3,556,880: 37. I Räntor derå 160,000: äh Fördran hos ulldiskogten ............ — 80000 — Fordringar för lån tillstäder och kor Porationer......... 8,550,000: — I 1860 års bevillning 2.000.000: — (Märk; icke 2.200,000 rdr.) Samma tillgån; e Uvarilrån afgå skulder ......... a Utvisande en behållning af Becäknad al hr finansminister Jemna... SETT even 8,128,090: — Då hr finavsministera vid sin beräkning utgår från denna behållning, följer deraf i första rummet, att han från tillgångarne afdragit hela skulden, ehuru denna ieke till hela beloppet kommer att liqvideras under der stundande statsregleringsperioden. Efter detta afdrag är det endast med äterstoden af tillarae, behållningen, som hans beräkning sysselsätter sig, ehuru beräkniogen icke har annat ändamål än att atreda till hvilken del de öfverskjutande medlen äro disponibla under den kommande statsregleringen; och med detta ändamål för ögonen yttrar i afseende på samma behållning hr finänsministern de i artikeln anförda orden, att derifrån bör afgå hvad som ungefär motsvarar den minskning i fordringar, som uppkommer genom skeende afbetalningar och för öfrigt icke kan anses disponibelt ; tillsammans ivå millioner. Grunden för beräkningen denna afdragssumma är endast till en del uppifven, och summan kan icke kontrolleras, hvarföre ag för min del funnit och finner afdraget godtyckgt. Emellertid var det mig omöjligt att fatta meningen annorlunda, än att afdraget skedde just. derföre, att medlen ansågos icke vara disponibla, såsom ock orden innebära, och jag satog derföre att dessa två millioner voro skilda från räkningen, så att det age unde koma i fråga att betrakta dem, ; SÅ sYer miPåre del, såsom disponibla. Åter: AS behå,ningen utgjorde derefter 6,128,000 och då qerifrån afgingo de 1,450,000 rdr, som 1 0088. peräkningarne till afdrag uppptogos, uppkom d 5 se S-Upppsog der en af hr finansministern såsom disponibla meP, beräknade tillgångssumman 4,678,000 rdr. Då au hr finansministern bibehåller denna summa i sin slutliga beräkning af den disponibla tillgången, har han ju derigenom en gång upptagit allt hvad han af bebållningen har qvar, sedan han afdragit det, som han icke sjelf ansett disponibelt, och man kan icke vänta sig att bland öfriga tillgångarne eller insomsterna. finna något mera af berörde 8,128,0899 rdr, a litet som någon del af de 2 millioner, dem han örklarat böra afgå, såsom icke disponibla. Då likväl bland inkomsterna förekomma kapital och ränteinbetalningar å lånen, det vill säga å ofvanberörde, redan beriknade, 8,550,000 rdr, så drog jag deraf len. slutsats, att dessa kapitalafbetalningar då beräknades för andra gången, emedan jag icke kunde föreställa mig, att hr finansministern ville åter såsom disponibelt upptaga hvad han afdragit, såsom ecke disponibelt. Artikeln säger dock nu detta vara meningen; och denna förklaring må vara på sitt ställe, likasom den, för rätta förståndet af uppställningen, är högligen påkallad; men deremot synes det mig särdeles obefogadt att lägga-mig till last att hr finansministerns uttryek äro i saknad af inre sammanhang och af den logik i tanken, som jag trodde mig böra deri förutsätta. Uppställningen är således missledande; godtycklig är den också, och att den jemväl är oriktig, enär den ledt till afdrag 2:ne gånger för en del af skulderna, lärer ej heller, kunna nekas. Lönar det då mödan ätt söka för svara den? Emot min uppställning har icke skett annan aring, än att den är annorlunda beskaffad ä. finansministerns, och denna anmärkning kräfver min icke ett svar, än mindre ett försvar. Beträffande de i beräkningarne förekommande r, söker artikeln visa, att så bevillninger