5 CIRHOLM don 27 Deo. Kopgressens sammansättning. Franska tidningen Sitcle innehåller en arti-! ide den stundand kongressens samtning och de särskilta makter, som i densamma skola deltaga, hvilken vi anse oss böra meddela våra läsare: ; Nittonde artikeln i Ziriehertraktaten stadgar, att territorialgränserna för der bland Italiens sjelfständiga stater, hvilka ej deltogo i st sista kriget, fcke kunna: förändras annat 1) med, de makters samtycke, hvilka beslutat om -deras organisation. Det är på grund af denna artikel som man nu beslutat b.lda kongressen, Den kommer att utgöras af de makter; som und tecknat traktaterna i Wien. Dessa makter äro: England, Frankrike, Portugal; Preussen; Ryssland, Spanien, Sverge, Österrike, Andra makter ha enda traktater. Dessa makter; äro: Danmark, Bayern, Hannover, Nederländerna, Neopel, Sardinien; och Wirtemberg. Bland dessa makter har man ej kallat andra än dem. som genom sin ställning eller genom sjelfva iriehertraktaten äro direkt intresserade i-de frågor, som komma att debatteras; dessa äro Sardinien sch Neapel. Rom har på samma grund: blifvit kalladt, Då Piemont antagit den provisoriska styrelsen öfver Centralitalien, så Kommer det sannolikt att representera de länder, hvilkas gränser skola undergå förändring, enär de afsatta hertigarna icke ega den ri gaste rättighet att representera de folk, för hvilkas intagna bållning de gripit till flykten. Man diskuterar mycket namnen på de personer, hvilka af makterna skola utses att taga Centralitaliens öde i öfvervägande, och på grund af dessa namn frågar sig allmänheten huruvida det kommer att bli en stor eller en liten kongress. Personerna äro vid ett dylikt tillfälle utan tvifvel en sak af mycken vigt. Det är klart att, om Europas ryktbaraste statsmän, en Palmerston, en Cavour, en Gortschakoff 0. s. v., sändas dit, debatten genast i publikens ögon kommer att antaga en viss arakter af vigt och högt dlighet. Men om man kastar ögonen på kongressernas historia, om man erinrar sig den i Minster och Osnabrick 1648, den, som föregick Pyrengerfreden 1659, den i Breda 1667, i Aachen 1668, i Köln 1673, i Nimwegen 1679, i Regensburg 1682. i Rysswick 1697, i Utrecht 1713; i Baden 1714, i Hannover 1715, i Cambrai 1722, i Soissons 1727, den andra i Aachen 1748, den i Teschen 1779, i Paris 1782, i Versailles 1784, i Rustadt 1797, i Amiens 1802,i Erfurt 1808. i Chatillon 1814, i Wien 1813, i Aachen 1818. i Carlsbad och Troppau 1820, i Laybach 1821. i Verona 1822 och i Paris 1836 — om man, säga vi, erinrar sig buru dessa kongresser voro sammansatta, så skall manfinna:att det förhåller sig med dessa sammanträden likasom med bataljer. En förut obekant person uppträder der, hvilken sedan intager främsta platsen, och en gammal, för längesedan segerkrönt krigare nödgas ge vika för någon ny uppgående stjerns. Diplomatiens öden äro likaså vexlande som drabbningarnes. Huru många kongresser af det mest högtidliga slag, såsom t. ex. den i Erfurt, hvilken utgjordes af konungar — ba icke åstadkommit ingenting, under det andrå, hvilkas sammansättning numera är nästan förgäten, såsom den i Paris 1782, i Versailles 1784, tillförsäkrade, på ett verksamt sätt, en hel verldsdel dess odafhängighet! Allt beror — vi sade detta redan, då mar talade om en kongress till förekommande af det krig, som afslutades genom traktaten i Zärich — allt beror på den mognad, till hvilken händelserna kommit. Kongresser bära icke frukt annat än under gynnsamma tider. Man tillvägabringar understundom — vi upprepa det -— ganska stora sådana, hvilka ej ha annan följd än slitsingar, under det de små leda till ganska lyckliga resultater. : Hvilka namn de diplomater sålunda än mö bafva, som komma att uppträda på 1860 år: könvgress, så tro vi, att det är sjelfva sakerna och icke persoherna, som bestämma utgången. Det är facta (faits accomplis) som komma att ega ett afgörande inflytande på situationen, likasom detta varit fallet med alla de kormgresser, hvilka haft sådana resultater, så som t. ex. den år 1648, då man erkände Sehweiz och Nederländernas sjelfständighet. den år 1784, då man erkände de nordamerikanska fristaternas, den år 1813, då man kon: staterade den store eröfrarens fall, och då den segrande kontrarevolutionen firade sih seger genom den folkens godtyckliga delning, hvilkon det nu just gäller att göra om, Denna vår örvertygelse angående det egen domliga hos kongressen, förbindrar oss emellertid icke att fästa afseende på sammansätt ningen af den, som Au är i begrepp-att sammenträda; och vi diskutera gerna denna sammansättning för att söka på förhand vinna upplysning i afseende på framtiden. Ibland de makter, hvilka figurera såsom underteckRR MR a ngt biträdt berörde