blifvande läraren är af hgsta vigt. För vinnandt af detta ändamål har K. M; ansett lämpligt att, i närmaste öfverensstämmelse med komiterades förslag. vid hvartdera af rikets universitet inrättas ett lärareseminarium med. tvenne afdelningar, en. filologisk för klassiska och främmande lefvande språk samt modersmålet, och en matematiskt naturyetenskaplig för maåtematik och naturkunnighet. Uppsigten och ansvarei vid seminarierna böra i första rummet tillhöra veder börande universitetsprofessorer, men, under dem, sjelfvs arbetet utföras af; yngre akademiske lärare. Lärokursen torde kunna bestämmas till två år, hvara likväl icke må dragas den slutsats, att den akademi ska studiikursen skulle för skolläraren blifva lika myc ket förlängd; ty om de vetenskapliga öfningarne inon seminariet, såsom lämpligast synes vara; genomgå: under de sista tvenne åren före filosofie-katfdidatexamen, torde de i allmänhet icke kunna anses medför: någon tillökning i den tid, som nu beräknas vara för studierna till graden erforderlig, utan endast åstad komma en nyttig förändring af det sätt, hvarpå dess: studier för närvarande bedrifvas. Hvad. beträffar sjelfva beskaffenbeten af de öfningar, hvilka vid seminarierna borde förekomma, hafva komiterade — ehuru de ansett det tillhöra universiteten sjelfva att utarbeta och K. M:ts nådiga pröf-: Ring underställa ett fullständigt förslag i detta hänseende — likväl angifvit grunddragen. af deras verksamhet tillräckligt, för att deraf kunna beräkna de lärarekrafter de tagai anspråk, äfvensom kostnaderna för deras inrättande. Inom den filologiska afdelnin gen skulle nemligen med öfningarne komma att förfaras på samma sätt som vid redan befintliga och länge bepröfvade anstalter af samma slag i andr: länder. De skulle, hvad den klåssiska filologien: angår, hufvudsakligen bestå i tolkning af klassiska förfättare, jemte textkritik och deraf föranledda disputationsöfningar, äfvensom skriftliga afhandlingar i hithörande ämnen, såsom grammatik, arkeologi, de gamla folkslagens historia o. s. v. Den moderna fiIologien skulle omfatta: i främsta rummet fornnordiska språket, såsom grundläggande ett noggrannarc studium af modersmålet, det sednare sjelft under de olika stedierna af dess utveckling, och särskildt i des: nyare gestalt, franska språket, dels såsom sjelfständigt språk, dels i dess förhållande till de öfriga ro maniska tungomålen,. samt slutligen engelska ocl tyska språken. Äfven här måste, jemte djupare grammatikaliska undersökningar och komparativa språkforskningar, tåloch skriföfningar blifva en hufvud sak, hvartill ett rikt förråd af ämnen erbjuder sig i de nämnda språkens bistoriska utveckling och den riktning deras litteratur tagit under olika tidehvarf. Inom den matematiskt-naturvetenskapliga afdelningen skulle för dem, hvilka önska utbilda sig till lärare i matematik, teoremer framställas till bevisning öch problemer till lösning och noggrann diskussion. Af synnerlig vigt i pedagögiskt hänseende torde åfven böra anses en från vetenskaplig ståndpunkt företagen repetition af elementen, hvarunder uppmärkSpneten särskildt borde fästas på satsernas inbördes manhang och beroende, samt derigenom, äfvensom genom en mångfaldig öfningi deras tillämpning, den Klarhet och bildande kraf vinnas, som en matematisk undervisning framför allt bör ega; För öfrigt borde öfningarne inom denna afdelning bestå i skriftliga afhandlingar och muntliga föredrag öfver uppgifna ämnen, de senare med eller utan förberedelse och med större eller mindre vidlyftighet; i fysiska labofationer för vinnande af erforderlig färdighet att med tillbjelp af dertil! bestämda apparater framställa och bskådliggöra naturfenomenen samt i mikroskopets användning jemte sådana undersökningar, hvilka tillhöra gruederna för fysiologiens studium. : Efter sålunda vid universitetet fullbordad lärokurs, bör den blifvande elementarläraren vara i teoretiskt hänseende tillräckligt förberedd, men ännu återstår