mod och ett vacklande i sin hållning i afseende på anslagsfrågorna, som kunde menligt inverka på ståndets framtida inflytande. på dessa frågor. Denna senare mening hyllades af Bjerkander, Jonas Anders son, Nils.Olsson, Östman, Per Persson, Erik Ersson, Lagergren, Josef Holm, Falk, Johannes Andersson och Olof Olsson i Gersheden m. fl., som med dem instämde, under det att Anders Eriksson, Nils Svensson från Skåne, Bergström, Lundahl, Anders Jonsson trån Wermland, Olaus. Eriksson, vice talman Per Ersson, Nils,Svensson från Blekinge, Pers Nilsson i Espö, Matts Persson, Per Erik Andersson, Rosenberg, Almqvist, Lars Rasmusson, Lekberg, Nyqvist och Svenssån funno sig föranlåtna att bevilja 750 rdr. Denna senare mening segrade vid votering med 45 röster emot 37, så att ståndets beslut blef att talmansarfvodet skulle utgöra 750 rår i månaden, emot hvilket-beslut anmäldes reservation af en stor, del ledamöter, såsom Erik Ersson förklarade, icke så mycket med anledning af beloppet, som för principens skull. Den af hr Lallerstedt i borgareståndet väckta motiod om framställning till konungen angående in-. struktionerna för det sändebud Sverge kommer att. afsända till kongressen rörande italienska angelägen heterna upptogs såsom egen af Almqvist och Persson från Wermland instämde deruti, men den begärdes på bordet.