Hiän anso dem, som uteslutande egtå sig åt jo brukets arbeten, vara de mest dugliga för de poli ska värfven; då skulle ju bondeståndets drängar va mest lämpliga att åtnjuta de politiska rättigheterr ty man kan väl icke neka att det är dessa, som f Sen och mest sysselsätta sig med dessa arbete lifligt öfvertygad talaren är om förändringe nytta, så kan han icke annat, ifall förslaget faller, : trösta sig med den erfarenheten att alla reform rönt samma öde innan de upptagits såsom sannir af motståndarne. Frågan är sådan, att den icke ks falla, och om den än för tillfället undertryckes, : skall den vid ett kominande riksmöte åter uppträc med mera kraft och då gå segrande ur striden. J. Has Andersson ville tillstyrka bifall. PD. F. Mengel från Upsala län. Om jag var ibland de första som fått ordet, så skulle måhänd åfven jag hafva uppmanat de efterföljande att yttr sig kort; men likasom jag med tålamod och upj märksamhet afhört de föregående talarne, så fordra granzlagenheten att de visa mig samma återtjensi Jag har icke ettenda ögonblick hyst den förhopp ning, att förevarande förslag nu skulle antagas a ståndet. Opinionens tryckning på ståndsfördomarn i denna fråga har ännu icke varit nog stark. Ja tröstar mig dock dermed, att ett vida större anta röster skola afgifras för förslaget nu, än vid förr: riksdagen, och redan det är ett vackert steg framåt Jag kan för ingen del gilla den åsigt, att den tal rika joregareklass, som förslaget afser, är oberätti gad att i bondeståndets representationsutöfning del. taga; ty när en tjensteman tagit afsked eller en bor. gare uppsagt burskap och bosätter sig på den jord å landet som han antingen förvärft eller ärft, så får han betala samma skatter som öfriga jordegare, med hvilka han delar samma intressen och samma obenägenhet för nya eller ökade skatter. Denna klass bar således samma rätt som öfriga jordegare, att Hr valbara och valberättigade. Att utvidga valrätten har alltid ansetts fördelaktigt; men här synes inan ej hysa en sådan åsigt, förmodligen derföre att man här måtte anse det vara så angenämt att utöfra representantkallet, att man nödvändigt vill förhindra flera kandidaters uppträdande. Och noga räknadt är detta kall rätt beqvämligt: man får på sina valmäns bekostnad vistas i hufvudstaden, dock utan att behöfva öfveranstränga sig, och när lusten faller på att resa hem, så får man lätt permission och förängning på den, om man trifs väl hemma. I högsta grad orättvist är det likvisst att döma alla de jordegare, som till annat riksstånd hört eller ordinarie tjenst innehaft, nära nog såsom blifvande landsförrädare, i fall de blefve representanter, och att i alla ändelser fråntaga dem all fosterlandskärlek. Kan .an väl åberopa något giltigt skäl till stöd för en sådan dom? Visst icke. Man kan icke heller rättvisligen förneka dem både kunskaper och erfarenhet, egenskaper som vi blott småningom förvär iva oss under utöfningen af representantkallet. Det synes mig klart a.t bondeständet borde finna sig ganska belåtet i fall sådana män som rådman Björck eller doktor Sandberg, efter att hafva afsagt sig sina nu innehafvande befattningar, blefvo jordegare på landet och i sådan egenskap blefve invalda i bondeståndet. Om törslaget antogs, huru många män med stora kunskaper och erfarenhet skola icke dere:ter stå detta stånd till buds och här blifva nyttiga? Mål! ingen säga: vi har kunskaper nog, ty den som säger det fäller sjelf domen öfver sin egen okunnighet. Man har sagt att detta stånd skall representera det gamla odalmannaståidet. Men nu mera är det ganska svårt att definiera ordet bonde. Är det en man som sjelf lägger hand vid sitt jordbruk, så tror jag ieke att det slår in i ordets fulla bemärkelse på så särdeles många ibland oss, och menar man dem som troget bibehålla sin fädernebygds drägt, så tror jag att vid denna riksdag vore det blott Lars Ersson i Wik och Liss Lars Olsson i Westannor som finge stanha qvar här; men de skulle väl snart finna sig obelåtna med ensligheten och yrka på förstärkning. Emellertid och under det man för fäderneslandets bästas skull alls icke vill släppa in de orepr.senterade rdegarne i bondeståndet; så säger man sig dock pas och förvänta, att dessa förkastade varelser skola drifva igenom en radikal representationsreform. Jag tror icke att något fullt allvar ligger hvarken i detta tal eller 1 de framstälda lifliga sympatierna för en radikal