skada; ty personer finnas, som i följd af den osäkerhet och de misstag, för hvilka denna opinion är utsatt, anse dess förkastelsedom snarare såsom ett bevis på förträfflighet än på motsatsen. Och hvadåsigtens praktiska oduglighet beträffar, är man ofta alltför benägen att uppfatta den såsom ett bevis på ofruktbarheten af filosofiska spekulationer i allmänhet, eller för den satsen, att mycket kan vara sannt i teorien, som är falskt i praxis. Vore verkligen professor Boströms teori sann, så skulle den äfven, om än icke under en viss tidpunkt, låta tillämpa sig i praxis; den-vore då det ideal, till hvilket verldsutvecklingen sträfvade. Men det är just teorien, som i hela sin grund är falsk; och att ur denna teori icke ett ännu mer opraktiskt resultat blifvit utveckladt än det, som innehålles i professor Boströms statslära, har blott sin grund i de inkonseqvenser, till hvilka han oupphörligt gjort sig skyldig. Vi skulle derföre i visst hänseende vilja omvända ofvan anförda sats och säga, att professor Boströms statslära är till sin teori rentaf grundfalsk, men i sin praktiska tillämpning åtminstone delvis sann, på grund af de nämnda inkonseqvenserna. Också är det just i följd af denna sin partiella sanning, som denna stats lära: erhållit -ett visst anseende säsom ett stöd för den politiska konservatismen — ehuru de konservativa med skäl kunde derpå tillämpa det bekantå yttrandet: Gud bevare oss för våra vänner 0. s. v. Men oafsedt alla dessa anledningar att underkasta systemet en djupare kritik, är det ett beklagligt, men obestridligt faktum, att detta system i trots af sin inre haltlöshet, dock räknar e:t icke obetydligt antal anhängare, och deribland äfven sådana, hvilka man icke kan frånkänna en stor lärdom och en viss grad af skarpsinnighet. Och då under de sista tio årer alla andra filosofiska systemer endast historiskt blif vit studerade vid universitetet, hvaremot detta såsom en troslära inpräglats hos alla, som önskat genomgi en examen, så har systemet lätt kunnat vinna infly tande på yngligar, hvilka saknat den mogenhet iom döme, som var nödvändig för att genomtränga sy stemets visserligen i sig sjelf ej särdeles starka väl: nad. Detta.må vara nog för att visa, det systemer åtminstone genom sin yttre ställning förtjenar en vetenskaplig kritik. Skulle åter någon vilja ifrågasättz att vi oriktigt uppfattat systemet, så må han öppet framlägga sina anmärkningar, då vi icke skola blifva honom svaret skyldiga. Och vi frukta icke för striden; ty en åsigt sådan som denna kan blott lefva i mörkret; i och med det den blifvit offentligen för kunnad i tryck är dess undergång gifven, om den är skulle med tillhjelp af examenstvånget ännu någon tid kunna framsläpa ett skenbart lif vid universtitetet. Skulle deremot dess anhängare äfven hädanef l ter tro sig kunna skydda sig-mot kritiken genom att ignorera den, så skall just denna tystnad utgöra ett fullständigt testimonium paupertatis, hvilket dock icke skall hindra oss att fortfarande blotta systemets halt löshet i den mån de öfr:ga delarne deraf utkomma. Ty med det dåliga och förvända må man väl hyså medömkans barmhertighet så länge det är oskadligt men gör det anspråk på att blifva en makt och att undertrycka det goda och dugliga, så blifver det en pligt att icke längre skona detsamma.