den ädle friherren måtte trycka sitt improvi serade föredrag. En sådan bön var ej lä att afslå, och några dagar derefter blef de också tillgängligt. I tryck tar det sig doe mera klent ut, ty friberrens penna är han tunga underlägsen. Man skulle nästan kunn söga, att friherren aldrig bör skrifva; han bö blott låta höra sig. Då emellertid det protokoll skulle justeras hvaruti nämnde föredrag var intaget, så upp trädde finansministern — mot hvilken hel: föredraget egentligen tycktes vara riktadt — och nagelfor detsamma mycket omständligt Det förekom mig, när hr Gripenstedt började sin kritik, som hade han förbindligast vela söga: Min bäste hr baron! Emedan vi måst spänna bälte m d hvarandra, så tillåt mig vänligast fråga: huru många tum kallt stå behagas?, k Till en ej ringa del stridde man om siffro: och med siftror. Under det friherre Bonde med det älskvärdaste leende försäkrade, at det var nästan alldeles förbi med våra finan ser, så försäkrade åter hr Gripenstedt att statens finanser på intet sätt voro att gråta åt under det ban villigt medgaf, att många individer, som utan tillräckliga kapitaler kasta sig in i äfventyrliga spekulationer, blifvit försatta i bekymmer. Hr Gripenstedt, som i intet fall gaf efter sin motståndare i dialektisk förmåga och beläsenhet, helsades med applåder då han slutade sitt tal, alldeles såsom friherre Bonde applåderades gången förut. Och på så sätt sauverades balanser på riddarhuset. j Jag har mycket funderat på Zwad friherren egentligen åsyftade med sitt första föredrag, ty det afsåg icke att understödja friherre Schwerins motion; tvärtom, han motsatte sig den föreslagna bankreförmen på det allra bestämdaste. Han meddelade icke något annat förslag rörande banken; han uppgaf ej heller huru den: bebådade ,riksbankrutten skulle kunna undvikas och land och folk åter bli nöjda, som i kung Orres dagar. Måhända har friherren ett förslag bärtill fullt färdigt i sin portfölj; men hvarföre, om landets finansiella ställning är i fara, icke hasta att up gifva räddningsmedlet, så att det, medan tid är, må kunna anvä T : , Kampen emellan ffiherre Bonde och finansministern har gifvit anledning till en annan strid på riddarhuset, som går vida mera på djupet än den förra. En ryttmästare Björnstjerna, för resten verks lig kammarherre, har också slagit sig på finanserna, dem han förmodligen studerat i Petersburg såsom svensk militäragent der. Han har blifvit en stor vän af prohibitiva tullföreskrifter; han tror att Sverge kan räddas genom att lägga tull på en del och högre tull på en del andra artiklar, som alla hänföras till den sfora massans af nationen oafvisliga behof: Räddningsplankan är icke ny och ingalund vhär oförsökt; men den är innanrutten och således vådlig att: begagna ånyo. Det är emellertid temligen allmänt kändt, att man plötsligen blifvit mycket prohibitiv på riddarhuset. Att hr Printzenskjöld är så, tillhör hans hela skaplynne, och att alla, som önska stora statsinkomster — lika godt af hvem de utkräfvas — tänka på pricken ienlighet med rr Björnsfjerna och Printzenskjöld, kan jag ock begripa; men deremot icke huru presidenten i kommerskollegium kan framkomma med sådana åsigter som utvecklades af honom i ett föredrag på riddarhuset. De hade tagit sig bra nog uti br Rydins de Borås mun; men i handelspresidentens, som dock är en man med hufvud, och som rest i andra länder, är det rent af en anakronism. Hvarken Poppius eller Skogman, begge hans företrädare i presidentsembetet, skulle någonsin på deras tid kunnat framkomma med sådana åsigter som hr Åkerman; ty de voro begge män med grundliga studier, något som hr Akerman under sin hastiga lycka icke hunnit förskaffa sig, och hvilket har till följd att så mycket förefaller hr Åkerman såsom värre än grekiska. Då nu prohibisterna i samtliga stånden hemta sina ingifvelser och sina ovederläggliga fakta från samma håll som friberre Bonde, och de förras afvoghet mot finansministern är bestämdt lika stor som den sednares, så kan par la force des choses hända, att friherre Bonde, för att bilda en fruktansvärd koalition och erhålla politisk makt, måste bli — prohibitist. Sådant der har händt förr med talangfulla personer, som sakna hvad engelsmännen kalla spirit. Ivar Blå.