1 presentationen. Det må vara sammtoch riktigt; mer hvarföre har bondeståndet, som nu representera: ?,:delar af folket och endast ;:del ibesluten, merc skyldighet än något annat att intaga dem. De synes mera billigt att de intagas i deförsta stån den, till hvilka de såsom embetsoch tjenstemär närmast höra. Här hade ock såsom skäl för bifal blifvit framhållet, att det kan finnas lika redbara och pålitliga män i hvilka stånd och klasser af med: borgare som helst. Detta medgifver talaren gerna och beklagar om icke så skulle vara; men månne erfarenheten icke ofta har visat, att olika intressen ha verkat till beslut, som varit mindre välgörande för folket och som man skulle önskat helt apnorlunda. Låtom oss blott tänka på den allmänna klagan och det missnöje, som försports inom hela landet, så väl som af t.dningspressen, öfver den misshushållning, som sistlidne riksdag rådde med statens medel. Var det månne bönderna som voro orsak dertill? Visst icke. Tjenstemannaintresset var det onekligen som åstadkomdetta. Enahanda är förhållandet med flera frågor, som ligga vårt stånd nära, bland hvilka talaren vill nämna skjutsskyldigheten, skogsoch stängselförfattningarne, husbehofsbränningen, beväringsexercisen m: fl. . Då man således har den erfarenheten, att nämnde intresse redan förmår öfverrösta bondeståndet, hvarföre då, för att stärka detsamma ännu mer, inrymma det äfven i bondeståndet? Måhända är den fasta och eniga hållning, ståndet visat i vissa frågor, mindre angenäm för vederbörande, så att man derföre nu vill söka att splittra denna hållning genom de nya elementernas inrymmande. En talare hade sagt, att det är alldeles nödvändigt söka inrymma mera lärdom och bildning i bondeståndet, på det att regeringen der kunde söka sitt stöd och sin styrka i stället för hos adela. Historien säger likväl, att regenter fordomdags tagit itt stöd i detta stånd och gjort landet lyckligt, oaktadt bildningen då lärer ha varit föga bättre än nu. De, som talat för förslaget, trösta sig med att det snart nog skall vinna framgång. Ja detta är möjligt och troligt; man har väl funnit, beklagligt nog, att förslag, som i smyg söka undergräfva bondeståndet, genom bearbetningar från alla håll och sidor, slutligen trängt sig fram; men talaren vill med sin röst aldrig dertill bidraga och icke ens vara med då det sker, hvarföre han ock på det allvarligaste yrkar afslag. (Många bravorop.) Med Erik Erson förenade sig Malmin, Johan Persson, Lars Magnus Knutsson, Fredriksson, Josef Holm, Bolin m. fl. Sköldberg biföll förslaget på de skäl vice tal-mannen, Nils Olsson och Nils Larsson anfört Ny vist anmärkte att åtskilliga slängar blifvit utdelade, och att de äfven ganska riktigt träffat äfven talaren, som icke kunde anse sig för bende i den mening åtskilliga velat. tyda detta ord. För att emellertid visa stt han icke varit förtjent af de tillvitelser, som blifvit herremännen gjorda, ville han instämma med en äkta svensk honde, en af hvilkens hela väsen, utseende och klädsel man kunde finna att han var en äkta svensk odalman, nemligen vice talmannen Ola Svensson. Por Persson från Wermland kunde ej finna att det vore farligt att antaga förslaget, men då det ej heller medför de fördelar, som förespeglas, så ville han rösta för afslag. Han hade dertill äfven ett skäl uti sjelfva redaktionen, enär det står allmogen i hvarje härad,, och han ansåg att f. d. tjenstemän icke kunna räknas tillhöra allmogen. Det hade varit bättre om man brukat ordet hemmansegarne, Synnerligen med afseende härpå ville han nu rösta för afslag, Anders Persson från Skåne röstade mot förslaget till följd af kommittenters uppdrag. (Slutet följer.) LAÄNDSORTS-NYHETE Malmö d. 17 Dec. Framlidne kammarherren C. Hallenborgs begrafning försiggick den 28 sistl. November. Den aflidnes alla underhafvande, så väl iboer som husmän och torpare från Svaneholms och Ryd: årds gods, tillsammans 300 personer, hade bi Ra