ska och praktiska kunskaper, le stund, så snart sjelfförsvaret påkallar en folkbeväpning eller beväringsklassernas sammankallande eller en allmän landistorm, då kunas användas till befal, till officerare och underofficerare, by tillgång är oundviklig för bi det af ett. användbart, nyftigt och kraftigt nationalförsvar, e,fla fria foikoch penniagefattiga, samhällens huf gudoch lifssak, s a Om stalsvorkspropositlonena. . Med anledning af I, A. Gi erinringar vid br Björcks anförande rörande statsverkspropositionen; bar br F till införande i blades meddelat oss följs svaromål: Till. Redaktionen af Aftonbladet. End Posts och Inrikes Tidningar för den 0:de i dentia månad och Aftonbladet sedermera införa, med stgosturen J. A. G. undertecknad artikel ufs mt HM besvarsnde upptaga en del af en utaf mig i burgäreståndet gjord och i Aftonbladet sedermera äntagen framställning i anledning af K. Mits proposition till rikets nu församlade ständer, angående statsverkets tillstånd och behof. Då jag ånhåller, att i Tit. ärade tidning få lemna ett svar å det hufdsakligaste af hvad nämnde artikel innehåller, vill jag söka att icke missbruka redaktionens benägna välvilja och alltså inskränka mig till den största korthet, som-af ämnets beskaffenhet medgifves. Artikeln börjar med att till besvarande på en gång sopptaga två af mina påståenden, afseende: det ena -ofollständighet i beräkningarne för unslagsfordrin:garne, och det andra bristande fullständighet i utredningen af statsverkets ställeing. Då dessa an märkningar angå helt olika ämnen, torde de ånyo böra tskiljas, och beräkningarne för anslagsfordringarne först komma i betraktande, enär denna ordning är följd i min framställning. Jag nödgas då anmärka att mina ord icke it riktigt anförda, då anmärr ; ingen angår berikuingarne endast så vidt de äg anslag, som icke äro nyar; Huruvida utrednir fråga om de nya anslagen salinar fullständis shet, var: för tidigt för mig att bedöma, Irazföre granskving sf dessa skett endast undantagsvis cp då b vit grundad just på den lemnade utstå ingen. För at Adagalöigga, att anmärkningev i AX stende På de äl Are anslagen icke blifvit jemp3a utan bevis, torde vara nog att åberopa b sad som söm säges om an slagen till fångvårder tadelta armensvapenöfningar. och Stockholms be sting: och såsom ett ytterligare exempel bland JP jassom af sådana må här anföras det på 7:16 hv vmatiteln förekommande anslaget till tullverkets St och omkostnader, hvliket i nu gällande riksstat Ur. epptaget till 1,600,000 rår. Regeringer begärde dd viste riksdagen, att detta anslag skulle: höjas c 1;800,000 rår, men rikets ständer biföll ;ick4, derna framställning, Den förnyas nu, och de rör enförda skälen innefattas uti den uppgift, att tältverketsstat och omkostrader icke kunnat med förra anslagssamman betäckas. Kan en sådan framställning erhålla ens namnet af en utredning? Svidkommande statsverkets ställning, hänvisar artikeln till den lemnade utredningen af de blifvande inkomsterna, äfvensom till framställningarne rörande sanslagsfordringarne, Till utredningen af den ckoncmiska ställningen torde dock a festa anse mväl något, som motsvarar räkningen öfver kapi talet, äfvensom kassan. Om än icke tn approximativ kalkyt öfver hela riksboksslatet för 1858 kan var: hehöflig eller böra fordras, så må anspråket på ce utredning af liqviderna om bristerna och öfverskot terna i förslagsanslagen för 1858 och till en deljem väl för år 1859 icke vara öfver höfvan sträckt; helst den påräknade tillgtvgssumman iriksgäldskontoret ieke oväsendtligt Iseror af dessa liqvider, hvilka på intet sätt och i ingen mån blifvit till sina resultate beräknade. Om kassans ställning finnes visserligen finansprotskollet den, om jag så fär säga, negativ: