hrr fullmäktiges tillgöranden oberoende ö ledningar, eller om de förluster, hvarmed be ken hotades, borde, om de inträffade, tillskr vas bankoförvaltningen. Vid on undersökning härom, hvaruti utskc tcts samtlige ledamöter jemte mig deltag tror jag mig hafva funnit, att de faror, m: med allt skäl ansett nödigt söka besvärja, hö rört från det sätt, hvarpå vexeluppköpen bli vit utförda under tiden September—medio N vember 1857, af de för denna rörelses b drifvande ibland fullmäktige utsedde deput rade. Nyssnämnda tidpunkt inträffade näst fö utbrottet härstädes af den krisinom den han lande och industriella verlden, som småningoi antog större dimensioner, intilldess den ur der sednare hälften af November hann si kulminationspunkt samt såväl annorstädes sor här förorsakade sår, af hvilka månget änn är oläkt. Men den kom icke alldeles oförbe redd för dem, som velat eller bort uppmärk samma åtskilliga tilldragelser å Europas störr handelsplatser. En sådan betraktare kund icke hafva undgått erfara, buru i följd af fler omständigheter, som det blefve för vidlyftig att bär omnämna, föreställningen om hotand faror gaf sig tillkänna i London och Ham burg eller de handelsplatser, med hvilka v hafva våra flesta varuoch penninge-utbyten under form af penningeräntans eller diskon tots hastiga stigande. Detta diskonto — unde vanliga förhållanden å dessa städers börse uppgående till 2 å 3 proc., någon gång der under, för goda papper 35 hade redan vic början af Oktober månad hunnit i Hamburg 6, och i London 5!, proc., men ökades der utöfver inom en månads förlopp sålunda, at den sattes i Hamburg den 7 Oktober till 71 proc., den 17. Okt. till 9 proe. och den 2 Okt. till 97, proc.; samt i London den 9 Okt till 6 proc., den 12 Okt, till 7: proc., den 19 Okt, till 8 proc. och den 5 November till 9 proc. : Dessa förhållanden kunde icke och fingo icke vara obekanta för hrr vexeldeputerade, och borde alltså hafva vid de vexelköp, som skedde för bankens räkning, framkallat ökad försigtighet; men en granskning af de skedda vexelköpen ådagalägger icke sådant, snarare motsatsen deraf. Man finner nemligen vid genomgående af den så kallade inventarieboken öfver oremitterade vexlar, att, sedan icke några vexeluppköp under sommarmånaderna eller ifrån den 29 Juni till den 24 September egt rum, vexlar från och med nämnde dag till betydligare belopp börjat uppköpas samt fortgått ända till krisens utbrott; att nämnde belopp uppgått den 15 Oktober till 176,125 mark bko; den 22isamma månad till 107,000 mark samt den 2, 5 och 12 November tillsammans till 650,160 mark; samt att dessa vexelköp skett för omkring 800,000 mark af personer, som kort efter krisens utbrott stoppade eller gjorde cession och af hvilka ingen enda, efter hvad kändt är, befattat sig med exportaffärer, så att inköpen af deras yvexlar kan antagas hafva skett i ändamål att för dem underlätta indragningen af fordringar för ifrån Sverge till utlandet utförda produkter. Om denna granskning gifvit. mindre tillfredsställande resultat, så ökas anledningarne till betraktelser deraf, att banken icke vid ifrågavarande tidpunkt för egna liqvider utrikes var i behiof af att köpa vexlar, utan handlade härvid endast i följd af stadgandet i reglementets 109 S, som bemyndigar fullmäktige att för metalliska kassans förstärkande uppköpa vexlar af välkända och solida trassenter eller endossenter. Dessa upplysningar, nödvändiga för bedömande af fullmäktiges handlingssättivid transaktionen med Stockholms -kreditförening, har af minoriteten inom utskottet ansetts icke böra undanhållas rikets ständer, som, efter erhållen kännedom deraf, sannolikt skola finna utskottets majoritet hafva alltför lindrigt bedömt det sätt, hvarpå bankens vexelaftärer blifvit bedrifna under tiden näst före den j slutet af år 1857 härstädes inträffade handelsoch penningekrisen. I hr Åkermans reservation instämde grefve J. M. Lewenhaupt, frih. A. W. Stjernstedt ch hr J. F. Ph. Flach. Hans åsigter delales äfven af hrr Lallerstedt och Ekman, hvila begge, i särskilta yttranden, ännu skarpare in br Akerman, accentuerade bankens vexelleputerades brist på förutseenden. Äfven hrr öchwan och Ditzinger reserverade sig mot utkottets mildare bedömande. Reservationer mot utskottets utlåtande i 9 :n äro dessutom, utan motivering, afgifna af rih. W. F. Tersmeden, hrr P. J: Ehrenheim, rr Gahn och Rinman samt Liss Lars Olsson rån St. Kopparbergs län. Mot det i den fullständiga dechargen föreommånde uttrycket: att fullmäktiges föraltning i allmänhet vittnat om nit och omanka, hafva 11 ledamöter af utskottet resererat sig, på skäl som professor Agardh och oktor Sandberg utförligt anfört. k— 000 Beväringsfrågan. fat Poa KL I Dt JL JE Jag INS Jnnk fnle jd R ÄG VR RE RR