tj nen, till hvilken då, 1jde sedermera landshöfdingen grefve OC: F ,I Horn, som, om vi icke bedraga oss, t. o mer I J uppträdde såsom ansvarig i förskott för samme tidning. Den vann lifliga sympatier för sin li berala syftning. Den var i materielt hänseende uppställd efter samma plan, som sedermera antogs af Aftonbladet, och meddelade ett samman. Irag af de officiella annonserna ur Postoch Infrikes Tidningar. Tidningen fann till en börjar god framgång och var utan tvifvel på sin tid er af dem, som behandlade den offentliga kri uken i allmänna frågor med den mångsi gaste kännedom både om statsförvaltn och om de personer af betydenhet, som gålve riktning åt den inre politiska styrelsen. När sedermera Aftonbladet, i slutet af samma år 1830), organiserades, blef detta blad en svår medtäflare till Medborgaren genom att göra sig till en daglig tidning. Och då i öfrig: Medborgarens redaktion derefter framträdde såsom i viss mån hyllande de s:tsimonistiska isigterna, som den tiden gjorde ett slags bruit 1 Frankrike, men Iessa åsigter icke träffade någon samklang här i Sverge, utan med rätta ansigos såsom utopier, bidrog sådant högst väsentligt att minska förtroendet till och i följd deraf afsättningen af Medborgaren, som derföre af ekonomiska skäl upphörde redan i September månad 1831. Äfven en annan tidning, nemligen Stockholmsbladet, uppstod 7 år derefter (1838) unler Gustaf Hiertas auspicier. Det var under on tid af exaltation, motiverad af den d. v. styrelsens uppenbara trots mot det allmänna tänkesättet.. Denna tidnings tillvaro var icke ång, men tillräcklig för att vitsorda den varma. känsla för rätt och frihet, som icke sunde qväfvas hos Gustaf Hierta och den nedarbetare (Theodor Sandström), som hufvudsakligen deltog i nämnde blads redaktion. Både före och efter denna tid har Gustaf Hierta såsom medarbetare i Aftonbladet (intill slutet af år 1851) haft tillfälle att, med in orubbliga konseqvens och sina speciella insigter i allt hvad som angick våra inrikes angelägenheter, följa dessa med skarpsynt uppmärksamhet och deråt gifva i många fall den iktning, som öfverensstämde och ännu i le flesta hänseenden öfverensstämmer med Aftonbladets åsigter och hvilka till icke rinsa del gjort sig gällande inom representationen. Sedan Hierta öfvergaf både den parlamenariska och såsom ledare den publicistiska verksamheten, har han likväl utöfvat ett högst märkbart inflytande inom bondeståndet, der han ander riksdagarne 1834, . 1840, 1848 och 18S51-—1853 kan anses hafva varit den utom ståndet mest mäktige ledaren af de radikala isigterna, följaktligen äfven af de framåtskridande i politiskt och statsekonomiskt hänse nde, och de tillbakahållande, i afseende på anslag för statslyx och dylika ändamål. Gustaf Hierta var likväl sangviniker, icke blott i politik, utan äfven istatsekonomi. Det förklarar, att han, vid den sednaste riksdagen, 1856—1857, var en ifrig anhängare af det utaf regeringen framstälda vidtutseende systemet för våra jernvägsanläggningar, och att han således i denna fråga använde hela sitt stora inflytande i bondeståndet för den framgång det der vann. Afven på den rent litterära författarebanan har Hierta försökt sig med framgång. Man iser -t. ex. i detta hänseende med nöje hans versifierade öfversättning af en samling Berangers visor. s Vid Gustaf Hiertas karakteristik bör det ej heller förgätas att han var en man, som i politiska förhkållarden besegrat alla frestelser. Han var en bland de få, som icke begagnat tillfället att, genom sin talang och sitt inflytande såsom representant, uppstiga till höga embeten. Redan för mer än 30 år sedan var honom erbjudet att ingå i ministeren såsom statssekreterare för krigsärenden; men då dervid fästades vilkor, hvilka icke öfverensstämde med hans politiska ställning, tvekade han icke ett ögonblick att tillbakavisa anbudet. Särdeles intressant för den tidens historia skulle det vara, om negociationerna angående de, i sammanhang härmed, från tögsta ort yppade förhållanden kunde komma att offentliggöras. Att de funnits bland den hädangårigne patriotens papper är oss bekant; men med den ömtåliga grannlagenhet, som han, olik många andra, i afseende på enskilta förtroenden. iakttog, är det föga sannolikt, att han tillåtit offentliggörandet af samma papper äfven efter sin död. I analogi med en sådan, hos denne, såsom offentlig man högt förtjente medborgare, städse visad grannlagenhet i alla enskilta förhållanden, anse vi oss äfven böra iakttaga tystnad i hvad honom som enskilt person kunde lända till loford eller tadel land andra, jemväl hör