nr —— ———— 21 Men nu har han blifvit... blifvit tillrätta funnen. Han lefver. Högligen förändrad, kan man förmoda; nästan en ruin, måhända, ehuru man bör hoppas det bästa. Som sagdt är, han lefver ännu. Er far vistas nu i en gammal tjenares hus i Paris, och vi begifva oss nu dit: jag, för att intyga att det verkligen är han och ingen annan; ni för att återställa honom till litvet och allt dess goda — kärlek, pligt, lugn och trefnad. En skakning genomfor hela bennes kropp och meddelade sig hans. Hon sade i en låg, dof ton, liksom om hon talat i en dröm: Jag skall gå att se hans vålnad! Det blir endast hans väålhad jag får se — icke honom sjelf.n Lorry strök sakta de små bänderna som omfattade hans arm. ..Så, så, var nu snäll! Det värsta och det bästa af saken vet ni nu. Ni är nu lyckligen på vägen till er stackars misshandlade far, och går nu sjöresan lyckligt för sig och sedan den lilla landresan, så är ni snart hos er dyre fader, Vv Hon fortfor i samma ton, knappast hörbart hviskande: Jag har varit fri och lycklig och ändå har hans vålnad aldrig visat sig för mig! . Ännu en endaste sak, sade Lorry, i det han lade en stark tonvigt på orden, såsom ett godt sätt att tvinga henne till uppmärksamhet: han har blifvit tillrättafunnen under ett annat namn; hans eget har väl längesedan blifvit glömdt eller förhemligadt. — Det skulle vara lika farligt som onyttigt att söka taga reda på hvarest han i åratal varit afglömd eller uppsåtligen hållen fängslad. Bättre är, att aldrig på något vis, eller vid någon anledning tala ett enda ord om den saken samt att — åtminstone för någon tid — skaffa honom bort från Frankrike. Till och med jag, ehuru trygg i min egenskap af engels