sjelf Antonellos hade derefter visat dolken och yttrat: Med den här har jag mördat kaptenen; det var bättre att han dödades än jag, ty Hans familj befinner sig icke i så fattiga omständigheter som min Då Palm uppkom å däcket hade det varit halfmörkt, men vid skenet från lampan, som brann å kajatan, hade han observerat dolken. Såsom förut är omnämndt, blef Atilönellos derefter instängd i kajutan och styrtiiannen införde fartyget till Konstantinopel Sednare på dagen, efter det mordet blifvit förötvadt, hade Antonellos genom fönstret till kajutdörren YFopat styrmannen an och frågat honom om kaptenen vore död. Palm hade då svarat: Det vet du väl föruts. Derefter hade Antonellos uppmanat Palm ,att taga nycklarne ur kaptenens byxficka och lemna honom dem, så skulle Antonellos öppna kaptenens kista och lemna penningarne åt styrman. Kaptenens lik skulle kastas i sjön, hvarefter Antonellos och slyrmannen skulle sätta sig i-besittning af fartygets. För att lugna Antonellos och få honom att förblifva stilla, hade Palm svarat: Tyst, vi ska se till hvad vi kunna göra i natt, då det blir mörkt. Palm blef nu tillfrågad angående åtskilliga af Antonellos här s:ädes vid förra förhöret uppgifna omständigheter. Så hade Antonellos berättat, att innan kaptenen uppBick på däcket, skulle han ha varit i ordvexling med Antonellos och dragit sabel, hvaraf märken skulle synas i bordet. Palm förklarade denna uppgift vara osannfärdig, ty ett sådant upptfåde skulle Palm ha hört; Palm tillade, att han var öfvertygad, det Antonellos, efter mordets föröfvande och sedan han blifer instängd i kajutan, sjelf med sabeln huggit i borlet. i.-sntonellos, hvilken med spänd uppmärksamhet åhört Palms berättelse och nu, genom hr Nowini underrättad om hvad Palm uppgifvit, bestred alltsammans, tilläggande: Styrman må säga hvad han vill; kaptenen kunde dock tala litet engelska. Palm förklarade, på framställd fråga, att han aldrig sett kaptenen under resan vara drucken, med undantag af en gång, då han i Tultscha, efter hemkomsten från en jagt, varit något upprymd. Palm hade aldrig förnummit att kaptenen yttrat att han skulle taga lifvet af Antonellos. Antonellos nu upprepade uppgift, att han vid ett tillfälle blifvit öfverfallen och misshandlad af besättningen, förklarade Palm vara en ren dikt, helst besättningen, så väl då fartyget låg i Tultscha, som under resan visat mycken vänlighet mot Antonellos. En gång, då Antonellos varit uppe å däck och beklagat -sig öfver att han hade ondt i knäet, hade konstapeln utan tillsägelse ur kajutan uppburit en stol åt honom att sitta på. Palm förklarade äfvenledes, att Antonellos uppgift, att dolken, hvarmed mordet föröfvades (och hvilken nu af domstolen Palm förevisades), blifvit af Antonellos för sjelfförsvar ryckt ur kocken Sjöholms hand, vore så mycket tydligare osånning, som Sjöholm, hvilken tillhörde styrmannens vakt, legat till kojs i skansen för-ut, då mordet å akterdäcket föröfvades, och icke afvetat något förr än han af styrmannen blifvit purrad. Ingen af besättningen hade haft någon dolk, men väl en och annan man en vanlig sjömansknif. Efter det Antonellos blifvit förd i land, hade under hans sängputs anträffats ytterligare en mindre dolk; men unler resan häde Antonellos icke visatsig inneha något sådant vapen. Af domstolen tillfrågad i anledning af Antonellos uppgift, att orsaken till kaptenens vrede mot honom härledt sig derifrån, att Antonellos icke låtit förmå sig uppfylla en af kaptenen yttrad önskan. svarade Palm: Det är en gemen lögn af Antonellos; kapte: ne. var en i botten hederlig och aktningsvärd man, och något så skamligt, som Antonellos tillvitar honom, har jag under de år jag seglat med honom aldrig förnummit. Tillfrågad om han kunde förklara orsaken till mordgerningens föröfvande, uppgaf Palm, att han förmodade, det Antonellos, hvilken såväl i land som under fesan af kapten