de fleste alstras, genom de äldres oförståndiga förtryck, en slafvisk anda, hvilken föregifves vara grunden för den sanna disciplinen, men som derjemte 1 grund förqväfver den sjelfkänsla, hvilken är bufvudvilkoret för all kraftig handling i krig och för hvarje fri medborgerlig verksamhet. Hos mången åstadkommer detta förtryck trotsighet och egoism samt likgiltighet för alla ädlare driffjedrar. Genom det afstängda kasernlifvet födes och underhålles flitigt ett öfvermodigt förakt för andra samhällsklasser, hvilka anses tillböra en lägte menniskorace. I sanning, det erfordras en ovanligt god natur och tidigt mognadt förstånd för att under sådana förhållanden bibehålla karaktereng renhet! Vid regementena har man ofta ett flerårigt besvär för att få bort den hos de från Carlberg utgångne eleverna rådande öfversittare-andan eller, som det kallas, att få kadetten ur dem. Alla dessa missförhållanden kunna icke vara regeringen obekanta. Och likväl lemnar den läroanstalten fortfarande i sitt gamla skick, Mar har till och med påstått, att den icke ogerna skall se den afsöndringsanda, som från Carlberg utsprides inom armån. Man har med rangrullan i handen visat, att regeringen, vid tillsättandet af alla högre befälsplatser, föredrar kadetter framför på annat sätt bildade officerare; fastän af armåns officerare blott 27 procent varit kadetter, hafva likväl 61 procent af regementsoch kårchefsplatserna samt 43 procent af regementsofficersplatserna med dem blifvit besatta, och detta oaktadt de visst icke i militärisk bildning utmärka sig framför andra. Äfven om man icke ville sätta tro till dylika tillvitelser, kan dock icke nekas, att siffrorna äro ganska betecknande. Om icke för annat, så borde regeringen för sitt eget anseendes skull borttaga anledningen till dylikt tal, samt så fort som möjligt reorganisera läroanstalten vid Carlberg. Vi föreställa oss, att alla de ofvan framställda missförhållandena skulle försvinna, om Carlberg förändrades till en rent militärisk appligationsskola, der undervisning lemnades blott i sådana ämnen, som hörde till yrket. Den humanistiska bildningen borde redan vara undangjord och studentexamen tagen. Man kunde hkväl vid densamma fordra högre betyg i sådana ämnen, som äro af vigt för yrket, t. ex. i matematik, lefvande språk m. m., samt visså betyg i andra ämnen, och i allmänhet något stegra anspråken. Redan häraf följer, att officersaspiranten vid inträdet i läroverket måste hafva uppnått en något mognare ålder, hvilken dessutom kunde fixeras till fyllsa 17 eller 18 år, hvarigenom månget lättsinnigt val af det i flera hänseenden mindre afundsvärda yrket kunde förebyggas. Då eleven nu helt och hållet finge egna sin tid åt förvärfvandet af kunskaper i militärämnen, så kunde fordringarne för officersgradens erhållande, hvilka nu äro inskränkta till ett alltför tarfligt minimum, i väsentlig mån höjas. Derjemte borde den praktiska bildningen gå i jemnbredd med den teoretiska samt eleven under mötena tjenstgöra vid det våpen han önskade välja. En kurs af tvenne år skulle förmodligen vara tillräcklig att bilda dugliga officerare. Då alla eleverna innehade ungefärligen samma, något mognare ålder, och derjemte blott en kortare tid qvarstannade vid läroverket, kunde derstädes aldrig någon penalisin eller afsöndringsanda inrota sig. Slutligen vore att önska, det alla officersskolor inom landet blefve organiserade efter samma plan, så att staten hade en bestämd garanti för den likartade beskaffenbeten af officerns praktiska och teoretiska vetande. Den föreslagna förändringen borde kunna verkställas utan några ökade omkostnader från statens sida, om man ansloge de löner, som blefve lediga genom de humanistiska ämnenas borttagande, till nya eller ökade löner för lärarne i militärämnen. Staten lemnar nu ett bidrag af omkring 80,000 rdr. rmt till Järoanstaltens upprättbållande. Dessutom betala de flesta elever dryga årsafgifter. Slutligen är lokalen kostnadsfri. Detta torde vara tillräckligt. Det enda inkast, som möjligtvis med något skäl skulle kunna göras mot den åsyftade förändringen, vore i afseende på. sjöofficerarnes bildning. Ty nekas kan ej, att sjömanskapet bör förvärfvas något tidigare än vid den ofvan föreslagna åldern, äfvensom att längre tid erfordras för dessinhemtande. Men de ynglingar, som önska välja denna bana, kunna ganska väl antingen såsom frikadetter på flottans fartyg eller också under kofferditjenst förvärfva den förberedande erfarenheten redan före inträdet i officersskolan, hvarigenom ytterligare den fördelen vinnes, att blott de, som verkligen hafva lust och fallenhet för yrket, egna sig åt detsamma. I skolan och vid de öfningsexpeditioner, som under vistandet derstädes förekomma, kunde man företrädesvis sedan lägga vigt på den rent militäriska utbildningen. Man måste derföre anse den föreslagna förändringen snarare såsorn en fördel än som ett hinder för sjöofficerarnes ändamålsenliga bildning. kär Nuvarande guvernören vid Carlberg, hr Thulstrup, omnänmde i sitt å riddarhuset med anledning af hr M:s motion hållna föredrag, att en reform i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de åsigter, som ofvan blifvit framställde, lärer vara påtänkt samt ett förslag dertill uppgjordt. Öm så är fallet, kunna vi ej annat önska, än att saken med det allraförsta måtte blifva satt i verkställighet, Visserligen är det klart, att den vigtiga förändringen skall möta mycket motstånd hos dem, som sätta den enskilta nyttan framför det allmänna bästa samt. betrakta Carlberg som en billig och beqväm uppfostringsanstalt för sina barn, utan att taga i betraktande, huruvida de sednare, huruvida staten deraf har något verkligt gagn. En kraftig påstötning torde derföre från ständernas sida erfordras at öfvervinna detta motstånd, och denna påstötning kan under närvarande omständigheter ej ske på ett lämpligare sätt, än. genom alt på det