STOCEHOLM den 17 Dec. Den intressantaste och mest lifvade förhandling, söm spå långliga tider förefallit inom vår representation, är den diskussion, som i dag egt rum inom borgareståndet rörande Sverges uppträdande vid: kongressen uti iden italienska frågan. En stor del af ståndets 1edamöter uppträdde, för att i varma, vältaliga och om en sund och högsinnad politisk uppfattning vittnande föredrag instämma uti hr Lallerstedts motion, att rikets ständer böra hos Kongl. Maj:t anhålla, att Sverges ombud vid den bliftande kongressen måtte erhålla instruktioner att med bestämdhet uppträda för Italiens rätt att sjelf få bestimma öfver sitt öde. Maw nörde visserligen ett par tretalare. som, på samma gång de uttryckte de lifii gaste sympatier för Italiens frihet, likväl menade, att det vore alldeles öfverflödigt eller nästan otillständigt att besvära regeringen med en framställning i ett ämne, som den nog i alla fall skulle behandla på ett värdigt sätt: men denna, herrar Bomans, Palanders och Trägårdhs åsigt blef på ett kraftigt och 15sande sätt vederlagd af en mängd talare. bland hvilka isynnerhet hrr Wern; Ekhol un. Schwan, Blanche, Björck, Hjerta, Wallenberg Grenander, Dahm och Widell energiskt utta lade den opinion, som i denna sak råder hos den svenska nationen, och tillika ådagalad vigten och behörigheten af att denna opinion uttalar sig inför regeringen, eåsom ett stöd för dess uppträdande på den sidan, der man vill. erkänna folkens rätt att. sjelfva förfoga öfver sitt öde och med lag bygga sitt land. Man visade äfven, att, oafsedt de lifliga -sympatierna i Sverge för det itaheriska fölket, så har den fråga, som skall omhandlas på kongressen, ett ganska direkt och djupt intresse för vårt land, som sednast 1809 befani sig i en ställning liknande den. hvari Central-Italien nu är och som då förfogade öfver sitt öde såsom Italien nu vill göra. Det är för svenska nationen af omätligt intressc att den principen upprätthålles och göres gällande i Europas rådslag, att äfven de smärr: staterna må ha rätt att ordna sin styrelse och sina inre: angelägenheter, utan att behöfva frukts att från andra makters sida göras gällande rättigheter, som äro förbrutna och nationen icke erkämer,; och pålögges ett tyranni hvilket-hela folket såsom en man afskyr och förbannar. 1 samma anda yttrade sig äfven hr Gråå, Gahn; Rydin, Eriesson, Cedergren. Lindeström, Rosenqvist, Rudling, Lovån, Sundblad, m. fl.; hvilka alla instämde i motionen. vid hvars remiss ståndet enbälligt uttryckte den tanke, att ekonomiutskottet måtte så skyndsamt som möjligt handlägga motionen. samt beslöt, att den skulle kommuniceras de öfriga stånden. Vi skola om måndag utförligt återgifvå den intressanta diskussionen.