redt ämnet, hvad den nu å bane varande frågan anginge, att f ga vore att dervid tillägga. Hr Hjerta uttryckte vidare den åsigten, att intet undantag funnes stadgadt i afseende på den pröfoingsrätt, som tillkomme ståndet, hvilket derutinnan egde eu verk lig maktfullkomlighet, likasom en jury. Att den kunde missbrukas, ville tal. ej bestrida: men något annat korrektiv deremot funnes icke än det sunda förnuft och den rättskänsla, som man måste förutsätta hos majoriteten. Alltså, och då motionären sagt förslaget vara förauledt af samvetsskrupler öfver beslutet om hr Rithsman, hemställde tal. till honom, huru han med lugnt samvete kunde vilja föranleda ståndet att begå en dylik handling, mot hvilken motionären 1eserverat sig såsom en orättvisa. Det själslidande hvari motionären under sådana omständigheter måste befinna sig, kunde han dock Jätt komma ifrån genom att återtaga motionen, hvartill tal. också uppmarade honom. pj Hr Björok undrade äfvenledes att hr Boman, fastän han ogillade beslutet om hr Rathsman, likväl föreslår evahanda beslut med afseende på 2 andra ledamöter. Talaren skulle nu helst ha velat hålla sig uteslutande till den förevarande frågan, men då hr Kock återfört öfv.rläggningen till frågan om hr Rathsman, kunde talaren icke upderlåta att anmärka, att nämnde ledamot alldeles misstagit sig om egentliga anledningen hvarföre hr Rathsman förklarades obehörig att vara riksdågsman iståndet. Denna anledning var den, att hr Rathsman icke var någon egentlig magistratsperson De åtgärder af borgerskapet och magistraten i Waxholm, samt konungens befallningshafvande i Stockholms län, hvilka försett honom med fullmakt och titel af rådman, göra honom ej till magistratsperson. Det vore visserligen kinkigt att bestämma huru vidsträckt den ståndet tillkommande pröfningsrätt är; men otvifvelaktigt vore dock, att ståndet är fullkomligt oförhindradt, att, utan afseende på några auktoriteters beslut, afgöra om en person är verklig magistratsperson. Borgerskapet och magistraten i Waxholm samt landshöfdingen i länet må anse sig berättigade att meddela en person titel af magistratsperson, oberoende af tjenstgöringsskyldighet och af lön och med personen medgifven rätt att vistas hvar som helst, utan afseende på alla en magistratsperson åliggande tillfälliga göromål — om allt detta dömer icke borgareståndet; men ett så beskaffadt förfarande af korporationer och myndigheter utgör å andra sidan icke något hinder för borgareståndet att, då en sådan rådman anmäler sig till inträde i ståndet, pröfva om han i verkligheten är magistratsperson, eller om -han endast har titel såsom sådan. En väsendtlig olikhet förefunnes härvid emellan do maremakK ens befogenhet och ståndets. Det läte ganska väl tänka sig, att högsta domstolen hade förklarat sig ej kunna ingå i pröfning om Rathsman vore verklig magistratsperson, då han vore i besittning af en ej öfverklagad fullmakt. Men en sådan omständighet utgör icke hinder för ståndet, som betraktar frågan i hela sin vidd, att bedöma saken utan afseende på uraktlåtna formaliteter. Ståndet är således, vid utöfningen af sin pröfningsrätt, fullkomligt obundet, dock ej så långt som hr Hjerta antydt; ty 21 riksdagsordningen inskränker densamma till sådana frågor, i afseende å hvilka bestämmelser förekomma i s4 14 och 18. Andra frågor få icke upptagas, och ståndets pröfningsrätt är säledes icke diskretionär. Hvad sjelfva den nu förevarande saken anginge, så instämde hr Björck med hr Renström. Före ändringen af 14 voro valberättigåde och :valbare endast rätte borgare och magistratspersoner, och som båda måste vara i staden bosatte, behöfdes således derom icke någon föreskrift. Den tillkom med afseende å de nya kategorierna, i afseende å hvilka bosättningsvilkoret alldeles .icke faller afsig sjelft eller på något sätt ligger i