ner fördubblas, kunna de icke, utan alt för stor: umbäranden till alla lifvets förnödenheter, sig någor lunda försörja. Om än nuvarande lön, 780 rår för 7 af V. U. O. på Karlskrona station af vederbörande ansetts fullt mo tiverande, hvarföre föreslogos ej de 10, som hadc ika lön med dessa 7 (se tabellen till samma tillöking? Hval har kunnat vera orsaken bärtill? Säker ligen ingen giltig, ty insändaren och flere opartiska hafva sökt att bland omnämnde 17 personei utleta orsaken, hvarföre talen 7 och 10 skulle utgöra alternativet för den olika föråelningen, men icke kunnat finna någon sådan — icke heller finnes det någor giltig orsak till skilnad i verkstädernas storlek, arbetarnes antal, arbetenas omfång m. m., och icke ens personligheten, till fördel för dessa 7 framför de 10 af sina kamrater (men i flera fall tvärtom). Dylika frågor kunna framställas för många andra, hvaribland de 16 af V. U. O., Karlskrona station, som hade 375 rdr, deraf 2 erhöllo 660 rdr, 13 600 och 1 480 rår (hvad hade denne sednare gjort ?); 14 af V. U. O., Stockholms station, hade 420 rdr, hvaraf 1 erhållit 780 rdr, 8 600 och 5 480 rdr. Dessa sednare 5 personer, med 480 rdr lön, hafva således erhållit 60 rdr årlig tillökning eller 5 rår pr månad, då deremot premierlöjtnanten med motsvarande äldre lön erhållit mer än 5007 rdr årlig tillökning eller 41; rår i månaden; sannerligen har icke afseende härvid fästats synnmerligast på un derbefälets knappa och otillräckliga löner. Då sekundlöjtnanterna vid konstruktionskåren, för deras dagliga och trägnare tje stgöring, hafva fått betydligt större löner än deras vederlikar vid flottan, hvarföre ha ej V. U. O. af samma skäl erhållit större neförmåner än vederlikar bland underofficerarne vid öfriga kårer och stater? För alla flottans kårer och stater ha, inom hvarje grad, alla med lika äldre löner fått lika i tillökning!! Hvarföre skulle V. U. O. härifrån undantagas och behandlas Efter en annan grundsats. Exempel: 540 rdr äldre lön blef ny 660, och 420 rdr äldre blef ny 789 (se slutet af tabellen). Den, som kan säga ier uträkra orsaken till detta förhållande, besitter visst mer än vanlig skarpsinnighet. Af hvad som i det föregående afhandlats synes klarligen, det V. U. O., för sin dagliga h trägnare tjenstgöring, icke ens erhållit jemrelsevis lika förmåner med öfriga underoificerare, utan tvertom undfått vida mindre än alla andra kårer och stater, såväl officerare och ci vile m. fl. som allt underbefäl, hvilka förut haftlik ön med V. U. O. Om, enligt insändarens förmenande, mera afseende fästats vid personens ekonomiska bestånd samt i följd deraf hans blifvande verksamhet vid arbetenas utförande, otvifvelaktigt hade 1å den föreslagna förhöjningen blifvit rättvisare ördelad. Isändaren nämnde nyss: verksamheten vid arbeenas utförande. Eller huru vill eller kan man pegära att ett befäl — som dagligen och stund igen nödgas tänka på egna och hemmavarandes vödtorftiga bergning, då merändels allting saknas hemmet — skall på samma gång, med den drift ch omtanka som sig borde, sysselsätta sig med och gna sin arbetstid åt K. M:ts och kronans tjenst, jär de för denna tjenstgöring icke ha motsvaande betalning På grund af hvad här förut blifvit faktiskt bevist vore et säkerligen icke förmätet att föreslå, det underofficearnes vid timmermansoch handtverksstaternas i sarlskrona och Stockholm på stat innehafvande löner sådana de i 20 år varit) minst blefve fördubblae. Denna tillökoing i statens utgifter vore en betydlighet i jemförelse med den fördel K. M:t och :ronan derigenom erhölle. SS Ålskare af ovälå.