Lagerhamn och dess besättning med gästfrihet bemöttes, af öfriga joniska lotsar, hvilka i Sulinasundet hade betydlig förtjenst ned att lossa och lästa fartyg, som skola passera det på flera ställen grunda sundet, blifvit legd att mörda kapten Lagerhamn. Skälen för denna sin förmodan hemtade Palm derifrån, att han påminde sig att då briggen låg Tultscha, hade en derstädes bosatt, språkkunnig person samtalat, genom tolkning af Palm, med kapten Lagerhamn, om svårighet och kostnad vid att passera genom sundet, dervid Lagerhamn, såsom Palm trodde på fullt allvar, föreslagit, att vid hemkomsten i kompani med förenämnde person inköpa ångfartyget Oscarshamn, såsom särdeles passande till att utan biträde gå öfver passet. Derigenom skulle fartygsbefälhafvare slippa att bli svårt prejade af joniska lotsar. Palm förmodade att nämnde förslag kommit till lotsarnes kunskap. Antonellos, härom tillfrågad, förnekade all kännedom on en sådan öfverenskommelse b Häradshöfding Brink begärde, att Palm närmare skulle uppgifva anledningen till nu refererade förmodan, h7arpå Palm stödde en sådan åsigt. Palm förklarade, att nämnde förmodan grundade sig på hans öfvertygelse, men ville dock icke taga på sin aflagda ed att mordet härledt sig från nu uppgifna förhållande, och anhöll att uppgiften måtte, på de skäl han uppgifvit; inflyta i protokollet. Palm hade förut, på domstolens fråga, upplyst, att kapten Lagerhamn mot sin besättning varit sträng och fordrat Ordning och skick, men aldrig. misshandlat och slagit den, Hr Brink yrkade emellertid, trots denna förklaring, att Palm måtte åläggas uppgifva orsaken till att kocken Nilsson i Sulina rymt från fartyget. klagåren ansåg frågan om det sätt, hvarpå kaptenen behandlat besättningen, redan vara besvarad, och styrman Palm tillade: Det är ju något vanligt att besättning rymmer, Då hr Brink fortsatte yrkandet om frågans framställande, fingo parterna, äfvensom fången, afträda. Efter öfverläggning resolverade domstolen, att yrkandet om frågans framställande icke kunde bifallas, emedan den redan i hufvudsåken var besvarad. Mot detta beslut änmälde hr Brink missnöje. Om sina åtgöranden, efter det han med briggen inkommit till Konstantinopel, berättade Palm: Sedan Palm i skeppsslupen rott i land, hade han, åtföljd af hamnkaptenen vid svenska och norska generalkonsulatet; C;.J. Reppen, inför karantänskommissionen afgifvit förklaring öfver tilldragelsen. Sedan nämnde upplysningar blifvit meddelade svenske och norske charge dffairen i Konstantinopel, friherre Beckfriis, beordrade denne sekreteraren vid generalkonsulatet, Anker. Bödtker, att åtfölja styrmannen ombord, bemäktiga sig lotsen och med honom, äfven som besättningen, hålla förhör ombord å briggen. För erhållande af militärhandräckning, hänvisades Bödtker till Machoud pascha. Denne nekade attutlemna kavasser, såframt icke sekreteraren Bödtker först lemnade kriftlig förklaring att kavasserna hade tillåtelse att skjuta på den i kajutan inspärrade mördarcn, i händelse denne. satte sig till motvärn och först sköte på kavasserna. Sedan en dylik förklaring af konsulatsekreteraren blifvit afgifvcv, lemnades militärhandräckning; försedd med sublar och skarpladdade pistoler. Ombord å bogseringsångfartyget Italo begaf sig då hr Bödtker och styrman Palm, jemte läkaren vid engelska ambassaden i Kons iotinopel, Hr Eduard Dalzei Dieckson, tillsagd att .etaga, undersökning af kapten Lagerhamns lik, jtnanten vid norska flottan Isach Isachsen, befalhafvaren å svenska skonerten Prospers från Westervik, J. A. Hjorth, samt hamnkaptenen Reppen, ut till briggen Magnus Stenbock, hvarest förhör med besättningen hölls, efter det, såsom förut omnämndt är, Antonellos blifvit fängslad. Ransakningen uppsköts nu till annan dag, i afvaktan: på huruvida det kan lyckas åklagaren att få reda på någon af den öfriga besättningen. anatomi TT TTR LKAD HAE nere AEA