blifvit mer än stjufmoderligt behandlade, ithy att alltifrån längre tider tillbaka har den grundregel varit gällande, att varfvens underofficerare (V. U. O.), för deras mångdubbla och trägnare tjenstgöring, vid ana löneförändringar erhållit större löneförmåner än fottans underofficerare (FL U. O.), synnerligast som dessa sednare med den lediga s. k. garnisonstjenstgöringen m. m., deras nu mera ofta påkommande sjökommenderingar, Permitseriog till kofferdisjöfart och andra privata tjenstgöringar, s.k. ständiga poster, derföre alltid särskilt rfrode bestås, samt förmånen att de på stationerna hemmavarande tjenstgöra under största delen af året dela de perpiitterades tjenstgöringspenniragar, hafva årligen större och mindre tillökningar i sina å stat bestådda löner, hvaremot V. U. O. icke hafva någon af nämnde fördelar, undantag,andes maskinisterna under sjökommenag och adjutanterna hos varfvens departementsckefer.; År 1838, då V. U. O. erhöllo den till år 1858 gällande lön, hade FL. U. O. 1:a graden 360 rdr, 2. graden 270 samt: 3:e graden 225 och 180 rdr ärlig lön; de hafva under dessa 20 ären flera gånger erhållit. tillökningar, så att efter nuvarande Provisionella löper de undfått: 1:a graden 122,2 Procent, 122,2 samt 3:e graden 144,4 och 177,8 procent, eller pr medium för alla 142 procents tillökningar, irvaremot V. U. O. endast erhållij yr medium 38,8 procent. V. U. OQO. hafva flerfaldiga Bånger för sitt befäl meddelat sina bekymmer beh farhågor för framti den, då de funnit sig ilbakasatta eller nära nog förglömfla af dem, Som uppgjort lönefördelningen. Man hude dock förmodat det dessa visste att V.U.O. äro at alt anderbefäl de, som hafva den strän2280 vch trägnaste tjenstgöring, och i följd deraf igte kunna medelst privat befattning vinna någon ning i sina knappa löneförmåner. Flertalet af flicerare vid flera kårer, äfvensom FI. U. O., hafva vunnit och erkänt, det V. U. O. blifvit högst stjufmoderligt behandlade. Tages nu denna provisoriska löneförhöjning fö Vv. U. O. i närmare betraktande och jemföres med de lägre officersgradernas, så finnes att, ehbura vid löneregleringen afseende skulle fästas: underbefälets knappa och otillräckl eller V. U. O. blifvit föreslagna. t synneriigast p löneran, de förra ojemförligt 15, ilöneförmåner än de senare; ty då t. ex. af V. U.Q. 17 vid Karlskrona station och 4vid Stockholms, hade 340 rdr årligen, eller mer än medium af båda premierlöjtnantslönerna 525 så erhöllo 8 af dessa Y. U. 0. 780 rdr medan fingo 660 rdr; då deremot premierlöjtuanterna fingo 2240 och 1000 rår (medium 1190). Men om um dessa underoflicerares löner ie e bmw eler fåts jemföras med officerarnes, så hade jemförelsen kunnat fästas vid mårioregementets ochi lottans underoflicerarer;; ty af de förra erhöllo fanjunkarne i tillökning 500 rdr samt af de sednare eller flaggunderoffice rarne 350 rdr årligen, hvaremot! le 21 V. U. O. eller månadslönarne med högre i ön endast erhöllo, resp. 240 rdr och 120 rdr i till, niog. I sanning be ynnerliga differensor. Dessa 21 V. U. O., hvilka hade 90rdr större lön än laggunderoffice:rarne och 240 rdr mer än fanjunkarne, hafva nu erhållit: 8 20 rdr och 13 140 rdr mindre än laggunderofticerarne och fanjunkarne; och för näst illa öfriga af. V. U. O. visar det sig att löneförhöjningen blifvit mindre än för nämnde VU: 0 eltdl wvilket är orimligt och obilligt, enär V. U. O. alltid vättvisligt he:ft större lin än förenämnde personer, i större och mindre proportion än anförda exempel. i Detta är icke påpekadt, såsom skulle FL U. O. ge i nom senaste lönförhöjning hafva fått för mycket, ! nej tvärtom; visserligen: kunuva de, med denna förhöji ning och de förmäner de ega till andra försörjningsmedel, för tillfället lifnära sig och sina familjer; men I för framtiden, om icke deras förra eller ordinarie lö