FY TLVG VIPUUIIEUGe , AL GIGTLA DUSRUAUG ULL AUTRIUB EL IHULLC bifallas. (Forts. följer.) 2m Sverges uppträdande i italienska frågan. (Motion i borgareståndet af hr G. Lallerstedt.) Ganska sällan hafva rikets ständer sysselsatt sig med våra: förhållanden till utlandet. Man har skyggat tillbaka för att göra den utländska politiken till föremål för ständernas öfverläggningar. Men i samma mån de konstitutionella begreppen utbildas och de utländska angelägenheterna upphöra att ledas i regentens enskilta intresse, måste ständernas inflytande äfven på: detta område göra sig gällande. Familjefördragens tid är förbi, och man kan icke antaga att det svenska kabinettet hädanefter skall med främmande makter ingå andra förbindelser än de, som öfverensstämma med folkets intressen och önskningar. Då kan också ständernas röst ganska väl låta höra sig utan att några underhandlingar derigenom störas. Det--ges tillfällen, då tystnaden å ständernas sida skulle vara illa beräknad; och ett sådant tillfälle är, efter mitt förmenande, nu för handen. Den kongress, som skall fälla domen öfver Italien, detta olyckliga Italien, som i sekler suckat under främmande förtryck, sammanträder inom kort. Det svenska kabinettet har i dagarne blifvit inbjudet att deltaga i kongressen; och en af konungens första omsorger efter återkomsten från brödrariket blir utan tvifvel den, att för sådant ändamål utse ett ombud och förse det med instruktioner. Men, torde någon invända, hvad angår Sverge en kongress, som endast har att behandla den italienska frågan? Ganska mycket. De enväldiga makterna fullfölja alltid samma fiendtliga syften mot folken, och de fria folken måste derföre alltid understödja hvarandra, om de vilja hålla fribeten uppe. Nu gäller det Sardinien och Italien; en annan gång kan det gälla Sverge och Skandinavien. När i Norden enhetssträfvandet vaknar till fullt medvetande, skall det mötas af amma motstånd som nu verkar i Södern. På kongressen komma efter all anledning vå meningar att b-kämpa hvarandra. Å ena sidan skall man föra förtryckets, å den andra frihetens talan. Om någonsin ett folk gjort sig förtjent af friheten, så är det mellersta Italiens folk. Öfvergifvet af sina furstar, har det under mera än ett halft år styrt sig sjelf och upprättbållit lag och ordning på ett sätt, som furstarna icke kunnat göra. Aldrig har någon folkresning varit mera berättigad än den italienska, aldrig någon renare och ädlare. Der friheten framträder så obefläckad, kan hon icke visas tillbaka. N Intet folk kan bättre förstå Italien än det svenska. Det har aldrig legat under främmande förtryck och det har sjelf gifvit sig den dynasti det eger. Ingen dynasti kan bättre förstå Italien än vår; den har genom folkets fria val uppstigit på tronen. Den ställning Sverges ombud bör vid kongressen intaga är således på förhand gifven, och man behöfver säkert icke frukta att det skall af konungen anvisas någon annan; men då det svenska ombudets uppträdande otvifvelaktigt skulle blifva mera oberoende och ega större vigt, om ständerna haft tillfälle att uttala sin mening, får jag, på grund af 56 riksdagsordningen, föreslå, det rikets ständer ville hos Songl. Maj:t i underdånighet anhålla, att det ombud, som vid den förestående kongressen kall föra Sverges talan, må erhålla sådana nstruktioner, att det på kongressen biträder len åsigt som: vill upprätthålla non-intervenions-grundsatsen och häfda de italienska folens rätt att sjelfve bestämma öfver sitt poitiska öde.