de kommande tre åren, som ock kapitalocl ränteafbetalningarne å de utestående lånen blifvit af mig upptagna allt för lågt. Derjemte förekomner i artikeln en utredning af förhållandet mec i påräknade räntor; men som jag upptagit dess: o inkomsterna till samma belopp som hr finans ministern, ser jag icke någon anledning för utredsingen i-denha del, likasom -ej heller till något viiare bemötande af densamma å min sida. Hvad nu först angår bevillningen under den komnände statsregleringsperioden, så har riksgäldskonoret beräknat 1860 års bevillning till jemna två nillioner. Häraf ansåg jag mig befogad antaga, ati oevillningen icke borde påräknas högre, äfven om le. nutarande bestämmelserna skulle komma att pibehållas; men detta förhållande utgjorde icke der da grunden för min beräkning. För denna fann ag en bestämmande ledning deri, att jag icke vill nedgifva en skatteförhöjning. En sådan skall efter nin tanke updkomma, om bevillningens belopp bestämmes högre än förut, emedan, då nya grunder för bevillningens utgörande äro tillämnade, och man cke kan noggrannt beräkna, huru de i tillämpninsen komma att visa sig, bestämmelserna mäste stälas så, att det påräknade beloppet med säkerhet in sår; hvaraf nära nog med visshet skall inträffa, att sfverskottet kommer att stå i samma förhållande som uu, till den bestämda summan. För den nyz statsregleringen kan således icke tagas i an jjd bevillningssumma, med mindre än att en ning eger rum; och de nu anskaffade ne om den gällande bevillningsförordsultater torde alltså icke ega inflytande an. r min kalkyl af de medel, som kunna påräknas om kapitsloch ränteafbetalniogar å lånen till der och korporat oner, har jag uppgifvit grunder, hvilkas riktighet icke ens blifvit ifrågasatta. Att tt annat: förhållande uppstår vid en noggrann being är en naturlig sak, och det är först, sedan nu skett, som det visar sig i hvad mån eller andra kalkylen närmar sig det verkandet. Enligt detta är min kalkyl orikatt de disponibla tillgångarne iverk ten nppgå till 600,000 rdr mera än j t, men icke innebär detta nå min framställning. Den, som har riksgäldskontorets j emän till sin disposition, behöfver icke någon ng grunda sina beräkningar på blotta kalkyler, ch den borde jemväl hafva låtit utreda till hvad del afbetalningarne å riksgäldskontorets skuld ingå i de uppgifna årliga utgifterna: Den enskilde representa förmår icke ästadkomma sådant. Artikelns öfriga innehåll kan i största korthet besvaras. Af pretokollet rörande löneförhöjningarne änner jag icke, att hr finansministern, på sätt artikeln uppgifver, gjort framställning derom, att likställigheten med de personer, som egna sig åt yrkena, fordrar bibehållande af löneförhöjningarne. Jag skulle eljest icke hafva underlåtit att upplysa hvad. jag känner derom, att en sådan likställighet tvärtom leder till nedsättning. I afseende på priserna äro uttrycken så vexlande, att den-i artikeln lemnade förklaringen väl kan vara behöflig, men om nu äfven deri ligger ett misstag, såsom många representanter påstå, hvad återstär då af de ver ligen anförda len för löneförhöjningarnes bibeällande? I afseende på framställningen om en-definitiv lönereglering har jag icke gjort någon-anmärkning, ehuru jag påstått att den skall försvåra förändrad organisation af embetsverken; och dep bågan är icke så lätt att undanrödja, — har hr finansministern uppgifvit skäl för kanslistoch kopisttjensternas bibehällande, men icke kan jag återtaga min uppgift, att bland dessa saknas den bevisning, som jag trott och tror böra vara den bestämmande. Hvad särskildt beträffar pen: kan den allt för väl lämpas efter de LR Ila dana. nd: ER RE RAN 37. TR