gionsfrihetens mest moderata vänner eller, stå 1 öfverensstämmelse med den europeiske, givilisationens fordringar. Men deremot aar regeringen för icke längesedan, på ecklesiastikministerns föredragning, vidtagit en afj trenne stånd förordad förändring på det k srkliga området, nemligen sockenbandets lö sning, en åtgärd, som framkallat en ovanligt häftig förbittring inom det högkyrklige, lägret. Likaledes har regeringen, i öfvere,nsstämmelse med det beslut, hvarigenom icke, långt förut qvin-. nans rätt att befatta sig med vissa slag af. handel och köpenskan utvidgades, utfärdat en författning med ået visliga. stadgandet, att: innan hädanefter må ega kompetens till folkskollärarebefattningar. I afseende på det allnänna undervisningsväsendet har det gamla året haft flera ej ovigtiga företeelser att uppvisa. Viermra här först och främst orm. den nya skollagen som utkom i början af året, kontrasignerad af det då afående statsrådet numera biskop Anjou. Om risternx i denna skollag som, ehuru hufvudsakligen stödd pi skolkomitens förslag, likväl i flera väsendtliga delar stannade långt bakom detsamma, ha vi förut haft tillfälle att uttala oss och visa, att våra elementarläroverk dermed ingalunda kunna anses definitivt ordnade, ens för den närmaste tiden. Beträffande folkskolorna ha de af sista riksdagens ständer beviljade anslagen under året burit frukt i inrättandet af ett ej obetydligt antal högre folkskolor samt ett särdeles stort antal smärre skolor, hKvarigenom den bildning som med dessa skolor afses, utan tvifvel blifvit lättare tillgänglig. Här är också platsen att omnämna den märkliga och i allo glädjande rörelse till seockenbibliotekers inrättande, som under årets lopp fortgått inom allas rikets provinser och som lofvar att bl etf särdeles kraftigt stöd åt folkskolorna och det med dem afsedda ändamålet. Civilministern har hedern af att ha genomrifvit den under det förgångna året utkomna författningen om bergshandteringens frigifvande, som värdigt sluter sig till den på samme ministers fördragning i slutet af 1858 utfärdade nya författningen om hemmansklyfning och jordafsöndring. WSlutligen böra vi såsom ett hugneligt tidens tecken anföra de båda svenska statsministrarnes: uppträdande inom riksdagen i de tvenne stora politiska frågor, som der nyligen förevarit, den italienska och den norska. Detta uppträdande var sannt konstitutionelt och innebar en hyllning åt den parlamentariska principen, som vi hoppas icke skall utan all frukt gå förlorad för vårt offentliga lif. Den norska frågan, som 1 det hela är af en mycket. ledsam och kinkig natur, kan dock möjligen ha det goda med sig att bringa klarhet och reda i förhållanden, i afseende på hvilka folket hittills visat en undransvärd likgiltighet och regeringen en oförsvarlig principlöshet och brist på åhåga att bringa sakerna på det klara. Vi hoppas att likgiltigbetet nu icke måtte alltför mycket slå öfver till besinningslös häftighet, och att denna fråga måtte erhålla en lösning, som betryggar fred, sämja samt fasta och bestämda rättsförhållanden i Norden. ——————V