pr 2 Ioma Rällegångsoch Polissaker. Svea hofritis wslaq i det Brogrenska måle. K. M:ts och rikets Svea.!ofrätts utsl-g uppå de besvär, tullinspektoren Johan Isberg. sjökaptenen Fredrik Julius Brogren och notarien Carl Johan Carl stedåt anfört: Isberg deröfver, att Stockholms rådhusrätt, hvarest, efter förhör bos öfverståthållareembetetet för polisärender, undersökning, i närvaro af städsfiskalen Carl Siliversparre, såsom allmän äklatare, förevarit i auledning af Isbergs emot kaptenen Brogren framställda avgifvelse, det Brogren, son å öresa med det af honom förda barkskeppet Anna harlotta, å hvilken resa Isbergs son, August Theodor, i egenskap af jungman medföljt, skulle vid et tillfälle i November. månad 1856 i Samarangs hamn dels med -handen dels ock med en spak gilvit yng lingen Isberg ett slag samt någon dag i nästderpäå följande December månad under passerar det af StraatSunda tilldelat ynglingen Isberg slag dels med en tägända och dels med vedträ, genom berörde våld framkallat och sedermera genom hård och omensklig behandling påskyndat utvecklingen af den sjukdom, hvaraf ynglingen Isberg, efter återkomsten från sjöresan, den 6 Januari 1858 aflidit, har, sedan dels Isberg framställt ansvarspåståenden emot Brogren i fråga om det våld Brogren skulle emot ynglingen Isberg utöfvat, med yrkande tillika, att Brogren, som skulle atiagt examen såsom sjökapten af allenast andra klassen, men sådant oaktadt fört fartyg till utrikes ort, måtte derför stå laga ansvar, samt tskat godtgörelse för rättegångskostaaden, äfvensom yrkat, att stadsfiskalen Silfversparre måtte för det sätt, hvarpå han såsom allmän åklagare i målet fullgjort ina åligganden, varda fälld till det ansvar, som hans förfarande lagligen kuude medföra, dels ock Bregren pästått, att enär Isberg redan innan sist omförmälde påstående emot Brogren af Isberg framställdes, egt kännedom derom, att Brogren undergått examen så m sjökapten af första klassen, Isverg måtte för nna af honom sålunda emot bättre vetande framställda angifvelse lagligen ansvara, äfvensom äskat godtgörelse för sina kostnader i målet och ersättning för förlorad inkomst af sitt yrke under den tid rättesången upptog, genom utslag den 6 Juni 1859, ej mindre, i anledning af Isbergs yrkande att, då i måtet såsom vittne hörde jungmannen Herman Hugo Wibom skulle varit i sin utsago ostadig och blifvit med aingslösa uppgifter beträdd, Wibom r i rklaras med ogillande af Isbe g som icke at någrs o adigheter laga vitsord komme att Wiboms äfven, beträffande sjelfva t, ST utlätit, att emedan icke ens uppgifvet blifvit att Brogren inom natt och år före ynglingen Is; död emot honom utöivat våld. samt vid det: Nande, att enligt hvad 1. sund hetskollegium fvet utlåtande yttrat, vi n rg dött af ssot, och de feberanfall, hv han under visteln i Samarang och Seglingen ån sig ådragit, xunnat innebära tiliräcklig anledning 5 till utbrottet af hans dödssjukdom, hvilken Brogren icke kunde anses hafva förorsakat, det våld, Brogren kunde hafva vid omförmälde tillfällen i Samarang och StraatSunda emot ynglingen Isberg utöfvat, i alt fallicke kunde antagas stått i sådant sammanhang med orsaken till ynglinged Isbergs död, utt Brogren, emot