hungen och kronan Sverge frånhändas eller till dess genom Grundloven vunna lagliga helgd rubbas eller förminskas. , Taltarei häde här sökt framställa den järidiska deduktionen för hans slutsats om Sverges formella rätt i!denna fråga. Om åter han skulle tillspörjas, huruvida han satte stort värde på den ifrågavarande statsbögheten, så skulle hån dertill svara nej, och vara en bland dem; som; ätan betänkande, skulle rösta för ren sådaneftergift åt Norge. Men då vid denna riksdag fråga på allvar blifvit väckt om en revision af föreningsfördraget, för att afhjelpa de många deri befintliga, Sverges intressen förnärmande brister, ansåg hän det vara sin pligt, såsom representant, att icke göra en sådan eftergift utan med vilkor af andra eftergifter å Norges sida, hvarom, enligt hvad hr justitieministern upplyst, fråga jemväl uppstått i uniohskomiten beträffande ändring i 25 af Norges Grundlov, angående det gemensamma försvaret. Om hans! motion skulle förmå norrmännen till eftergift å sinrsida af beskaffenhet att göra föreningen brödrafolken emellan till en sanning, till ett uppriktigt, på förtroende grundadt förbund, så vore Hans afsigt vännen; och han trodde sig då, i stället för att, som manchär yttrat, viljd uppväcka split och oenighet nationerna emellan; hafva icke oväsentligt bidragit att närma dem till hvarandra och dem emellan knyta fastare vänskapsband. Han hade i går afton sett att en norsk tidning försäkrat, att om endast Norge i förevarande fråga finge sin önskan uppfylld, så skulle. den svåraste stötestenen vara undanröjd och norrmännen då beredda sätt ingå på en revision af föreningsfördraget. Men ordspråket sade att -en fogel i hand är bättre än tio i skogen; och således borde man icke släppa . hvad man egde för fagra löften om hvad man kunde få. Sverge borde icke skänka bort allt, för att sedermera måhända behöfva framstå såsom supplikant thos: Norge i allt hvad vi rättmätligen å vår sida skunna fordra: ,Talarer anhöll slutligen, att, då hans motion syntes ega ett nära samband med grefve Anckarsvärds -omen revision af föreningsfördraget, ekonomiutskotstet ville. i--ett -sammanhang behandla dessa frågor, äfvensom, då :han med synnerlig tillfredsställelse för-numnmit, att hans motion både inom och utom detta -hus tillvunnit sig lifliga sympatier, han tillika an höll att ridderskapet och adeln måtte tillåta dess kömmannicerande med de öfriga riksstånden. (Lifligt bifall) 7 Grefve: af Ugglas: Efter den utredning af rättsfrågan, som h. exe. justitiestatsministern lemnat, äri deima sak icke mycket att tillägga, ty om han än ickö sjelf dragit konklusionen af denna utredning, Här han dock lemnat utskottet en sådan ledning för frågäns bedömande; att utskottets uppgift bör blifva fånska lätt. Jag vill nu lemma åsido frågan derom, hurdvida Grundloven är att betrakta såsom ett kontrakt mellan Sverge och Norge, ekurn gatiska mycket takär för en sådan åsigt; men så mycket torde i alla Känseenden stå fast, att dena Grundlov är ett kontrakt mellan Norge och Sverges konung. Ett bevis derpå ligger, bland annat, i det faktum, att konung CarP XHIdå hän äntög Norges Grundlov, ännu icke vär vald till Norges konung. Jag måste således uttrycka den önskan att frågan om ståthållareembetets upphafvande måtte blifva behandlad i svenska statsrådet, Kvårs medlemmar äro för sina ätgörarden ansväriga inför den svenska representationen: Friherre Raab hat uttryckt den öödskan ått saken. måtte beträktas såsom en unionsfråga, och jag skulle gerna hå velat häri instämma med honom; men det går icke an att af tvenne parter blott den ena städseså betrakta frågorna. Om från den ena sidän främställäs oupphörliga anspråk, så måste förr eller sedtare deh tidpunkt komma, då det blir nödvändigt att man äfven å andra sidan uppmärksammår sinå intressen. Jag anser derföre motionen vara föllkomligt lämplig, ty en utredning af det statsrättsliga förhålländet är ofelbart af behöfvet påkallad, likasom det är nödvändigt att ingenting åtgöres som strider emot Sverges intresse. Jag instämmer äfven med hr Dalman deruti, att jag för min del ej skulle vara obenägen att efterskänka den företrädesrätt, som gånom stadgandet i:144 af Grundloven är Sverge t Nerkänd; och jag undrar heller ingalunda att norrmännen önska denna företrädesrätt undanröjd; nen Sverge Har äfven fordringar att göra, och det måste derföre anses lika nyttigt som lämpligt att frågorna om ömsesidiga eftergifter behandlas på en gång och i ett sammanhang. Hr R. T. Cedersehlöld: Då h. exc. justitiestatsministern uttryckt just de åsigter, som jag skulle velat framställa, har jag föga att säga. Jag ånser för min de! horska grandlagen såsom det första och hufvudsakliga föreningsfördraget, hvilket således icke kan ensidigt ändras. Jag anser det också af vigt att Sverges rättigheter derutinran upprätthållas. En begreppsförvillelse hade påtagligen uppstått vid frågåns bedömande, till följd af det antagandet, att tretme Stortkings på Kvarandra följande beslut skulle kunna åvägabringa ändringar iGrundloven, äfsen om köfiungen derå vägrade sin sanktion. Men det stadgånde i 79 S, som gifvit anledning till denna förmodän, afser endast civiloch kriminallag, medan uti 112 särskilta stadganden ineddelas huru grundlag skall ändras, samt tillika föresErifves att sådana ändringar icke få strida mot grundlagens principer. Men nu är det hår ifrågavarande stadgandet om ståthållareskapet att räkna till en bland grundlagens hufvudprincipet, och detta stadgande får derföre icke ändräs. Konungen kan icke dertill gifva sitt bifall. Det är här icke fråga om hågot personligt uppdrag, gifvet åt Carl Johan och bans efterträdare, att styra Norge, utan här är fråga om ett fördrag mellan konungariket Sverge och konungariket Norge. Äfven jag är vän af föreningeh och önskar dess bibehållande, men jag önskar dock att man må gå öppet tillväga och säga sin mening rent ut, så att föreningen må blifva verkligt broderlig, och ej, såsom nu, en förening att gråta åt. Må norrmänen säga rent ut hvad som måhända ligger under detta beslut: att de önska unionens upplösning; må de sjunga ut dermed, så att saken må kunna i Sverge tagas i öfvervägande, och denna önskan skall kanske lätt nog blifva bifallen. Jag för min del skall åtminstone genast vara villig att dertill samtycka, bellre än att föreningen skall fortfara på samma sätt som hitintills. Öfverläggningen förklarades Härefter slutad, och motionen remitterades till ekonomivutskottet samt skulle på motionärens begäran de öfriga stånden kommuniceras. Borgareståndet. Hr Boman, som trott sig finna att redogörelsen i gårdagsbladet för hans yttrande i samma dags plenum i fråga om ledamöters kompetens ej skulle vara fullt exakt, har begärt införandet i bladet af följande redogörelse, som skall vara med förloppet mera För IRA Er VINER Gl