för. honom att vinna den praktiska utbildning, hvilken med rätta anses vara af icke mindre. vigt och betydelse... Hvarje sköllärafe skall, när han begynner undervisa ett större antal lärjungar, söart erfara att, för att lyckas i undervisningens svåra konst; det icke blott fordras att med säkerhet, reda och klarhet bibringa wngdomen elementen af vissa läroämnen, utan ock att ett väsendtligt afseende dervid måstö göras på lärjungarnes olika ålder, anlag, lynne o. s. v. Komiterade hafva derföre föreslagit, att lärarekandidaten, efter genomgången seminariikurs vid universitetet, skulle vid något af statens elementarläroverk under ett års tid följa undervisningens gång och äfven sjelf, under erfarna lärares ledning, deltaga i densamma. Han bör dock icke, såsom hittills varit fallet, genast och på eget ansvar öfvertaga en tjenstöring, lika trägen som den, hvilken åligger den redan erfarne läraren, utan envdast sjelf undervisa högst 3 timmar i hvarje vecka, och det i de ämnen, hvari han sedermera såsom ordinarie lärare vill söka an; ställning. På detta sätt skall han få tillräcklig tid öfrig för att bättre bereda sig sjelf till hvarje lek. tion, och sävål derigenom, som gen m den uppmärksamhet han är i tillfälle att egna-åt undervis i allmänhet, småningom viona den podago sigt och erfarenhet; som är ett vilkor för framgång i lärärekallets utöfniog. r För ätt förebygga, att ett alltför stort titöpp al Mrarekandidater vid något visst läroverk skulle gunna derstädes störande inverka på undervisningen och den disciplinära ordningen, hafva komiterade föreslagit, att antalet lärarekandidater vid ett och samma färoverk ej finge öfverstiga 4, samt att, efter gjord hemställan af lärarekandidaten sjelf, vederbörande må bestämn.a den skola, vid hvilken ban skall genomgå sitt profår. I afseende å kostnaden för elementarlärarebildningens ordnande enligt förestående förslag, hafva, hyad först angår lärar:seminarierna i Upsala och Lund, komiterade för de ordinarie professorerna, hvilka der skulle blifva föreståndare och ledare, icke beräknat! särskilta arfvoden, öfvertygade att de derförutan villigt skola åtaga sig en omsorg, som afser ett grundligare studium af de vetenskaper, hvilkas måismän de äro. Deremot torde ett lämpligt arfvodeieke bilI ligtvis kunna förnekas de svagare lönade adjunkterna och ännu mindre de allieles lönlösa docenterna, för den tid och det arbete, som de måste uppoffra i och för de vetenskapliga öfvingarne inom seminarierna, hvilket arfvode komiterade föreslagit för en adjunkt till 390 rår och för en docent till 500 rår år igen. Om då öfningarne vid seminarium i Upsala komma att taga i anspråk verksamheten af 5 adjunkter, nemligen en i latin, en i grekiska, två i moderna språk och en i matematik, samt af 9 docenter, nemligen två i latin, två i matematik, två i svenska språket, en 1 grekiska, en i fysik och en i naturalhist ria, skulle kostnaden för detta seminarium uppgå t rår rmt 6,000. För seminariet i Lund hafva komiterade, med fästådt af-eende å förhållandet mellan de studerandes antal vid rikets båda universitet, ansett en betydligt mindre lärarepersopal blifva nödig; och antager K. M:t, att öfi Hinzarne der böra kunna upprätthållas med 4,600, Komiterade hafsa jemväl ansett stipendier af 150 rdr böra anslås åt studerande, som begagna sig af undervisningen vid seminarierna; men då, på sätt ofvan blifvit anfördt de vetenskapliga öfningarne inom seminarierna icke i allmänhet kunna anses medföra någon egentlig. tillökning i den tid, som nuberäknas vara erförderlig för studierna till den filosofiska graden, vill K. M:t för närvarande och innan erfarenheten visat att särskilta stipendier för detta ändarnål äro af behofvet påkallade, icke derom hos rikets ständer göra nådig framställning. Genom åliggendet att genomgå ett profår, skulle den blifvande skolläraren visserligen förorsakas en kostnad, som han förut icke haft att vidkännas, och komiterade hafva derFra Af RAR) Rd RR FINS