öfriga befolkningen, som rular sig i stofte för dem. De, som bära sabel, förtrycka na turligtvis dem, som icke bära sabel. Japanske regeringen inser mycket väl att ett sådant sy: stem ej kan bära sig i längden, och embets männen äro redan nu harmsna er att ut ländningarne visa dem så ringa vördnad el. ler till och med öppet förakta dem. Deraj kommer det att Jakoni mestadels hysa antipati mot europeerna. Emellertid gå affärerna Ika bra. De mest efterfrågade artiklarne äro randiga bomallstyger, doftel, flanell och grått buckskin med fina ränder. Dernäst kommer rödt och blått Utrechtssiden, röda Smyrnaschalar, fodrade med blått, samt ylletäcken. Saffran och medikamenter finna äfven villigt köpare. isynnerbet kmabark och magnesia. Glassaker och speglar äro mycket eftersökta, men man börjar frukta att deraf införes för mycket. Detsamma är fallet med genever. Bomolja och berlinerblått äro mycket eftersökta, särdeles det sistnämnda.: Färger (hvitt, svart och gult) finna i7allmänhet god afsättning. Deremot bör tillförseln af öl, vin och smör ej vara större än som behöfves till aut proviantera fartygen. Dock -skola äfven dessa artiklar utan tvifvel med tiden bli begärliga. Gevär kunna lätt afsättas till regeringen. Deremot få japanesarne ej innehafva jagtbössor. Billiga fickur och goda barometrar äro mycket säljbara. Icke heller är det svårt att få returlast. Alla ifsmedel äro särdeles billiga här och lätt afsättliga i kinesiska marknaden. Engelska far:yg komma till och med i barlast från Shanghae för att intaga last af proviant. Japanesiska vaxet är också billigt, nemligen cirka 25 rdr svenskt riksmynt pr 100 skålpund, och innu billigare i större partier. Koppar är en förträfflig exportvara. Hvad myntsystemet angår, så har man först kobanger (af guld), itzeboer (af silfver) och emmpos (af koppa:). Det är endast tullen som ar emot europeiskt mynt. Man väger det då och ger af landets mynt i stället. Itzeboen är värd ungefär 1 rdr 25 öre. Japanesarne beala allting med-itzeboer, som är; af godtlöligt silfver och som man kan remittera till Curopa, derest man icke gör uppköp på stälet. För fyra itzeboer får man en kobang, vilket lemnar en vacker avance, men japa1esarne betala ej gerna i kobanger, emedan egeringen ej tycker om att guld utföres från andet, ehuru det visserligen är tillåtet... Man år derföre ej räkna på annat än silfverutföreln, som är vida mindre fördelaktig än guldtförseln.