CR oe Bod SEN OM BED, USE EEE OR SPESBARESIDe !eå Johannes Andersson från Skaraborgs län anrr närkte att ingen af de många, som yttrat sig, bej stridt nyttan af en geromgripanide reform, för HvilPÅ sen talaren äfven vörs lifrad; han kunde således ej seta hvarföre man ej. kundy taga emot det lilla, som m bjudes, då den stora reformen måhända är nog diflägsen, Ett sådant handlingssätt är inkonseqvent. Denna fråga har syskontycke med förslagen 1834 och 1844, då egare af frälsesamt råoch röföherinan fingo representationsrätt i bondeståndet. Det sar då samma farhågor, och lika mycket väsengjorles af saken; men nu är på landsbygden full belåsenhet dermed. Talaren trodde att samma fördelar skulle af detta förslags antagande uppkomma, men ville ej vara vidlyftig, utan förklarade att han röstade för bifall. Lundahl ville gefna efterkomrha begäran att vara kort; men tyckte, då tiden redan långt framskridit, att det såge it såsom skälle nian få sofva påsaken. Alla skäl för bifall hade förut med talang blifvit framställda och befunnits ganska vigtiga, och motsidan skäl hade blifvit vederlagda. Men ett skäl från motsidan tycktes ej hafva blifvit tillräckligt framhållet. Det var, att i fall förslaget antages, så blir måhända en och annan af oss slagen ur brädet vid valet, då tonkurrensen blir större och kommittenterna få friare ält att välja. Detta skäl har ej blifvit framstäldt, shurn det torde vara för mången ganska talande; men ör mig bekänner jag att det ej får verka, ty skulle jag ej mera blifva vald; så får jag trösta mig dermed att kommitentternas förtroende fallit på någon skickligare. Man säger att bondeståndet har icke ner än en fjerdedel i representationen, och jag har yckså märkt att det i förstärkta utskotten blott får af!emna lika många voteringslappar som hvartdera af le andra stånden; men största vinsten af detta förslag består deri, att bondeståndet får fria händer att sälja män med bildning och -sakkännedom, om det ör dem kan hafva förtroende. Det är visst sannt itt om man ser på klädseln, så har den ene kalott Mengel har utpekat två ledamöter för deras drägter, ch talaren förklarade sig således gerna kunna utpcka äfven honom), en annan peruk ), och så vidare. nen icke kunde Lundahl deri finna någon anledning tt förneka den ene och medgifva den andre representationsrätt. Den ene talar för, och den andre emot, nen om de också äro klädda något olika, så tala de ju i Herrans namn samma språk. Falaren är också Sfvertygad, att motståndarne småningom skola gifva vika. Vid förra riksdagen voro blott 18 för förslaset; nu trodde han, att de vore dubbelt så många, ch till slut går det nog. Lundahl ville rösta för bifall. Sandstedt ville blott instämma med dem, som talat emot, ty skulle mad hålla på och tala så som man nu gjort, så skulle man aldrig komma från plenum. Hultman ville, då fråganlär af vigt, derom uttala sig och anförde: Både med oro och ledsnad, till och med förundran har jag nu hört åtskilliga värda lelamöter inom detta stånd motsätta sig en utsträckaing af representationsrätten inom svenska bondeståndet, af skäl att, då steget icke kan på en gång tagas fullt ut, man icke bör antaga det allra ringaste. Jag har varit och är af den tanke, att steget bör tagas fullt ut; jag har vid sednaste riksmötet till konstitutionsutskottet ingifvit det förslag till reseringsform och vallag, som antogs vid andra allnänna reformmötet uti Örebro i Juni 1850; jag går att förnya detta förslag äfven vid denna riksdag; men jag har ännu ringa hopp att se detta eller ett annat lika genomgripande förslag snart antaget och tror derföre, att man icke bör försmå. det lilla, som erbjudes, utan tvärtom antaga det; förthy på den vägen går det så småningom framåt genom förstärkding med nya elementer, och ju starkare vårt stånd