en nästföljande ri; ksdag föreslå en codification af de särskilda brottmålsförfattningarne, jemte de i de första 8 kapitlen af lagberedningens förslag i deras nelket afhandlade principiella bestämmelserna, så att Sverge under konung Carl XV:s regering kunde, i likhet med aändra civiliserade länder, erhålla en fullständig ny brottsmålstag — ett arbete, som utan tvifvel skulle utgöra ett värdigt föremål för en insigtsrik, och skarpsinniy? justitieministers ärelystnad. Oafsedt de korta anmärkningar, som vid rer fereringen; af förslaget blivit gjorda, skola vi sednare återkomma till ei och annan särskildt del af detta förslag, deribland till de föreslagna straffbestämmelserna förl envigen, i afseende hvarpå vi anse det nuvarande re geringsförslaget, liksom förut i ännu högre grad lagberedningen, ha beträdt en vådlig väg. med ledning af främmande lagstiftningar, som gå ut ifrån och grunda sig på olyckliga, förhanden varande och svårutrotliga sedvanor och förhållanden, hvilka genom svåra radikalkurer blifvit totalt utrotade och allsicke mera existera i vårt land, men som genom oförsigtighet och omotiverad klemighet från OR sida lätt åter skulle kunna uppstå och vinna något insteg. ——— DE