STQCXAHULM den 24 Deo. Af officiella bladet för i går finner man, att regeringen till Sverges ombud vid kongressen i Paris utnämnt generalmajoren af Nordin samt svensk-norske ministern 1 Paris, frih. Adelsvärd. I afseende på den sednares lämplighet att i sådana angelägenheter, som bär ifrågakomma, representera vårt land, ha vi redan haft tillfälle att yttra oss. Det är v serligen tillfredsställande, att frih. Adels icke ensam skall uppbära detta värf, men man måste dock beklaga, att den person, som träder vid hans sida och intager platsen såsom Sverges främste representant vid denna kongress, icke kan genom framstående skicklighet och utmärkta egenskaper såsom statsman och diplomat framkalla en allmän öfvertygelse, att vårt land blir på det bästa sätt -representeradt, och att dess ombud icke taga sig alltför illa ut vid sidan af en Cavour, Walewski, Cowley, Schleinitz, Rechberg och andra statsa af första ordningen. Friherre af Nordin har en längre tid vistats vid Petersburgerhofvet och anses så väl härigenom som genom frättdskapsband ned den ryska aristokratien se de allotijpna politiska förhåll ndena:i en . viss öfverensstämmelse med den ryska diplomatiska skolan, utan att dock ega den stora talang, som i allmänhet utmärker de ryska diplomaterna. Nu torde emellertid komma honom 41ill pass de ferier han tillbragte uti Italien, just under det den orientaliska frågans krit ska ställning skulle, gjort hans närvaro på hans post i Petersburg som mest behöflig, i fall en svensk minister derstädes skall anses kunna vara till något gagn. Vi böra likväl tillögga, att utrikes statsmipistern, frih. Manderström, hvilken utan tvifvel bästbland alla våra diplomater skulle fyllt den ifrågavarande platsen, både af allmänna och enskilda giläga skäl kan anses hindrad att sjelf begifva sg till kongressen, samt att man lärer baft all möda ospard att söka förmå hi exe. friherre Stjerneld att åtaga sig det ifrågavarande gesandiskapet, men icke lyckats deri. Det måste äfven medgifvas att tillgången: på förmågor för ett sådant värf icke är särdeles stor, ehuru detta å andra sidan just innebär en :anklagelse mot vår regering i afseende på det system, som gjort sig gällande vid-befordringar inoth kabinettet och tillsättande af diplomätiska poster. Under för banden varande förhållanden bör man. hoppas att de instruktioner, somlemnas åt Sverges ombud vid kongressen, måtte bli så tydliga och bestämda som möjligt. Den opiuion, som uttalat sig inom den svenska representationen, vittnar klart om hela nationens uppfattning af landets ställning i denna sak, och det är glädjande att se att regeringen, långt ifrån att med misshag :e dessa uttalanden gått dem till mötes på ett sätt, som höfves en konstituti nel regering. I gårdagens aftonplenum hos ridderskapet och adeln, vid behandlingen af hr Lallerstedts motion, uppträdde nemiigen utrikes statsministern frinerre Manderström och förklarade uttryckligen, det han icke fann det å bane bragta förslaget om en framställning i ämnet från ständernas sida på något sätt grundlagsvidrigt, cnär ständernas rätt att i hvilket ämne som helst väcka motion vore i grundlagen dem förbehållen. I ministerns yttrande förekom icke heller ringaste antydan derom, att en sådan framställning skulle vara på nå otsätt Oplig. Naturligtvis kunde etiketten icke tillåta hans excellens att meddela några upplysningar om de instruktioner, som blifva ombuden meddelade; men hans försäkran, att de skulle bli öfverensstämmande med rikets värdighet och sanna konstitutionell: intressen?, innebär en så tydlig och, enligt vår uppfattning, så betryggande. förklaring med afseende på regeringens hållning, som af en petson i hans ställning kunde väntas, Åtskilliga sednare uppträdande talare tolkade också oemotsagdt utrikesministerns förklaring så, som innebure den en försäkran, att regeringen, i enlighet med folkets önskningar, ställt sig på frihetens och rättvisans sida. Men. om detta uppträdande icke kunde annat än framkalla allmän tilltredsställelse, liksom det är egnadt att öfvertyga de båda folkvalda stånden att den framställning, de så enhälligt ansett rikets ständer böra göra hos regeringen, icke -på något sätt kan anser otillständig, så fr. det å andra sidan på en gång bedröfligt och löjligt at se vissa ledaer af riddarhuset vilja vara starkare royalister än könungens egen regering och fra äda med en tust att in nka representans betydelse och belog ett sätt. som icke blott tager sig vidunderligt ut i er 8. k. folkrepresentants mun, utan tillika stöter vår grundlag för hufvudet: Det var. friherre Paykull och br: Nils Tersmeden förbehållet att framkomma med-dylika åsigter. Egetnog var det ock att Höra tvenne i tjenst varande militärer, grefve af Ugglas och br Brakel. uttala si mycket skuggsräddsla: för de sal: varsamma följder (naturligtvis krigiska), som gulle kunna bli en följd deraf, att rikets ständer inför tronen i grundlagsenlig ordning uttalade sig i ämnet och hvarvid hr Brakel tydligen ville liksom skrämma ekonomiutskottet från att taga någon befattning med saken. genom anspelning på rustningar, som i sådant fall skulle vara en gifven följd. Hr Brakel glömde emellertid att upplysa, huruvida det skulle innebära en mindre våda och risk för vårt länd, att vid: kongressen ställa sig på despotismevs än på frihetens och rättvisans sida, eller om han föreställde sig att, för der händelse konungens regering, utan hvarje opinionsyttring från ständernas sida, vid kontrnneaen talats oc fe Ttolionsg foto ovän