olifver, desto kraftigare och snarare skall det kunna förmå den murkna fyrhörniga ståndsbyggnaden att brista i sina fogar, Bondeståndet löper i detta ögonblick, till följd af den kongl. förordningen af den 20 September detta år angående fria tackjernstillverkningen, stor fara at: förlora en hel klass bönder, nemligen alla de egare af bergsmanshemman, som vilja fortsätta sin jerntillverkning såsom fabriksrörelse och i stället för tionde och hammarskatt erlägga bevillning. -Visserligen synes det otroligt, att en ekonomisk författning skulle sålunda kunna förändra valberättigade medborgares grundlagliga rättigheter; men huru pass säker kan man väl vara att icke något sådant sker? Och om det så sker, så betraktar jag det såsom en olycka för bondeståndet i sin helhet, men synnerligen för de medlemmar af detsamma, som det när mast träffar. Jag har derföre till konstitutionsutskottet ingifvit särskild motion i ämnet, och i öfverensstämmelse med de grunder, hvarpå den är-byggd, i syfte att inom ståndet bibehålla ifrågavarande hemmansegare, anser jag också, att det blifver en fördel för ståndet att tillegna sig de hemmansegare, som ej tillhöra annat riksstånd, eller ordinarie befattning på rikets stat innehafva, ty esighet gifver styrka. förordar derföre bifall till nu föreliggande förslag. Bergström hade förut gifvit tillkänna sin åsigt, men ville ytterligare nämna något. Man hade sagt, att vårt representationssätt är orättvist emot dem, som icke hafva någon representationsrätt. Detta är oförnekligt, och talaren vill, att de skola få en sådan rätt, samt skulle gerna vara med om att bereda dem en förändring, äfven om de skulle inrymmas i bonJeståndet, men icke på det nu föreslagna sättet. Om let skedde på samma sätt som bruksegare inkomma i borgareståndet, så skulle talaren för egen del icke hafva något deremot. Om rikets samtliga län de:ades såsom bergsbruken i valdistrikter, så skulle-han serna unna ifrågavarande bemmansegare att komma 0 i bondeståndet. Då kunde ståndet få njuta af leras upplysta råd; men på det föreslagna sättet skulle. allmogen snart ej hafva några ombud här, atan ståndet utgöras af herremän. Han yrkade derföre för det närvarande afslag. Johan Carlsson från Östergötland hade icke föceställt sig att någon i detta stånd skulle rösta för ifslag, ty denna förändring är till ståndets egen förlel, då den afser att skaffa det mera upplysning. Det är en orättvisa att icke alla jordegare hafva representationsrätt. Man talar om adelns sjelfskrifvenhet och dennas samt prestestår.dets privilegier; men om vi vilja vinna vårt mål, att undanrödja dessa, så vöra vi ej afundas andra att få del i våra rättigheser, som för öfrigt icke äro särdeles afundsvärda. För sin del skulle talaren ej frukta att utsträcka valbarheten till bondeståndet, äfven till ledamöter af illa de tre andra stånden, såvida de ej vore tjenstemän, utan jordbrukare. Han tror, att bondeståndet skulle genom förslagets antagande komma på en ganska god väg, ty i samma mån, som det vinner jkad upplysning, så stiger också dess styrka. Det rore ett klent skäl ifall man fruktade att sjelf blifva atträngd. Carlsson röstade för bifall. Lärs Gustaf Andersson från Elfsborgs län ville vara kort, såsom Lars Ersson sagt, och endast tillkännagifva alt han nu såsom förr röstar för försla sets antagande. (Forts.) ———— mr Rättelse: I lördagens redogörelse för frågan om talmansarfvodet hade af misstag Svenssen från Kalmar län blifvit upptagen bland dem, som ville öfvergå tlll borgareständets mening, att arfvodet borde vestämmas till 750 rår i månaden, då han tvärtom sar bland dem, som förordade att vidblifva bondeståndets mening, att blott 600 rår skulle anvisas. mr ( ADR d FTSE SR Nn RN Statens jernvägsbygnader. YI mA Aftar DÄacttidningen fölsanda nt RR er rd Oh