representationsförändring. Jag är först oeh främst fullt öfvertygad, och historien bevittnar det, att ingen representation, huru bristfällig den än är, godvilligt omgestaltat sig sjelf — den vill icke ens alltid förstärka sig med nya och intelligentare krafter, hvilket diskussionen nu fullständigt ådagaligger; dernäst tror jag att intet sådant förslag kan eppeöras, hvilket bondeståndet, när det gäller, finner antagligt, utan blir det förkastadt såsom icke nog liberalt i detta stånds innersta och enskilta mening. Ganska många skola beara, att om det nya förslaget antages, så blir det evisst om han eller hans son sller måg derefter kommer upp till riksdagen, och redan det är nog för agets underkännande. — Man har sagt att vi ej skola sätta nya klutar på den ;, gamla tröjan; men ha vi icke under vårt förra pleham vom påsatt vår grundlag flera nya lappar derföre attäyon i ansett det nödvändigt? och äro icke dessa bortåt 500— B. notioner som väckas blott i detta stånd och bortåt lik; — M nånga motioner i de öfriga stånden äfven lappaj pel; d som vi vilja anbringa på statströjan? Jag yttracj d 24 början att jag ej hoppades på bifall till det för arande förslaget förrän längre fram. Den allmärt De pinionen måste först och kommer äfven att gå korn. Srarbetet genom att bortnöta den ensidighet, nn) — onservatism, som i nästan alla vigtiga frågor;ör hvete. g så envist gällande i bondeståndet; först näxet ke längre går an att trotsa opinionen, så gåröraget igenom. Precist så har det gått tillföne i ondeståndet med många andra frågor, och me har atligen icke kunnat förstå hvarföre motståndevariv stort dessförinnan. Vid riksdagen 1828—3föreom här till afgörande frågan om frälsejord:gares presentationsrätt; då fördes precist sammailagan m nu om obehörigt intrång, och i lika bjea färr som nu tecknades farorna då i afseend på en gård, som i grunden icke var äfventyrlig ds, enär a en frälsejordsegare tillika var egare a skatterd, så var han i alla händelser valbar till iksdagsan blott ham bebodde skattejorden; men bdie han ex. på ett fjerdedels hemman frälse, så var icke valr äfven om han egde flera skattehemman. Skuggläslan och afundsjukan voro på den tiden så förrrskande.i ståndet, att oaktadt så upplyta män n Nils Månsson i Skomparp, Anders Duielsson, sper Wijkman, Anders Nilsson i Toltary m. fl mt och vältaligt ordade för bifall, sä föl försla; ändock med 85 röster emot 19. Vid samma sdag hade också icke upplysningen kommit längre etta stånd än att sjelfva indragningsmakten ifrigt svarades, och då förslag om densammas afskafde väcktes, så förkastades nämnde förslag med röster emot 44, hvarefter 57 ledamöter eller 13 fver de sist oförmälda, reserverade sig emot ståns beslut. Redan vid 1828 års riksdag upptogs fråom frälsejordegares representationsrätt ånyo och ogs hvilande till grundlagsenlig behandling; rid öljande riksdag antogs förslaget af detta stånd I 48,röster emot 43, emedan det icke längre gick 50 att frotsa den allmänna opinionen. — En likartad nägenhet inom detta stånd, så fort det gällt att ättra representationen, spåras flerestädes i stån; protokoller. Då vid 1853 års riksdag borgardet med 40 röster mot 13 antog förslag till ny rdning för hufvudstaden, så och fastän denna a icke rimligtvis borde möta motsånd här, blef dock förkastad i bondeståndet med 73 röster 20; och då den ånyo vid samma riksdag upptill behandling, förkastades den af bondeståndet ) med 53 röster mot 18. Men då jemvål vid ma riksdag förslag väcktes om utvidgad repreArb stratlo utom 40 rdr Adra Hos Berät författ Den I tonleki stionsrätt för städerna, så antogs nämnde för-Å AM till hvilande och blef vid påföljande riksdag särdeles motstånd äfven af detta stånd :odIt. Alla dessa facta och många flera, som skule ia anföras, visa fullständigt huru strängt konsert bondeståndet är, trots alla vackra tal i småor om frihet och jemlikhet. Jag misströstar dock icke att förslaget om dem utvidgade representarätten i bondeståndet skall segra, ty det är både ist till sin grund och nödvändigt, såvida ståndet gent skall förmå upprätthålla sitt anseende såstånd. Intet stånd behöfser bättre än detta att ärka sig med nya och upplystare elementer. Och tt är, att när några riksdagar förflutit skall stånds då varande representanter förvåna sig och alls ieke vilja kännas vid de åsigter i fråsom nu uttalats här. (Forts.) MILITÄRAFDELNING. å begäran införa vi föllsnda Aosta. 41