met vara upphöjdt för framtiden bland nationernas taln. I reglementet för regeringskonscljen heter det: Statens almänna bäst: tordi do, att den särskilda embetsmannave ningskretsen i provinserna skulle ernå en före ningspunkts o. s v., att icke tala om uttryc ken regeringskonselj,, statsutgiftern, stalsböcker m. m. I ett för Finlands invånare minnesvärdt nådigt manifest af den 27 Mars 1810 uttalar samme. ädelsinnade monark på det otvetydigaste sätt sin uppfattning af Finlands framt.da förhåliande och ger alla tidire akter i detta hänseende den mest lysande kräfteise. Han betygar sin föresats att styra landet på ett sätt, öfverensstämmande med nationens frihet och de i dess konstitution henne färvarade rättigheter,, talar om de särskilda författningar för landets styrelse, som varit en följd och en tillämpning af denna isats, och hvilka utgöra tillräckliga beatt försäkra finska nationen om dess poliäska tillvarelse och de rättigheter densampsia åtfölja Vi kunde vidare åberopa kungörelse ocb förordning angående Wiborgs läns förening med Finland m. m. Det heter enligt Reins statistik äfven i ryska ikslagen, att med kejserliga ryska throne: iro konungariket Pohlens och storfurstendömet Finlands throner oåteskiljaktigt förenade, och hvarje kejserlig thronbestigningsoch kröningsmanifest har haft samma lydelse. Men vi torde hafva anfört mer än nog, för att bevisa, att förf. på anfördt ställe begagnat crätt uttryck, äfven om man med diplomatisk noggrannhet blott fäster sig vid verba formalia i de offentliga akterna. Awt utirycset svär emot faktiska förhållanden, behöfver icke bevisas. Den öfriga framställningen i sammanhang ärmed förefaller icke heller tillfredsställande. Det hade varit nödigt framställa, att Finland såsom! ett lydland delar ryska kejsaredömets förbållanden till främmande stater i fred och krig, men deremot i det inre är sjelfständigt, såsom egande sin egen författning och styrelse, egen lagstiftning och lagskipning. egna finanser och statshushållning. En redig insigt i detra förhållande måste väl anses vara af vigt för den medborgerliga bildningen. Den ijenar såväl att aflägsna falska föreställningar och anspråk, som att grundlägga förtroende till de förbållanden, vid hvilka hvarje finsk medborgare måste fästa det högsta värde, och hvilka enligt historiens vittnesbörd kommit få mel svärdet eröfrade länder till del. En annan anmärkning är, att vid framställningen af landtdagens sammansättning och prerogativer petitisnsrätten icke särskildt nämnes. Den ör dock vigtig. såsom öppnande den enda säkra väg, på hvilken folkets önskvingar och behof kunna för styrelsen blifva kända. Genom framstöllningen af innehållet i författningarne angående landets styrelse och administration bar förf. gjort sig icke minst förtjent af läsarens erkänsla. Det finnes mycket i dessa författningar, som vittnar om en hög grad af liberalitet. Vi citera här särskildt instruktionerna för generalguverr och prokuratorn i kejs. senaten. Hvarje tänkande finne mäste, då han genomläser dessa stadganden, änna glädje öfver att veta sina lagliga rättigheter skyddade genom den ansvarighet landets embetsmän från den högste, till den lägste, äro underkastade, och äfven deröfver, att statsförvaltningen och statshushållningen i landet öfverhufvud är ordnad med klok omsorg och med så litet utrymme för det individuela godtycket som möjligt. Om likväl perioder kulle funnits, under hvilka ett sådant godcke skulle sökt göra sig gällande, kan felet icke hafva legat i författningen, utan i deras modlöshet eller likgiltighet, hvilka i författningen skulle egt ett fast stöd, om de gjort sig till tolk för densamma. Att dock vid en samhällsförfattning, sådan som Finlands, ytterst allt måste bero af monarkens personliga änkesätt och af den impuls, detta tänkesätt sifver åt styrelsen, bevisar sig klart nog af sjelfva de författningars anda, genom hvilka denna styrelse närmast efter eröfringen ord-. nades. Vi vilja icke sluta, utan att tillägga ett utryck af högaktning för de mäns minne, som medverkat tili detta landets styrelses första ordnande. Man öfverraskas, att finna detta mått af lagstiftningsvishet i ett land, som då tog de första stegen, för att sjelft vårda sina iden. Kanske har under tidernas lopp ett och annat tillkommit, som . endast ökat förvaltningsmaskineriets inveckling och kostsamhet, utan motsvarande gagn; men det är glöljande att kunna erkänna, att de första grundlragen bära stämpel af lika mycken insigt som ädel vilja. Och vi tro, att hr Palmåns irbete icke litet skall bidraga att fästa lanlets invånares tillgifvenhet vid äfven här ifråvavarande del af landets institutioner. Det ir också lyckligt, om ett folk eger insti utiorer att med kärlek omfatta. Måite blott allid de individer, hvilkas kall det är, att göra nstitutionernas anda verksam, för sin del biiraga att gifva dem detta höga värde. fa ERT ECER AA YEN RT