sakens natur. Hvad kunde för öfrigt vara naturligare än att valet till representanter faller på personer, som under sin verksamhet i ett samhälle derstädes förvärfvat siva medborgares förtroende samt genom sitt arbete kommit i den oberoende ställning, att de kunnat lemna ledningen af sina affärer åt andra och derigenom blifvit oförhindrade att sjelfve draga sig tillbaka t. ex. till sina landtegendomar, eller uppehålla sig längre eller kortare tider på andra orter, som de af en eller annan anledning föranledas att välja till sin vistelseort. Sådant hade varit fallet t. ex. med de båda representanter för Göteborg, dem hr Renström omnämnt. Vid den ändring af 14 riksdagsordningen, som dit införde ordet bosatten, hade talaren med mycken uppmärksamhet följt ständernas tillgöranden, emedan ändringen föranleddes af ett af talaren väckt förslag, dock aldrig fråga om inskränkning af valrätten, utan om dess utsträckning, och det var således på intet sätt meningen, att personer, som förut varit berättigade, nu skulle gå miste om sin rätt. Detta skulle dock blifva fallet om hr Bomans yrkande vunne framgång. Om ett mångtydigt ord blifvit valdt, så borde man icke derföre tyda det i dess inskränktaste bemärkelse.Skulle man åter anse, att valrätt och valbarhet blifvit för vidt utsträckta derigenom, att alla i staden mantalsskrifna, d. v. s. legaliter bosatta och för öfrigt kompetente personer ega valrätt och äro valbare, så må man söka att i laga ordning få lagstadgandet ändradt. Men en sådan ändring bör icke afse en inskränkning, utan en utsträckning af representationsrätten. Man bör se till, att man ökar antalet af valmän i de små kommunerna, så att de, så att säga, växa i institutionen, i fall denna gått framför dem. Man kunde t. ex. med de mindre städern förena de i kringliggande landsort boende medlemmarne af de samhällsklasser, som bondeståndet nyss skjutit ifrån sig. På detta sätt ginge man oupphörligen framåt, i stället att söka afhjelpa olägenheterna genomreaktionära åtgärder, och det vore tal:s afsigt, att under riksdagens lopp i konstitutionsutskottet framlägga ett förslag i denna syftning. Emellertid har ordet bosatt af alla auktoriteter, som derom haft anledning yttra sig, blifvit ansedt såsom liktydigt med mantalsskrifven. Bland annat har äfven landshöfdingeembetet i Göteborg uttalat sig i denna riktning. Och då alla andra medborgare ega visas hvar de behaga, hvarföre skulle sådant då vara ensamt förmenadt städernas borgare, hvilka måhända mera än de flesta äro af sina yrken föranlåtna att företaga resor och vistas på främmande orter. Vill man drifva den motsatta tolkningen af ordet bosatt, så komme man till absurditeter utan ända. Ep b:akofullmäktig t. ex., som för utöfningen af sin befai ring året om Bor i hufvudstaden, skulle ju förlora alrätt och valbarhet i den stad, der han vore borg.:v. Talaren ogillade motionen. E: Boman hade, då vid sistlidne riksdag fråga förevur om den nya lydelsen af 14 riksdagsordningen, anmärkt att ban ansåg den föreslagna mera vittna om en litterär fabrikstillverkning, än om grundlagstiftarens djupsinnighet, oväld och fosterlandskärlek, hvarföre hr Bobman ock hade förklarat densamm: vara en fosterlandet föga värdig grundlagsförändring. Sanningen af detta hans yttrande hade blifvit bekräftad redan vid påragrafens första tillämpving. Hade densamma varit med mera sakkännedom behandlad, så hade man icke råkat i den dilemma, der man nu befunne sig. Talaren ville emellertid, innan han upptog till besvarande de mot hans motion riktade anmärkningar, söka göra sig sjelf reda för, om han vid dess framställande hade begått ett misstag. Främst ville han dermed erinra, att meningen med hela vår ståndsförfattning vore att sammanföra ombud från alla landsorter, icke att uppdraga representantkallet åt i Stockholm boende kom