applysnidgen, att riksgäldskootoret har att fordr: 4,000,400 rår, som bordt vara betalda, men derige nom är ieke det verkliga förhållandet utredt, utar endast uppmärksamheten fästad på behofret attder om erhålla upplysning. — Alldeles främmande för stats verkets ställning kan det icke heller anses v at riksgäldskontorets käpital under år 1858 i verklighe ten blifvit minskadt; oeh detta utredes icke genon meddelandet, att statsverket icke förmått att utgör: det påraknade bidraget till kontoret, I alla dess: hänseenden saknas upplysning; och denna brist vållar. att följderna af beräkningarne och anordningarne vid sista riksdagen icke kunna med ledning af den kongl propositionen bedömas, och att en Klar öfversigt Of ver stotsverkets ställning icke kan vinnas. Artikeln angifver det såsom någonting i finansiel hänseende ovanligt, att fordra nedsättning i beskatt ingen, på samma gång någon motsvarande förhöj Ring icke medgifves, oaktadt ökade utgifter för sär skilta vigtiga ändamål äro oundvikliga: Att borttag: olämpliga skattetitlar derigenom, att motsrarand. förhöjning i andra, genom särskilta beslut, tillvägabringas, tillhör en re, lering, som knappast kan vän tas, då man erinrar sig, huraledes frågan om skatte: förenklingen behandlades. En sådan åtgärd utgö: ock just raka motsatsen af hvad jag nu ifrågasatt Iå jag endast äskat, att man med små steg oafbru tet skall närma sig målet; och då, på sätt artikeh söker visa, den indirekta beskattningen utan, särskil beslutade förhöjningar, lemnar allt högre inkomst finnes häri just det medel, sonvjag anser böra be gagnas för det af mig uppgifna ändamålet. Deny: utgifterna få derföre icke förbises; men icke är de sagdt, att icke någon förändring i de äldre kommas. En sådan är tvärtom hufvudfö min framställning, och utån att visa oh: jemväl af mitt yrkande i detta hänseend tikelos vederläggningsförsök icke kunua det åsyftade målet. Om vid sista riksd derna bifallit hr fisansministerns då gjorda för att.borttaga hammarskatten och att nedsätta t jernstionden till hälften, huru skulle då finansf get nu sett ut? Månne de stora utgifterna för jern garno blifvit minskade? Eller skulle vi då hafv: upplefvat den visserligen I vårt land ovanliga hän Åelsen, att en nedsättning i andra utgifter måst ske. för att bereda utväg för nya kostnader, som stater icke kan undsndraga sig? Jag föreställer mig at. den sistaämnda utvägen, blifvit vald, och jag tro derföre, att ofvannämnda fö slag beträffande jernbe skattningen, nu af enskild motionär väckt, kan hafva hopp om framgång, derest regleringen al utgifterne sker i den syftning, som jag afsett. Att, såsom artikeln söker göra, inskränka begrep pet statsfinanser till statens inkomster, med förbide af utgifterna, torde icke ens under en polelåta sig göra. Till bevis för hvad som af mig trats om. tillbakaskridandet i statsfinansielt hänse ende, torde derföre endast bebölva anmärkas, att de fyra föregående åren intill 1858 lemnat i medelta! millioner om året såsom öfverskott, och att åre 1558 slutat med brist af nära en million. Jag tror att dev. tvars inkomster en med fyra millioner öfverskjuta hans uigifi re än den som har endast två milli ott, och änn bättre än den, som sett sin kapitalförmögenbet min skad med en million. Att finansäret 1858 kunna lemna ett bättre resultat, om man bus! annor Inada vid sista riksdagen, må icke nekas; men det ur just öfver -hvsd som då skedde som jag och ga klaga, och vårt syftemål är att förekomma samma åtgärder fortfarande lemnas i kraft, så som artikeln deremot synes afse, Hvad jagyttrar om beräkningen af tullmed säges icke vara begripligt. Mig synes, att jag tyd ligt nog uttalat, att beräkningen är riktig, om ut afse gen i ogenheter lärer ar