Ur ott enskilt bref från Borlin. Den 23: December. Man talar om skrifvelser, bifogade de inbjudningar till kongressen, makterna af andra ordningen bekommit; deruti skulle frsvarandet af den s. k. legitimitetsprincipen gjorts till ett vilkor för deras deltagande i rådslagen (2?) Om så är, måste man beklaga, at! ryktet om Sverges vägrande svar saknar grund; om så icke är, böra vi hoppas, alt Jandets ära är dess konung dyrbar. Tydligt påpekar emellertid ifrågavarande fall nytta: af hela statsrådets hörande i dylika angelägenheter, och bör tjena till att bålla förslaget härom uppe. Lika tydligt visar sig nödvändigheten af en bättre urskilning vid besättandet af de diplomatiska posterna hos stormakterna, isynnerhet som ett häfdvunnet bru! tyckes göra desammas innehafvare sjelfskrifna vid kongressborden: Man kan ju t. ex. tänka sig möjligheten af en kongress i — Berlin. De tyska enhetssträfvandena gifva fortfarande full näring åt oenigheten. En båd ömklig och löjlig episod bildade det beryk tade Londoner-brefvet från Carl Blind, i de öfriga landsflyktiga tyskarnes.namn tillstäldt enhetsviännerna. Utan försyn blottar det de svaga sidorna hos tyskhetens förespråkare, varnar för Preussen, så väl som för Österrike. och gisslar obarmhertigt småsinnet hos dem. som under ropet Tyskland sätta knifven : det stora fäderneslandet för att kafva ät sit! speciella fädernesland största möjliga styck: af den blöd.nde modren. De s. k. liberal: blefvo som slagna af åskan genom detta bref. byars sanning var ögonskenlig liksom stilen var dräpanden; de tego dermed och hela saken skulle olifvit en hemlighet, om icke det besannat sig, att då visst folk träta, så få bonden igen sin ko,, såsom ordspråket siger. De konservative, hvilka visst ej heller skull bafva något emot om det stora fädern. slandet ginge upp i det Jlilla Preussen, fingo fatt uti detta gissel för de liberalas rygg, och se — frestelsen var för stor, sanningen kon fram i dagen. —EERRRNENRRRE