Travagliatol Ja i Travagliato, der er vän ändå lemnade ett stycke af sin utvärtes menniska qvar i grenarne. : Abbån svettades, och hans ben började smått darra. Han gentog: — 4 Och om ni nu kastar denna enorma misstanka på mig och jag visar att jag är ren — som sofradt guld, har ni betävkt, olycklige, hvilket ansvar drabbar er? Ansvar? Ansvar? ... Ansvaret kommer först, herr abb, sedan jag jagat en kula genom er panna, hvilket jag gör i det ögonblick ni med hin ondes hjelp skulle kunnat häxa er fri från min anklagelse. Förstå mig rätt, min allra bästa herr abbel! Ni skall dö, ni skall i hvad fall som helst ej längre besmitta denna luft med er andedrägt och komma himlens sol att klygas för verldens uselhet i skapnad af en gudlig man. Jaghar svurit i mitt skägg, herre, att hämnas edra attentater mot min vän Paolo Jonnez och mot Lauretta Cignoli, denna arma, olyckliga flicka; och en man står vid sitt ord.n Herr soldat, släpp mig! . Låt mig gå! Förstå ni också mig! Hvarföre, i alla helgons namn, denna — denna i sanning något närgångna efterhängsenhet? — Ni skämtar, jag tar saken allvarsamt, låtom oss handla förnuftigt! Er vän Paolo, säger ni, lefver; flickan skedde ju inte ondt; nåväl — det, det är ju allt förträffligt och på det bästa; hvarföre göra väsen af hvad som aldrig skett? Att man har en liten bonne fortune, att man skrifver ett bref ... Mitt ord: arrangerom oss ! Sedan jag alltså svuriti mitt skägg — upp repade Beauvallet med en mördande kallbledighet, som om han icke hört ett ord af hvad abben yttrat — är ai, hur ni än vänder er, dödens. Men .. Luigi darrade i sina knän, så att det nä s:an hördes. Men jag har gjort den reflexionen, att en kula nästan är för god för en så genompiskad bof som ni, herr abbe, antingen jag så skjuter den genom er lekamen eller rättvisan gå