Jaurnal des Debats, som hittills yttrat sig om den så mycket omordade broschyren med en sådan varsamhet, att ett annat fransk blad dessa dagar föreslagit att utsätta ett pris åt len, som kunde utleta nämnde tidnings verkiga mening i frågan, förklarar sig nu ganska utförligt härom i en artikel af den 27 lennes, och hänvisar till de opinioner den uttalade efter 1849 års revolution, och hvilka nufvudsakligen öfverensstämma med dem, som bekännas af broschyrens författare. I slutet af artikeln utlåter sig Debats, efter att a visat det oöfverskådliga svalg, som är beästadt mellan det moderna sarnhällets principer och det teokratiska styrelsesättets, på följande sätt om hvad som, enligt bladets tanka, bör utgöra egentliga föremålet för kongressens åtgärd: I den stora frågan rörande Italiens ombildning synes oss allmänna opinionen benägen att ganska mycket öfverdrifva den del, som kongressen deruti bör taga. I våra dagar kunna kongresserna ej längre likna de fordna, hvilka fördelade landområden och menniskor, som om det varit fråga om en egendom. Numera böra de icke sammanträda annat än för att söka utfinna det verkliga uttrycket af folkens önskningar samt ordna resultaterna deraf, så snart dessa önskningar icke befinna sig i swid med Europas allmänna intresse, 18560 års kongress skall således icke ha något initiativ att taga, och den skulle missförstå sin kallelse, om den trodde sig befogad att för italienarne -utfundera ett programm, en sak, som dessa redan sjelfva alldeles på egen hand hittat på. Så se vi hurusom man mycket sysselsatt sig med att utforska, under hvilken form Centralitalien skulle organiseras; och det har mer än en gång varit fråga om ett etruriskt konunvarike med en oberoende furste. Denna form, hvilken vi äro långt ifrån att bestämdt förkasta, skulle måhända vara den, som hade bäst passat, om ej för Italien, åtminstone för Europa; men svårigheterna ligga här just uti bristande samdrägt de europeiska staterna emellan. Hvilken furste skulle väl intaga Etruriens tron? Af hvilken nation, hvilket hus, hvilken tradition skulle han väl vara? Hvilket inflytande skulle hah representera? Det utgör just det arma Italiens olycka att alltid se sitt öde diskuteradt och regleradt, som om det sjelt vore för saken alldeles främmande. Man frågar sig alltid om det skall blifva mer eller mindre franskt,