STOCKHOLM den 5 Jan, Id — Herr Dalmans mo on, hvilken i går bordlades i preste-, Lorgareoch bondeståndet, kommer nästa lördag under diskusion i nämndå stånd. Vi önska och hoppas att densammasmåtie behandlas både med det fosterlandssinne samt den takt och klokhet som höfvas dem, sea trål, en så maktpåliggande och grannlaga. fråga, som denna, skola uttala sig på svenska nationens vägnar. Det gäller här att noga fasthålla hvad som och att icke sväfvaut på: sidan ellör at wm hvarjehanda öfverdrifter förryc Det är tvenne skilda, i alldeles motsatt riktning gående öfverdrifter, som man kunde ha änledning att befara. Dels kan man nemligen vänta, att åtskilliga talare skola låta hänföra sig af den tillfälliga bittra sinnesstämning mot Norge, som försports bos allmänheten med anledning af norska hingets och norska pressens sednaste dande, : och söka återuppväcka och go offciel prägel åt den harm och förargelse, som understundom framkallats hos den mot norrmännen i grunden så välvilligt ginnade svenska allmänheten, icke genom sjelfva de unionella förbål!andena, om bvilka allmänketen al litet bekymrat sig, utan genom enstaka drag at nursk framfusighet, taktlöshet och fåfänga ), hvilka man helt summariskt skrifvit påsnorska nationens räkniog. Vi a derom, att känsloutgjutelser äro i allmänlict föga lämpliga inom ett lands representation, äfven om de äro af god och lofvärd art, mencatt de äro helt och hållet örkastlige, om de grunda sig uppå och äro eonade att framkalla missförstånd och dålig hdelser. Dels kan man å andra sidan befara en motsatt öfverdrift. Sven tionen är verkligen så ridderligt sinnad och så välvilligt stämd mot andra folks frihet och nationalitet och hänföres så lätt af en lifliig medkänsla, så snart nå-. gontingsynes innebära en oröwtvisa deremot och intrång derpå, att makan förmoda, det åtskil-. liga talare nu skola uppträda för att söka öfverskyla och börtblånda hela den rättsfråga, som är bragt å bane, under ett regn af allmänna vältalighetsblomster, innebärande uttryck af de bästa och frommaste välönskningar för frihet; frid och försonlighet. Den verkliga bitterhet och taktlöshet, som några talare på riddarbuset ådagalagt, skola, i förening med de enstaka, mycke lomatiska fredsord? ockidetihjertliga skålt 1 förnummits från norska sidan, möjligen: förmå dessa talare att ge en ny kraft och näring åt ensidigheten och extravaganserna inom den ensidigaste delen af norska pressen, och bringa dem derhän, att de icke vilja taga reda på hvad den Dalmanska motionen verkligen innehåller och åsyftar, utan sammanblanda densamma med motiverna till den Anckarsvärdska motionen. och med åtskilliga riddarhustalares yttra den: Den nämnda motionen. af:;r icke någon: demonstration mot Norges lagliga frihet och sjelfbestämmelssrätt, utan en önskan att få en tillfredsställendo utredning af ett statsrättligt förhållande. Vi ha svårt att inse, att någon representant, som älskar reda, ordning och lagbundenhet så väl i inre som uti inter. nationella förhållanden, kan finna någon giltig rand att motsätta sig en utredning af ett i alla bändelser omtvistadt förhållande och derigenom förklara sig vara en anhängare af sväfvande trassel, af det oklara och outredda. De skäl justitiestatsministern anfört för behöfligheten af en; sådan utr g äro så vigtiga, att YI bäppeligen tro att de af någon svensk man kunna jäfvas, ban raå för öfrigt i hufvudfrågan iha hvilken åsigt som helst. ) Sådana berättelser t ex. som om den norrmannen, som i ett stort sällskap hos svensk-norske ministern i Paris vägrade dricka sitt glas vid en skål för konungen af Sverge och Norge, ha besynnerligt och enfaldigt nog väckt mera ond blod i re te än alla frågor om unionella misslen.