smiildrende Sverd. Men over Höien, hvor Birkene vifter, svulme hans Krzfter med unge Bedrifter, evige Krzefter i Tidernes Skifter: stemplet paa Forbundets Verd.r kö Öfversättning: Svithiod! Din granne; som såg Dina Carlars lysande bana, . bar sjelf endast sina i hög satta kungars och jarlars multnande svärd. Men öfver högen, der björkarne svaja, svälla hans krafter till nya bragder, eviga krafter i tidernas skiften såsom ett insegel på föreningens höga värde Og han tör trzede i Ro vid Din Side, gjorde sin Land. Medens de splitlede Molnskyer glide over hans Mend. Pagten kal stande i Tryghed bag Kjölen, festes som Kraften, der vexer hos Dölen, rolig og stille, med Sten-Egens Nölen, tet i sin Kjerne som den. Öfversättning: sm Och han vågar med lugn träda fram vid din sida, Spännande bältet kring sin länd, Medan de skingrande stormmolnen fara öfver hans män. Förbundet skall bakom Kölen blifva beståndande, Fast såsom växande styrkan hos dalbon, Lugn och stilla, växa med stenekens långsamhet, Tät i sin kärna likasom den. vO, hvis Din strand til en Fostbroderpröve kaares af Skuld, springer den hvilende, veldige Löve atter frå Muld, löfter sit Verge, det hvasse, det blanke, Öiet er lyst af en brendende Tanke, Bringen er bred, og den flagrende Manke Skiner som flammende Guld. Öfversättning : O, om Din strand till ett fosterbrödvaprof skulle väljas af Skuld; Då springer det hvilande, väldiga lejonet upp åter från mullen, Lyfter sitt vapen, det hvassa och blanka, Ögat lågar af modiga tankar, Bringan är bred, och den fladdrande manen lyser som flammande guld. Till minne af samma föreningsdag, eller den 4 November 1854, sjöng samme skald åter: Nu vaie over Kongesale de tvende Broderrigers Flag: et Tegn i Sky för Nordens Dale med Hilsen till hvert Hyttetag; et Tegn, der drager os til Minde den Fredens Vaar i mörkset Höst, sda Blus blev slukt paa Klippetinde, fordi det dagedes i Öst. Du Sol for vore Arners Lykke, Som over Kjölens Graner steg, hvor deiligt kan du vangen smykke med Blomster og den gyldne Neg! Hvor meegtigt er det samlivsbilled, som du af Mulmet kaldte frem, da du for bolde Brödre stilled det store, hele Fxdrehjem. I dag, for Brödrene i Norden, staaer manende det rige Syn, thi over Festens Glxdestorde har Himlen Blink af Vredeslyn. Det lyner vildt fra höie Volde, til Fredspauluner gaar der Gny, Og i de gamle, gjemte Skjolde vil Runer glimse frem paany. Men trofast, over Frygt og Fare, og som en Borg paa Klippegrund, skal Fosterlaget aabenbare sin Magt i hver en Alvorsstund. Du cedle Folk, som höit tör bere Dit Banner over Gossar blånr, Med dig, för Broderpagtens ZEre, skal Nordmznd Pröverne bestaa!) Uppenbararar sig ej i dessa skaldens ord och tankar en innerlig, ja, en häoförande, för alla redliga svenskar tillfredsställande och till och med smickrande känsla af fosterbrödralag, af öfvertygelse om föreningsbandets lycka, nytta och fasthet, den norrmännen älska, öfver hvars tillvaro de fröjda sig och hvars varaktighet de önska! Och då dessa uttryck och tänkesält uttalas påden 4 November, då föreningsakten emellan Sverge och Norge beslöts och ömsesidigt antogs, och ej på den 17 Maj, då norrmännens konstitution stadfästades, under hopp om bildandet af eget, isoleradt konungadöme, så må detta förhållande öfvertyga alla tviflare derom, att brödra: folket, kollektivt betraktadt, ingalunda missförstår behofvet, vigten och den ovilkorliga nyttan af klipp ländernas bergfasta förening. (Slutet följer). ) Minden og Haab den 4 Nov.l Föreningsbeslutet Minnen och hopp af d. 4 Nov. med Sverge. Öfversättning: Nu svaja öfver kungasalar de tvenne brödrarikens flagga, Ett tecken i skyn för Nordens dalar, Med helsning till hvarje hyddas tak, Ett tecken, som i vårt minne återför den fridens vår i mörka hösten, då blossen släcktes på fjellens toppar, medan dag från östern grydde. Du sol för våra hyddors sällhet, Som uppsteg öfver Kölens granar, Hur skönt du markerna kan pryda, Med blommuvr och med gyllne ax, Hur mäktig nu den samlefnads bild, Som du frammanade ur mörkret När du för ädla bröders syn framställde det stora, hela fädershemmet. I dag för bröderna i Norden står manande den bildrika synen, Ty öfver festernas glädjedån ger himlen återsken af blixtar. Det blixtrar vilit från höga vallar, Till fredspauluner går vapengny, Och från de gamla gömda sköldar runor åter glimma fram. Men troget, utöfver all fruktan och fara Och som en borg på fjellfast grund, skall fosterbrödralaget uppenbara sin kraft i hyarje allvarets stund Du ädla folk, som högt vågar bära Ditt baner öfver gossar blå, Med Dig, för brödraförbundets ära, skola norrmän sina prof bestå! LANDSCRTSNYHETER, Linköping den 4 Januari. Den 27 Dec, på förmiddagen timade den olyckshändelsen, att då hemmansegaren Anders Peter Eriksson i Konunga sund, i sällskap med båtsmännen Urväder, Guldsmed och Krejare samt målarelärlingen J. Wiman från Östra Husby, begåfvo sig åkande efter en Anders Peter Eriksson tillhörig häst till Sillskär och näset Fäholmen på Bråviken för att fiska, brast isen unNv Ill rr ar