nnehafvare till ett okändt fängelse för obestämd tid: om hans hustru hade gjort knäfall för kungen, för drottningen, för hofmännen, för presterna, tiggande om någon underrättelse om honom, och allt detta förgäfves — då skulle er fars historia ha varit den der lycklige herrns, den der doktorns från Beauvais historia. gFör all del, sir, fortsätt er berättelse! Gerna. Jag skall så göra. Nistår utmed att höra ?, fJag står ut med hvad som helst, utom den ovisshet, i hvilken ni nu lemnat mig. Ni talar med sans och ni är vid sans: Det är bral (Hans uppsyn uttryckte dock mindre belåtenhet än hans ord.) Här är bara fråga om: en aftär. Ause det för en afför — för en affär, som måste regleras. Nå väl, om nu den der doktorns fru, ehuru ett modigt och högsint fruntimmer, hade utstått så svåra lidanden innan hennes lilla barn föddes...n ZDet lilla barnet var en dotter, sir. HoEn dotter. Det... det... är bara en affär, lif icke så upprörds — Ser ni, miss, om den stackars frun hade utstått så svåra lidanden innan hennes barn föddes, att bon kom på den tanken att låta det stackars barnet slippa ärfva ringaste del af den själsångest, som hon sjelf hade utstått, genom att uppfö la henne i den iron, att hennes fader var död... Hvad kommer åt er? Ni faller på knä... Hvarföre, i Herrans namn! faller ni på knä för mig? För att bönfalla om sanning, om en liten, liten smula sanning! Ack, gode, vänlige, medlidsamme sir... sanningen! säg mig sanningen ! Det är ju rätt och slätt en affär, har ja, sagt er. Ni gör mig förvirrad, och huru skall jag kunna utreda en affär, när jag är förvirrad? Låt oss hålla våra tankar rediga. Var så god och säg mig, till exempel, huru myc